AspergerForum

Vad är era tankar om detta? Stockholm kryllar ju trots allt av människor, speciellt i tunnelbanan varenda förbannade dag. Jag själv tycker det är snudd på outhärdligt med tunnelbanan, tur då att man slutar tidigt på jobbet.

Vidare så är Stockholm en stad där det är väldigt mycket flytta på dig.

Så vad tror ni?

Jag håller med dig...
Jag avskyr fan att åka kommunalt ... speciellt tåg. Men har lärt mig att hantera det, eftersom det är ett måste för mig för att ex. komma iväg till jobbet.

Var iväg till en annan stad för några månader sedan - och allt var så jävla lugnt där ... Åkte inte kommunalt alls, utan det gick bra att promenera, allt låg rätt nära. När jag sedan skulle hem och var tbx på T-centralen - så tog det 5 min typ innan jag tänkte "jag hatar den här jävla skiten" och ville flytta till staden jag varit i precis innan :pp haha.

Jag tycker de flesta är jävligt buffliga och äckligt oartiga när man åker kommunalt. De låter en inte gå av tågen, utan ska bestämt trycka sig på för DOM minsann har bråttom. Om nån knuffar till en av misstag, så är det väldigt sällsynt att man får höra ett "ursäkta". Om någon vill sätta sig brevid en och vill att man ska göra plats, så säger personen väldigt ogärna "ursäkta", utan står helst och stampar brevid och tycker man ska fatta utan någon slags kommunikation, att h*n vill sitta just brevid en.
Just det där med att man hellre blänger för att försöka få fram det man menar, än kommer med klara budskap, har jag väldigt svårt för.

Något av det av det värsta jag vet när jag åker kommunalt är människor som glor. De förstår inte att det kan vara obehagligt att ha dom stirrandes på en hela tiden, utan det är som om man behöver korrigera beteendet med en bestämd blick för att de ska fatta att man SER vad de gör, och att det inte är okej.

Mina 2 cents om sthlm.

Stirra tillbaks och demonstrera hur man petar näsan. Bonuspoäng om du törs svälja den

Stockholm, det finns mycket knöckande och axelbågar men också mycket stora möjligheter att välja människor som man fungerar med.

Stockholm, världens mest stressade och intoleranta småstad. Fylld med trendkänsliga muppar som totalt saknar förmåga att planera sin dag och därför måste springa som råttor mellan pendeltåg och t-bana eftersom dom har så extremt tajta marginaler att dom bara inte hinner vänta 5 min på nästa. Och så detta med gloendet och det tysta stampandet som iofs tycks förekomma överallt i det här jävla landet numera.

Det där med peta näsan och käka upp snorlobborna tror jag snarare renderar i att bli stämplad som ett superäckel av alla oskyldiga som råkar befinna sej i närheten.

Men visst, som alla miljonstäder finns det fina oaser i Stockholm som saknas på mindre orter, så man får helt enkelt ta det goda med det onda. När jag pluggade i Stockholm under två års tid så bestämde jag mej från början att jag tar saker i min takt och skiter i om folk stressar runt omkring mej. Funkar oftast väldigt bra faktiskt.

Beror väl på vad man tycker. Själv tycker jag inte att det är något särskilt med Stockholm.

Vansinniga bostadspriser?

plåtmonster skrev:Vansinniga bostadspriser?

Så är det i alla städer med fler arbetsplatser än det finns plats för.

Miche skrev:

plåtmonster skrev:Vansinniga bostadspriser?

Så är det i alla städer med fler arbetsplatser än det finns plats för.

Även lila Umeå har vansinniga bostadspriser.

Jag är inte mottaglig för stress som den som förekommer i tunnelbanan och i gatutrafiken i Stockholm. Jag har avstängningsknappar för sånt. Det är inget jag lärt in, utan de bara finns där.

Storstad skulle det ju vara...my bad.

Beror på. Centrala Stockholm och t-banan är nog inte så Asperger-vänlig men åker man till förorterna finns det många lugna och natursköna ställen.

Vilken stad är mest Asperger-vänlig då?

yumxi skrev:Beror på. Centrala Stockholm och t-banan är nog inte så Asperger-vänlig men åker man till förorterna finns det många lugna och natursköna ställen.

Vilken stad är mest Asperger-vänlig då?

Typ en spökstad som Cerro Gordo kan nog vara rätt så lugnt.

slackern skrev:

yumxi skrev:Beror på. Centrala Stockholm och t-banan är nog inte så Asperger-vänlig men åker man till förorterna finns det många lugna och natursköna ställen.

Vilken stad är mest Asperger-vänlig då?

Typ en spökstad som Cerro Gordo kan nog vara rätt så lugnt.

Man får bosätta sig i spökstationen Kymlinge

Stiger man av där är man redan död.

Det gäller nog inte bara Stockholm, storstäder har en viss puls och är intensiva. Själv tror jag att det är tusen gånger värre i t.ex. Lagos, Delhi eller Peking.

RapeRegs skrev:Stiger man av där är man redan död.

haha, bra poäng

Annars, stereotypen: Aspergers = tågtokig
Stockholm har ju rätt mycket spårbunden kollektivtrafik ...

