AspergerForum

Jag tycker att det verkar som att jag som aspie har svårare att tanka energi än de flesta NT´s. Jag tror att de flesta hämtar sin kraft från andra människor, alltså via sociala relationer. Men eftersom att jag är både dålig på att underhålla relationer samt ganska ointresserad så blir det så att jag måste få min energi nån annanstans ifrån.

Jag har sedan jag varit liten haft ett omättligt "habegär" av olika saker. Ett slags samlande kan man säga. Jag älskar än idag att shoppa och det är på gränsen till ett missbruk. Men utan detta blir jag deprimerad! Jag tror att det som gör mitt liv värt att leva är mat, shopping, i viss mån motion och natur samt lite sociala relationer. Men eftersom det sociala för mig är sån liten del så måste nåt annat väga upp? Därav detta köpande.

Vad tror ni?

Jag har många NTvänner som tankar energi i sällskap, själv blir jag dränerad lite i taget i sånna sammanhang. Och behöver mycket egentid för att komma ikapp!

Sexuell energie är mycket bra boost. Ha sex på vilket sätt du nu än behagar. Sola dig och lyssna på fin musik, träning motverkar också depression. Annars så kan du ju fundera över hurvida dina chakran är i balans.

http://www.youtube.com/watch?v=ppTq5XRk35g

Jag hämtar min energi från Satan.

Isolering eller en timma framför pianot är det enda som funkar för mig.

Isolering är jättebra!!!

Jag älskar fängelsefilmer, kanske för att jag aldrig förstått fasan med isolering. Hellre det än tvingas leva med internerna!

Pieohpah skrev:Jag har många NTvänner som tankar energi i sällskap, själv blir jag dränerad lite i taget i sånna sammanhang. Och behöver mycket egentid för att komma ikapp!

Ja men så är det. Jag kan ibland känna att jag får energi av att träffa vissa personer, men gränsen är hårfin till vad som istället blir destruktivt. Det är som att supa sig full; ibland kan det bli riktigt kul, men jag får alltid betala priset för det dagen efter. Det ska vara väldigt kul/bra för att det ska överstiga de negativa effekterna.

Grejen är att jag har en del beteenden och tankar som tenderar att fastna och gå överstyr om jag är ensam mycket, så ibland måste jag tvinga mig själv att komma ut och träffa folk bara för att få lite distans till det. Dock har jag svårt att träffa många på en gång. Jag vill helst träffa folk en och en i taget.

Den hämtar jag från sådant jag upplevt och upplever som medlem i en kravlös kristen församling, från naturen, från möten och samtal med människor jag tycker om. Från skapande av olika ting.

Jag målar, skriver eller krafsar i trädgården. Helst en hel dag i splendid isolation. Sen brukar batterierna vara uppladdade igen.

Pieohpah skrev:Jag har många NTvänner som tankar energi i sällskap, själv blir jag dränerad lite i taget i sånna sammanhang. Och behöver mycket egentid för att komma ikapp!

haha exakt samma här.

jag hämtar energi från naturen, och från att fota - i naturen.
tyvärr har jag numer sällan tillräckligt med energi för att orka ta mig till naturen för att tanka. fast jag vet att jag får energi av att vara i den.
blir tokig på den nedåtgående spiralen...

Jag har sedan barndomsben haft en slags ritual som gör att jag kan återhämta mig relativt snabbt från alltför svårhanterlig social interaktion. Jag flyr, genom musik och dans, i ca 2-3 timmar per dag. Jag flyr till en egen värld där ingen kan nå mig, och där allt är enkelt. Sedan kan jag sansa mig igen!!

Dessutom har jag en fantasiplats som jag kan åka till bara jag får lite tid. Räcker med att gå på toa. När jag är där tankar jag massor av energi.

Det är en ö utanför Palau... Men den finns bara i mitt huvud... Och spår av här nu

Syrenlila skrev:Grejen är att jag har en del beteenden och tankar som tenderar att fastna och gå överstyr om jag är ensam mycket, så ibland måste jag tvinga mig själv att komma ut och träffa folk bara för att få lite distans till det. Dock har jag svårt att träffa många på en gång. Jag vill helst träffa folk en och en i taget.

