AspergerForum

Jag är en kattastrof, klarar inte enklaste huvudräkning, en av mina största svagheter, gör att jag inte litar på försäljare, bankpersonal känns som jag håller på att bli lurad hela tiden, mycket jobbigt ger mig ångest.

Använd räknaren i mobilen (många ganska enkla mobiler har inbyggd miniräknare).

Funkar och funkar. Jag kan fixa min ekonomi i teorin, med budget och allt det där. Men det är svårare i praktiken. De senaste månaderna har jag nallat rätt mycket från mitt sparkonto, vilket naturligtvis inte är bra för de ska jag ju ha senare.

Men i 1,5 år klarade jag mig på 1000/månad efter hyra så när jag verkligen måste går det fint.

Jag är helt suverän på det där med pengar, är bättre på att spendera dem än någon annan jag känner.
Räknade ut att jag snittar på att kasta iväg ca 8000kr de första 4 dagarna efter löning varje månad, sedan går jag på knäna resten av tiden tills nästa löning.
Det finns alldeles för mycket prylar man "behöver"

Ren katastrof. Kronisk kund hos KFM.

Det var enkelt att handskas med pengar när man bara hade kontanter, bankkonto och debetkort. Det var nödvändigt när jag levde på studielån, a-kassa eller socialbidrag. Nu när jag har kreditkort och sparpengar är det lätt att de försvinner i snabb takt. Det märkte jag redan när jag var sexton år gammal och tågluffade, reskassan minskade alltför snabbt om man inte höll koll på utgifterna.
Varje gång lönen kommer sätter jag av tillräckligt med pengar på ett särskilt konto för att betala månadens räkningar.
Jag bor i hyreslägenhet och har en gammal bil som jag betalade kontant. Betalar så mycket som möjligt direkt eller med debetkort, för att inte bygga upp skulder. Jag gillar att resa, vilket är den största lyxutgiftsposten.
Dessutom förde jag kassabok men avbröt för två år sedan.

Jag är extremt snål. Jag samlar pengar på hög som Joakim von Anka. Det finns inga saker jag vill köpa. Min PC, som jag fortfarande använder köpte jag år 2001.

Miche skrev:Jo, det är skrämmande, dessutom är det förbannat dyrt att vara fattig, den "hjälp" man får gör definitivt inte situationen bättre, snarare tvärtom, man blir bara än mer beroende av soc tills man blir totalt livegen och hoppas att pengarna faktiskt kommer innan den sista (de har klantat sig ett antal gånger och pengarna kommer några dagar in på nya månaden).

Osäkerheten över när pengarna kommer gör inte heller livet direkt enklare.

Det här flera gånger om, jag är livrädd i slutet av varje månad.

Dock har jag blivit lite tryggare när jag bad soc att skicka intyg till CSN där de skrev att "vi kommer stödja xxxxx tills han kommer på egna fötter" <- inte exakt citat

nescio skrev:Jag är extremt snål. Jag samlar pengar på hög som Joakim von Anka. Det finns inga saker jag vill köpa. Min PC, som jag fortfarande använder köpte jag år 2001.

+1 Dom kallar mig snålerik

jag är nog ganska så snål och samlar på hög. men jag planerar för att använda dom!

Ha ha ha, jag lurar alltid mig själv att tro att jag sparar... bara för att sedan ha betydligt mindre kvar på kontot än jag trodde att jag hade. Jag har dålig koll på hur mycket dom 'må' sakerna kostar, jag kan lägga ett par tjugo-lappar på en godispåse då och då bara för att se att flera hundra kr har rusat ut på det varje månad... *facepalm*

Jag är väldigt sparsam och har ett sparkonto trots låg inkomst. Det jag lägger ut pengar på är väl datorn, men det är pengar som jag sparat ihop som läggs där så de är inga problem. F.ö. så är jag småsnål av mig och ogillar att slösa.

Har över varje månad trots låg inkomst. Jag kan råka ut för oplanerade utgifter som att laga bilen ex. utan att behöva svälta i en månad och har även råd med nöjen ibland. Så jag skulle säga jag har hand om pengar bra och har absolut inga ekonomiska problem.

Kort sagt: är man smålänning så är man.

Llamadragon skrev:Ha ha ha, jag lurar alltid mig själv att tro att jag sparar... bara för att sedan ha betydligt mindre kvar på kontot än jag trodde att jag hade. Jag har dålig koll på hur mycket dom 'må' sakerna kostar, jag kan lägga ett par tjugo-lappar på en godispåse då och då bara för att se att flera hundra kr har rusat ut på det varje månad... *facepalm*

Det hände för mig en gång. Då gick jag in i superspararläge just för att jag fick en slags "ekonomipanik". Det var inte bra för jag åt inte ordentligt, men det blev en del pengar kvar på slutet. Jag önskar lära mig något mer rimligt, att göra mig en budget. Idag fick jag sådan hjälp. Jag gick in på budgetkalkylen på konsumentverket.se och min boendestödjare hjälpte mig med att fylla i för själv kunde jag inte bestämma mig vad jag skulle välja.(för många val!+ovana att göra budget)

Jag fick 186 kronor i överskott. Inte mycket att spara till men sparar man på matbudgeten som vi la på 2000kr(där ingår även en del saker som inte direkt har med mat att göra) blir det extra pengar över.
Varje månad lägger jag in kvitton på ett särskilt ställe vi bestämde(bestämmer jag inte en plats där jag ska lägga saker är det mer sannolikt att de försvinner) och på slutet av månaden ska vi kolla hur mycket allting blev(kvitto+kvitto osv osv. känns tråkigt att behöva räkna massa kvitton).