Men jag instämmer, det är lite väl mycket folk, och då sträcker sig min erfarenhet av Stockholmsrusningen inte längre än tre dagar, varav 2 lördagar. Men förutom på T-centralen var det inte värre än att åka "sillburken" i Sundsvall (Västhagen-Navet, eleverna från Engelska skolan översvämmar bussarna så att det blir nästan lika trångt som för sillen i en sillburk, fast jag tycker nog att de tränger sig värre än vad Stockholmarna springer till vänster i trapporna [liksom, kan de inte visa lite hänsyn till oss utbölingar som inte fått reda på högertrafikomläggningen än? ])

Londons tunnelbana är emellertid värre under rusningen.

yumxi skrev:Vilken stad är mest Asperger-vänlig då?

Phoenix (Arizona, USA) har påståtts vara världens mest autismvänliga stad, en tätort på Newfoundland ska vara Kanadas och Clonakilty Irlands mest autismvänliga städer ... För Sverige hittar jag inget

Avskydde Stockholm som barn och ung, född och uppvuxen i Uppsala.
Men har bott här i 38 år och har nu svårt att föreställa mig att bo i en annan stad.
Vanans makt...

CrazyInTrains skrev:Annars, stereotypen: Aspergers = tågtokig
Stockholm har ju rätt mycket spårbunden kollektivtrafik ...

Men jag instämmer, det är lite väl mycket folk, och då sträcker sig min erfarenhet av Stockholmsrusningen inte längre än tre dagar, varav 2 lördagar. Men förutom på T-centralen var det inte värre än att åka "sillburken" i Sundsvall (Västhagen-Navet, eleverna från Engelska skolan översvämmar bussarna så att det blir nästan lika trångt som för sillen i en sillburk, fast jag tycker nog att de tränger sig värre än vad Stockholmarna springer till vänster i trapporna [liksom, kan de inte visa lite hänsyn till oss utbölingar som inte fått reda på högertrafikomläggningen än? ])

Londons tunnelbana är emellertid värre under rusningen.

yumxi skrev:Vilken stad är mest Asperger-vänlig då?

Phoenix (Arizona, USA) har påståtts vara världens mest autismvänliga stad, en tätort på Newfoundland ska vara Kanadas och Clonakilty Irlands mest autismvänliga städer ... För Sverige hittar jag inget

Haha, skrattar åt "sillburken". Jag minns när jag gick ettan på gymnasiet och skolan låg på andra sidan stan från där jag bodde (vi fick flytta till en annan skola sen). På vägen låg ytterligare en gymnasieskola och på eftermiddagarna brukade bussen in till city vara fullständigt sprängfull med elever från vår skola; ibland stod folk framme hos chauffören...
Ändå var det kul på något sätt, för då visste man att eleverna från andra gymnasiet fick vänta på nästa buss, så vi brukade peka finger och räcka lång näsa och lipa åt dem när vi susade förbi...
Ja, man hade inte många glädjeämnen på den tiden...

Tunnelbanan i London är inte kul. Lätt att hitta, men väldigt trångt och sunkigt. Första gången jag var i London, som elvaåring, var jag skiträdd att IRA skulle "glömma" en väska i någon vagn, för jag kunde så pass mycket engelska att jag förstod skyltarna som varnade för att inte gå nära övergivna väskor, utan kontakta föraren.

I Paris kör de flesta hellre bil, så där får man garanterat sittplats i tunnelbanan (iaf var det så för 25 år sedan, det kan ju ha ändrats).

I Wien är tunnelbanan ungefär som i Stockholm, man kommer ditt man ska och det är lätt att hitta.

I Budapest är tunnelbanan skramlig och ibland kör de med öppna fönster, så att det skriker och tjuter i hela vagnen. Rulltrapporna är av trä och skitbranta. Dessutom måste du ha stenkoll så att du går av på Szzsénhétfürüdbzbzkuly och inte på Szzsénhétfürüdbzklo.

Kahlokatt skrev:I Budapest är tunnelbanan skramlig och ibland kör de med öppna fönster, så att det skriker och tjuter i hela vagnen.

Den där standarden var det i Stockholm förr om åren med den gamla sortens tåg, finns kvar några stycken så ibland kan man ha otur att hamna på ett sånt tåg.

Så gör de här i Tokyo också på linjerna som går ut i förorten. Vanligtvis är fönstren stängda, men numera är de ofta öppna för att ventilera extra mot viruset. Vill man ha det tyst som i graven ska man åka Shinkansen.

Kahlokatt skrev:Det gäller nog inte bara Stockholm, storstäder har en viss puls och är intensiva. Själv tror jag att det är tusen gånger värre i t.ex. Lagos, Delhi eller Peking.

Ogillar man höga ljud och trängsel så är ju alla storstäder aspergerovänliga.

I London hör jag ständigt ljudet av sirener. Det gör att jag ideligen påminns om döden. Vi går mot döden var vi går, håhåjaja. Närsomhelst kan du bli överkörd, knivstucken el bara få en hjärtinfarkt.



Peking var nog bättre på den tiden få hade bil och de flesta cyklade.

ingetbranamn skrev:Vad är era tankar om detta? Stockholm kryllar ju trots allt av människor, speciellt i tunnelbanan varenda förbannade dag

Det är inte så mycket folk på T-banan nu.
Men nu är det som sagt inte rusningstrafik.
Stockholm är fint på sitt sätt. Alla städer har sin skit.
Vill du bo i Gnarp? Är småstäder så mycket bättre? Det kan jag inte tänka mig. I Stockholm kan man hitta platser där man får vara ensam. Du kan hitta din ensamhet i skogen här också.

ingetbranamn skrev:Vidare så är Stockholm en stad där det är väldigt mycket flytta på dig.

Och småstäder skulle vara bättre?
Problem-folk finns över allt.