Känner igen mig i att ensamheten kan vara plågsam när jag fastnat i en tanke. För en ojämn kamp med fixeringen eller tanken och mindfulnessövningar. Mindfulness hjälper några sekunder när det är som sämst. Andra gånger minskar tankens styrka om jag håller ut. Det är olika. Jag har svårt att hålla tankar/ känslor inom mig utan att dela dem eller skriva dem. Ofta slutar det med att jag måste prata med någon för att få det det ur en annans synvinkel.

Jag hämtar energi från människor jag har byggt upp ett förtroende för. Umgås helst med en i taget. Några i taget går också bra när det är personer som själva behöver eftertanke och inte får panik av tystnad, eller måste prata för utfyllnadens skull.

Däremot älskar jag att vara ensam och hämta energi om jag har en massa spring i benen, vill ut och strosa. Ensamheten kan vara positiv om jag är inne i en skapande process som kräver min koncentration.

De värsta energitjuvarna är att gå på bröllop, firmafester, fina middagar, eller tvingas samarbeta på jobb/ skola med människor som har ett behov av att lägga andra människor under sig. Då längtar jag hem till min lugna vrå... Ofta är jag så pass förutseende att jag håller mig borta från sådana situationer. Håller mig borta i den mån jag kan från människor som vill dominera eller bli beundrade.

Hallå kattkvinna.

Vilken vacker fin beskrivning, tycker jag. Jättetack för ditt inlägg!

När jag känner att "vardagen börjar tränga sig på för mycket" ger jag mig ut på en liten geocachingrunda, ofta till någon skog. I en del cachelådor hittar jag ibland vackra eller fyndiga saker man får ta med sig om man lägger dit något annat med samma eller högre värde. Ibland hittar jag cachen eller cacharna, ibland inte. Men då har jag ju i alla fall fått en fin naturupplevelse. Och hittar jag någon vacker stillsam plats längs vägen stannar jag till och "bara är".

/geocache

Kanske det borde heta "geostash" istället

Ifrån orgasmer.

Jag brukar dricka te när jag är utsliten. Är jag deppig så tröstshoppar jag, te!
Och behövs det extra, så lyssnar jag gärna på någon favoritskiva eller googlar bilder på xenomorpher.

Mina specialintressen. Något jag är duktig på och slappnar av med att göra. Annars känner jag att jag laddar batterierna genom att gå vid havet och sitta och bara blunda och känna hur lugnet och ron sköljer över hela mig.

Urgamla datorspel jag kan utantill, yoga, kreativ matlagning, musik såklart.. startrek (hahah), har turen att ha en god vän på (närapå iaf) landet med, fysisk utmattning via att gräva diken o sätta upp stolpstaket etc ska ej underskattas.. ^^

Nu är sommarsolen snart i Malmö med, då kan man gå ut med en bok och en filt och ladda upp energi direkt från källan.

Identitet skrev:

Pieohpah skrev:Jag har många NTvänner som tankar energi i sällskap, själv blir jag dränerad lite i taget i sånna sammanhang. Och behöver mycket egentid för att komma ikapp!

haha exakt samma här.

jag hämtar energi från naturen, och från att fota - i naturen.
tyvärr har jag numer sällan tillräckligt med energi för att orka ta mig till naturen för att tanka. fast jag vet att jag får energi av att vara i den.
blir tokig på den nedåtgående spiralen...

Samma här.

Sen brukar tyvärr självkritiken effektivt döda fotograferingslustan för mig.

Men just nu funkar ingenting annat än sova.

Endorfiner. Hård träning, både styka och kondition. Och om jag inte gör det, så tänker jag på det.

Och för att lugna ner stänger jag bara ner, tänker inget, ser inget.

Someone skrev:Och för att lugna ner stänger jag bara ner, tänker inget, ser inget.

Det låter som ett väldigt skönt och effektivt sätt att återhämta sig. Hur fungerar det? Är det den omtalade autistiska bubblan?

Jag önskar också att jag kunde stänga av när jag själv ville, men jag saknar avstängningsknapp. Tänk om det gick att stänga av öronen ibland. Är nog aldrig helt och hållet tom. När jag är så lugn och närvarande som möjligt är jag helt och hållet uppfylld av NÅGONTING. Det kan vara ett intressant ämne. Det kan vara något jag fotar eller målar. Eller bara när jag ser något vackert.