Jag går på hab i GBG och har världens bästa psykolog (hittills, för mig, i alla fall
).
Mitt ältande gick ut på att jag undrade om jag verkligen var aspergare, eller fått fel diagnos och egentligen var det något värre med mig. Eller "sämre" ur alla sätt att se på det. I värsta fall inget "diagnosfel" alls, utan bara att jag var allmänt lat och knäpp och borde skärpa mig.
De första psykologer, kuratorer, habpedagoger från kommunen, som jag träffade, gjorde det förödande för mig att använda taktiken "nejdå, inte syns det på dig", "Nejdå,du verkar ju jätteduktig, jag vet en som...xxxxx". På ett sätt som jag i efterhand kan se liknar det där folk säger till en som är uppenbart tjock att "nej, inte är du tjock inte".
Jag mådde riktigt dåligt av dylikt bagatelliserande, och ältade ännu mer. Tänk att få höra att man inte verkar ha så stora problem eftersom man förstår att armar på en ljusstake inte ser ut som armar på en människa, eller att man är mhycket lindrigt drabbad eftersom man kan förstå att det finns folk i andra rum än där man är själv.
I efterhand förstod jag att den som sade de värsta sakerna, inte förstod skillnaden på autism med utvecklingsstörning och AS utan dito. Jag känner då inte en enda vuxen aspergare som tror att det inte finns folk någon annanstans än där den själv är, eller inte förstår att man inte går inte med egen spritdunke på krogen (om de varit ute vill säga, det kan vara svårt att veta något om något man aldrig gjort). Haha, habpedagogen menade att ingen av de aspergare jag träffade hade "riktig AS" eftersom de alla visste det där om spriten, och alla visste att folk fanns i andra rum, och alla kunde räkna ut som vuxna vad "hoppa över middagen" betyder (även om vissa ser en bild av någon som hoppar över en tallrik, även jag). Visst vet jag att det finns vuxna med AS som inte kan ALLT det där (gäller även mig), men INGEN har varit så "hårt drabbad" som hon uttryckte det, att den inte fattade något.
Alltså, jag mådde mycket dåligt av det där, och det drev verkligen på mitt ältande.
Webbsiten
www.autismforum.se hjälpte mig mycket! Där står en hel del om skillnader på AS och autism, vad utvecklingsstörning innebär i praktiken för just förmågor som jag skrev om ovan, eller vilken jätteskillnad det kan vara på testresultat på två som har samma grad av autism, men där den ena har utvecklingsstörning. Habpedagogen upptäckte jag dessutom att hon trodde att folk med uppenbar utvecklingsstörning (jag kände även till att de hade sådan diagnos) bara hade "mer" eller "riktig" AS/autism.
A-ja, jag har kommit över det där nu. Jag vet vem jag är, och varför jag kan eller inte kan vissa saker. Jag har dessutom haft fokus på vissa problem, varpå jag har kunnat kompensera. Att då få höra att man "inte har det problemet" är rent kränkande och borde leda till att jag säger ifrån i stället för att jag ifrågasätter mig själv. Och säga ifrån gör jag numer.
Jag har lagt mycket energi på att lära mig ansiktsuttryck, och kan peka ut detaljer som kännetecknar diverse miner t.ex. Det borde en kunnig person förstå att det är aspigt och INTE att jag har en naturligt förmåga att läsa ansikten. Men med just det har jag råkat ut för att höra att jag "inte har det AS-draget att inte kunna läsa ansikten" (tills personen såg att det faktiskt var mycket teoretiskt, manuellt och inte fungerade riktigt ok IRL).
Jaja, jösses vad jag ältat och ifrågasatt mig själv. Just p.g.a. vad det var jag ältade, så var min BUP-journal till stor hjälp. Den var som en enda stor beskrivning av en AS-unge med hyperdrag.