Det jag stör mig på är SJ och hur de straffar folk med över 1000 kr om de inte har biljett.
Innan om man inte hann fixa biljett tror jag man fick köpa på tåget och lägga till en hundring vilket är dyrt i sig men kan vara värt det om man hamnat i en situation där man inte kan eller hinner fixa biljett.
Det finns väl orsaker till varför de gör så här men det känns inte bra. Förstår att det är jobbigt med alla slarviga som vill köpa biljett på tåget. Och så kanske det är gratisåkare som åker gratis tills de blir upptäckta och då hävdar att de skulle köpa biljett på tåget. Annan orsak än gratisåkning kan jag nog inte komma på för att införa ett så hårt straff bara för att man inte har biljett.
Men så växte jag upp i en kultur där man kunde slänga sig på vilket tåg som helst och ingen brydde sig. Minns att jag reste med flera fullsatta tåg där man inte kunde få biljett och hävdade att jag inte haft tid att köpa, då kunde de inte säga att jag borde vetat att det var fullsatt.
Mm... jag var väl en fuling oxo. Men det var heller inte samma hårda attityd. Alla resor kunde dessutom återbetalas om de inte var använda, mot en summa.
Jag är glad att jag inte känner obehag av att åka buss och sånt. Det låter jobbigt för de som har det så. Det är väl så med aspergern, några har mer problem med vissa saker andra med andra. Just folk brukar jag klara av. Det är andra saker som driver mig till vansinne. Men jag har varit känsligare som yngre.
Då bodde jag där det fanns dragspelsbuss. Då satt jag gärna i dragspelet för där var det singelsäten och man behövde aldrig sitta bredvid någon. Dåförtiden när jag satt på ett vanligt dubbelsäte och andra oxo gjorde det ensamma och bussen började fyllas, och folk fick andra bredvid sig, tänkte jag ofta Kom inte hiiiit till mitt säte!!! Mycket besviken om ngn satte sig bredvid mig istf bredvid ngn annan. Nu är jag inte det minsta brydd.