Livet kan bli bra
Postat: 2013-06-13 20:29:53Tänkte bara skriva lite här om att forumet här har hjälpt mig till ett liv med mera lycka.
Jag började läsa här och skrev en kontaktannons i den speciella tråden för det. Fick ett antal pm som var vänliga och trevliga men så kom ett som gjorde mig lite fundersam. En kille som bad mig lägga till honom på skype med lugn självklarhet innan han sade något annat alls till mig. Jag var otroligt misstänksam men vi började skriva på skype hur det nu blev. Han hade(har fortfarande) en gul hårig fluffboll med ansikte (karaktär från någon animerad film) som visningsbild och min i mina tankar fick han se ut så eftersom jag inte vill tänka på honom som en äcklig människa.
Jag är en misstänksam ung kvinna. Man träffar inte främmande män hur som helst eftersom man fått lära sig att alla män som pratar med en online är våldtäcktsbenägna mördare som vill sälja en som sexslav. Eller yxmördare. Han trodde samma sak om mig om jag förstod det hela rätt.
Men en vän till mig erbjöd sig att följa med om jag ville träffa min nya vän som jag chattat med i timmar varje dag i någon månad eller så. Livrädd och med min lite galna men jättemegasnälla killkompis som livakt åkte vi i flera timmar för att träffa killen jag blivit så fäst vid.
Pinsamt var det, väldigt pinsamt. Men med Jagers (hans användarman här på as-forum) mamma och min livliga vän blev det mycket prat. Lite panik när kompisen sade att han skulle sticka och sova över hos en annan vän i staden så tack och hej hämtar dig i morgon. Men jag blev varken yxmördad eller våldtagen.
Nu är vi ihop, helt oväntat och väldigt förvirrande enligt mig som trodde att jag inte behövde någon annan än mina älskade hästar. Men livet kan göra tvära kast som leder till jättebra saker.
Att min stora lycka skulle vara en grabb med asbergers hade jag aldrig trott för ett år sedan. Nu har jag en egan människa som är omtänksam, godhjärtad och står ut med en vildsint ung kvinna som kämpar på med att få en plats där hon kan känna sig trygg i den stora läskiga välden av nt's. För hästar i all ära, inget slår en egen människa som älskar en innerligt.
Stort och varmt tack till skaparen av aspergerforum! Känn dig stolt över att de här två ungdomarna som var olyckliga och ensamma nu är lyckliga.
Jag började läsa här och skrev en kontaktannons i den speciella tråden för det. Fick ett antal pm som var vänliga och trevliga men så kom ett som gjorde mig lite fundersam. En kille som bad mig lägga till honom på skype med lugn självklarhet innan han sade något annat alls till mig. Jag var otroligt misstänksam men vi började skriva på skype hur det nu blev. Han hade(har fortfarande) en gul hårig fluffboll med ansikte (karaktär från någon animerad film) som visningsbild och min i mina tankar fick han se ut så eftersom jag inte vill tänka på honom som en äcklig människa.
Jag är en misstänksam ung kvinna. Man träffar inte främmande män hur som helst eftersom man fått lära sig att alla män som pratar med en online är våldtäcktsbenägna mördare som vill sälja en som sexslav. Eller yxmördare. Han trodde samma sak om mig om jag förstod det hela rätt.
Men en vän till mig erbjöd sig att följa med om jag ville träffa min nya vän som jag chattat med i timmar varje dag i någon månad eller så. Livrädd och med min lite galna men jättemegasnälla killkompis som livakt åkte vi i flera timmar för att träffa killen jag blivit så fäst vid.
Pinsamt var det, väldigt pinsamt. Men med Jagers (hans användarman här på as-forum) mamma och min livliga vän blev det mycket prat. Lite panik när kompisen sade att han skulle sticka och sova över hos en annan vän i staden så tack och hej hämtar dig i morgon. Men jag blev varken yxmördad eller våldtagen.
Nu är vi ihop, helt oväntat och väldigt förvirrande enligt mig som trodde att jag inte behövde någon annan än mina älskade hästar. Men livet kan göra tvära kast som leder till jättebra saker.
Att min stora lycka skulle vara en grabb med asbergers hade jag aldrig trott för ett år sedan. Nu har jag en egan människa som är omtänksam, godhjärtad och står ut med en vildsint ung kvinna som kämpar på med att få en plats där hon kan känna sig trygg i den stora läskiga välden av nt's. För hästar i all ära, inget slår en egen människa som älskar en innerligt.
Stort och varmt tack till skaparen av aspergerforum! Känn dig stolt över att de här två ungdomarna som var olyckliga och ensamma nu är lyckliga.
)
Positivt överraskad! 
osv.
Nej men kul att ni iaf hittade varandra. De flesta av oss går ensamma hela livet.