AspergerForum

När man ska klippa håret så brukar dessa frisörer ha en evinnerlig fömåga att säga "hur står det till idag", "vad har du gjort i veckan" osv. Hur kan man säga något vettigt utan att komma in på livet som de ändå inte begriper. Ett välkänt fenomen är ju att många frisörer dessutom är rätt duktiga på att prata med andra osv.. Vill helst bara få håret klippt utan att dra in privatlivet i det.

Det rör sig om en något yngre tjej som är rätt erfaren på att klippa och det fungerar rätt bra men lite smidigare strategier än att medvetet introducera ämnen för att hålla det utanför den privata sfären vore bra.

Varför inte?
- Jag vill helst inte prata.

Miche skrev:Varför inte?
- Jag vill helst inte prata.

+1.

Man svarar artigt men enstavigt på alla frågor, tar inte ögonkontakt och ställer absolut inga egna frågor. Ganska snart blir det tyst och skönt.

Eller så skaffar man en trimmer och fixar frisyren själv istället.

Som Sammelsurium sa:

Sammelsurium skrev:Man svarar artigt men enstavigt på alla frågor, tar inte ögonkontakt och ställer absolut inga egna frågor. Ganska snart blir det tyst och skönt.

Fast oftast så brukar inte frisörerna vilja prata med mig.

Tänkte om man kan göra det utan att avspisa frisören helt

"klipp till bara"

Lite längre i nacken tack!

Sist jag var hos frissan pratade jag på som vilken NT som helst. Ämnena var Eurovisionsschlagerfestivalen, gamla TV-serier man minns (apropå reprisen av Hemsöborna) och vårdcentralens försämrade telefontider.

Jag kan ju prata om sådant jag är intresserad av men vill inte prata just om personliga saker. Ibland kommer jag inte på något att säga och då frissan inte får så mycket gensvar blir hon också tyst. Hon har väl erfarenhet av både pratsamma och tystlåtna kunder.

Jag brukar ta med några tidningar från väntesoffbordet och läsa medan jag blir klippt, så fattar frisören att h*n inte behöver underhålla mig med kallprat utan kan koncentrera sig på själva jobbet.

Fast nu har jag upptäckt att jag kan klippa mig själv, det blir förstås ännu smidigare.

Eller så gör man som jag: pratar så mycket att frisören inte orkar med att lyssna på mer och tystnar

Jag klipper också mig själv. Men någon gång om året brukar jag ändå låta en frisörska klippa igenom kalufsen.

Då tar hon alltid av mig glasögonen. Och eftersom jag är precis lika närsynt som bofinken Knut, , så har jag ingen aning om vad hon har för sig förrän det hela redan är klart.
Under tiden brukar hon fråga om hon ska ta lite mer på luggen, etc. Jag hummar alltid instämmande. Eller så pratar vi om vädret eller den senaste jordbävningen.
På något sätt går det lättare att prata när jag bara ser ett enda sudd.
Sen kommer sanningens minut - när jag får tillbaka glasögonen!
Antingen blir jag glad, eller så konstaterar jag att jag kunde knappast ha gjort detta sämre själv. Frekvensen brukar vara ungefär 50/50.

Skinny skrev:Eller så gör man som jag: pratar så mycket att frisören inte orkar med att lyssna på mer och tystnar

Bra förslag, prata om ett specialintresse, exempelvis bofinkar i Bortre Monogliet eller något annat som nästan alla tycker är extremt ointressant!

Optimal sexteknik

Prata om saker som gör frisören nervös. Tex. optimal sexteknik.

Skinny skrev:Prata om saker som gör frisören nervös. Tex. optimal sexteknik.

Hahahaha! det är nästan så jag ska försöka med detta nästa gång jag är på en frisersalong.

Skinny skrev:Prata om saker som gör frisören nervös.

Hur snygg blir frisyren då?

Miche skrev:

Skinny skrev:Prata om saker som gör frisören nervös.

Hur snygg blir frisyren då?

Sexigt snygg.

En sak jag har märkt är att frisörer som är invandrare inte pratar så mycket. Kan iofs vara ett sammanträffande men.

Miche skrev:

Skinny skrev:Prata om saker som gör frisören nervös.

Hur snygg blir frisyren då?

Jaja, inte FÖR nervös förstås

Bongskraparn skrev:En sak jag har märkt är att frisörer som är invandrare inte pratar så mycket. Kan iofs vara ett sammanträffande men.

I en del fall har jag märkt av att frisören i fråga inte behärskar det svenska språket så bra. Det kan ju vara en förklaring med.

Man kan ju försöka hitta en frisör som inte är så pratsugen utan koncentrerar sig på själva arbetet, att klippa en fin frisyr och vara noggrann och sen går man bara till den frisören i fortsättningen. Jag brukar själv föredra när frisörer inte pratar så mycket och tänker att jag själv inte ska säga ngt under själva klippningen för att inte störa dem i sitt arbete och sin koncentration.

Jag resonerar så eftersom jag själv fungerar på det sättet, jag kan eller vill inte gärna prata om jag ska göra något eller koncentrera mig på något eftersom resultatet då kan bli sämre, vill helst koncentrera mig till hundra procent och inte "bli störd".

Min lösning har varit att jag inte klippt mig på över ett år... börjar dock se rent åt h*lvete ut nu i håret.

När jag varit hos frisören har det nästan alltid varit det vanliga: Hon/han ställer allmänna frågor, jag svarar. Sedan kommer frågan om vad jag gör på fritiden och frisören får skylla sig själv, då resterande tid går till att jag maler på om mitt intresse och han/hon (hen ) låtsas vara intresserad.

Swesse skrev:Sedan kommer frågan om vad jag gör på fritiden och frisören får skylla sig själv, då resterande tid går till att jag maler på om mitt intresse och han/hon (hen ) låtsas vara intresserad.

Stackars frisörer som ställer fel frågor.