Bra bump.
Jag är rätt bra på det ekonomiska. Jag prioriterar det som jag anser är viktigast i mitt liv. Sedan kan jag gå och sura för att jag inte kan slösa pengar på mat utan måste tänka mig för väldigt noga. Men det är egentligen dumt för jag har ju själv bestämt vad som ska vara prioriterat.
Har alltid haft husdjur, t o m när jag gick på soc. Det ska typ inte gå. Det känns viktigt. Jag skulle inte orka ett djurfritt hem. Sedan finns det andra saker jag snålar undan pengar på som jag inte direkt vill gå in på men känns viktigt det med.
Lever på lägsta sjukersättningen och det räcker gott, har iofs bostadstillägg med då. Detta är den högsta inkomst jag någonsin haft så jag har aldrig vant mig vid att leva stort. Tjänade mindre på de jobb jag har haft. Soc och studielån blir man inte rik på heller.
Jag är väldigt tacksam över att jag helt oförtjänt fått ett bra ekonomiskt sinne. Jag ser andra kämpa och inser att det måste vara jobbigt. En sak som jag började med efter att jag slapp soc var att jag började spara vilket känns väldigt bra. Inga stora mängder jag har sparat ihop men det är sååå skönt att aldrig gå ner på noll varje månad som det var innan det. Att bara kunna dänga ner pengar i en oförutsedd utgift.
Men jag märker att jag blivit lite mer orolig över det ekonomiska efter att jag blivit mer "välbeställd". Innan så var det vad det var, det var ingen idé att oroa sig för det ekonomiska, jag visste att varje månad skulle vara tuff. Paradoxalt finns det mer variabler nu och jag har svårare att förutse min ekonomiska framtid.
Sedan så tror jag att jag väger 10 kilo mer än när jag gick på soc kan förklaras med bättre ekonomi... Så finns avigsidor bara man vill se dem gärna nog!