Jag skulle personligen aldrig kategorisera en neuropsykiatrisk diagnos som sjukdom ifall det faktiskt inte går bota. Det blir konstigt för mig att se på något som är ett obotningsbart tillstånd som sjukdom.
På det personliga planet har det varit mer av en gåva än ett besvär. Jag skulle sträcka mig till att säga att jag älskar att jag har ADHD+AS, där ADHD:n helt klart är primär. Rent materiellt har min gåva gjort det möjligt att redan som 25-åring tjäna mer pengar än vad välutbildade 40-åringar gör.
På det emotionella planet har det varit upp och ner. Dåliga dagar kan jag önska att jag fått diagnos och medicin innan jag fyllt 22, att jag haft möjlighet att utveckla och framförallt se de sociala signalerna andra - inbillar jag mig - steg för steg lärde sig under tonårstiden. Då hade nog ett gäng tjejer blivit mindre sårade. Samtidigt är jag väldigt glad över att varje relation gjort mig till en tryggare person, bättre lärt känna vem jag är och blivit mer empatisk och förstående mot andra. På det sättet skiljer jag mig förmodligen inte mot en NT.
Jag kan sakna att det är rätt få personer jag genuint klickar med, som jag känner att jag har mycket gemensamt med och som skulle förstå mig och min verklighet. Nästan alla NT jag träffat hittills tycks ha en fundamentalt annorlunda världsuppfattning, andra mål och saker de lägger vikt vid. Fast samtidigt kan man nog inte förvänta sig att man förstår allt på bara 3 år. Trots allt har hela den här processen gjort att jag hittat massor av nya vänner. Jag
min ADHD för det, min impulsivitet. Som en automatisk skyddsmekanism tycks mitt ena funktionshinder paradoxalt räddat mig från mitt andra, min AS med bristande sociala förståelse och allt vad det innebär, innan jag fick en vettig impulskontroll (Metamina).
Jag fullkomligt älskar att det finns något inom mig, likt en glöd eller en fighter av guds nåde, som aldrig under några omständigheter ger upp, när det handlar om saker som spelar roll för mig. Samtidigt har jag säkert både egocentriska och milda narcissistiska drag, men jag är lycklig