Bra bump.

Jag är rätt bra på det ekonomiska. Jag prioriterar det som jag anser är viktigast i mitt liv. Sedan kan jag gå och sura för att jag inte kan slösa pengar på mat utan måste tänka mig för väldigt noga. Men det är egentligen dumt för jag har ju själv bestämt vad som ska vara prioriterat.

Har alltid haft husdjur, t o m när jag gick på soc. Det ska typ inte gå. Det känns viktigt. Jag skulle inte orka ett djurfritt hem. Sedan finns det andra saker jag snålar undan pengar på som jag inte direkt vill gå in på men känns viktigt det med.

Lever på lägsta sjukersättningen och det räcker gott, har iofs bostadstillägg med då. Detta är den högsta inkomst jag någonsin haft så jag har aldrig vant mig vid att leva stort. Tjänade mindre på de jobb jag har haft. Soc och studielån blir man inte rik på heller.

Jag är väldigt tacksam över att jag helt oförtjänt fått ett bra ekonomiskt sinne. Jag ser andra kämpa och inser att det måste vara jobbigt. En sak som jag började med efter att jag slapp soc var att jag började spara vilket känns väldigt bra. Inga stora mängder jag har sparat ihop men det är sååå skönt att aldrig gå ner på noll varje månad som det var innan det. Att bara kunna dänga ner pengar i en oförutsedd utgift.

Men jag märker att jag blivit lite mer orolig över det ekonomiska efter att jag blivit mer "välbeställd". Innan så var det vad det var, det var ingen idé att oroa sig för det ekonomiska, jag visste att varje månad skulle vara tuff. Paradoxalt finns det mer variabler nu och jag har svårare att förutse min ekonomiska framtid.

Sedan så tror jag att jag väger 10 kilo mer än när jag gick på soc kan förklaras med bättre ekonomi... Så finns avigsidor bara man vill se dem gärna nog!

nescio skrev:Jag är extremt snål. Jag samlar pengar på hög som Joakim von Anka. Det finns inga saker jag vill köpa. Min PC, som jag fortfarande använder köpte jag år 2001.

När jag jobbade använde jag bara 1/3 av lönen, 2/3 blev kvar. Jag gillade inte att jobba. Jag vande mig aldrig vid att gå upp på morgonen. Jag arbetade bara för att få betalt. Så efter ett antal år såg jag ingen mening med att arbeta längre och sade upp mig för jag hade ju tillräckligt med pengar sparade. Sen jag slutade jobba har jag blivit ännu snålare eftersom jag vet att jag inte får in några mer pengar.

Du och pengar. Hur fungerar det?

Det fungerar mycket bra skulle jag nog vilja påstå.

Snål skulle jag då rakt inte kalla mig själv och tycker själv inte jag är vidare sparsam heller, utan unnar både mig själv och andra det där lilla extra ibland. Men ekonomiskt lagd är jag helt klart och det är jag förbaskat tacksam över. Man ska ju trots allt spara till både pension och begravning, om man nu klarar livhanken fram till 65, och jag skulle gärna vilja lämna efter mig något litet till mina brorsbarn också.

Sparsam på vardagliga saker men köper dyra kvalitétssaker emellanåt som jag vet att jag blir nöjd med. Kvalité före kvantitét. Skönt att slippa ha en massa skit liggandes och skönt att alltid veta att man har råd med något man vill ha.

Det fungerar tyvärr ganska dåligt men räkningarna blir betalda i alla fall.

Jag kan hantera pengar, har alltid kunnat det.

Funkar väl hyfsat i alla fall.

Fruktansvärt dåligt men jag har ganska så schyssta prylar.
Allt för mycket månad kvar i slutet på pengarna iaf.

Mina speciellintressen drar endel pengar men måste sluta med det nu känner jag. Prylarna betyder inget egentligen men blir som besatt...
Nån som känner igen sig ?

Kollar ibland på program om folk som bor i Alaska och/eller egna små isolerade samhällen. Hårda liv men det är något med att leva simpelt som tilltalar. Känns bara som det bli för mycket ibland när man ständigt blir exponerad av allt (dåligt) som händer i världen och lever inrutade liv där tid och pengar är det som räknas.

Sorry råka bli lite off topic haha.

Flatline skrev:Fruktansvärt dåligt men jag har ganska så schyssta prylar.
Allt för mycket månad kvar i slutet på pengarna iaf.

Har du en haubits från 1910? Kanske går att köpa den här.

Men den haubits, en artilleripjäs från 1910 och tillverkad av svenska Bofors som mannen har stående på baksidan av villan, är enligt honom inte i brukbart skick även om han skulle råka ha ammunition till den.

Fasiken är det pansarskott som ligger framför haubitsen?

Med mitt system och mina regler alldeles utmärkt, utan systemet värdelöst.