AspergerForum

Miche skrev:Det är en hel del, bl.a. boendestöd, kontaktperson, samtalsstöd, ett antal olika tekniska hjälpmedel, fri tandvård osv.

Jag tänkte mer på vad för sorts hjälp man kan få med de sociala problemen. Finns det något konkret sådant?

Det är i huvudsak kontaktpersonen som är till för att bryta social isolering (de kan följa med ut på olika tillställningar, dock kanske inte bröllopsmiddagar), men även resurser på habiliteringen kan användas för det ändamålet, så som kurator och psykolog.

Det går säkerligen att få KBT för att komma över många sociala problem.

Miche skrev:Det är i huvudsak kontaktpersonen som är till för att bryta social isolering (de kan följa med ut på olika tillställningar, dock kanske inte bröllopsmiddagar), men även resurser på habiliteringen kan användas för det ändamålet, så som kurator och psykolog.

Det går säkerligen att få KBT för att komma över många sociala problem.

Ok, det kan kanske vara bra. Jag tror nämligen det sociala är det jag har mest problem med. Det samt att jag blir arg och irriterad så fruktansvärt lätt.

Neutrino skrev:

vadloink skrev:

Neutrino skrev:Detta kanske är lite off topic, men om man får en officiell diagnos är de sociala problemen något man kan få hjälp med?

Ja, det kan du få hjälp med. Men den bästa hjälp jag har fått är att lära mig att acceptera att jag är den jag är. Och att de sociala problemen inte alltid är mina.

Vet du vad för sorts hjälp man kan få?

En av fördelarna med att få diagnos är att det blir lättare att få hjälp. Folk kan inte längre avfärda dig, typ.

Min bästa hjälp har jag fått på habiliteringen, av en terapeut och av en arbetsterapeut. Men jag har också haft en bra psykiater. Gått lite kurser på Aspergercenter här i Stockholm.

Och sen har du ju redan hittat hit. Superställe!

Var på bröllop för ett år sen. Med facit i hand skulle jag aldrig ha gått, kände mig allmänt malplacerad och ratad. Det är ingen idé överhuvudtaget för mig att springa på finare tillställningar som kräver slips och artigt mingel.
Sen att vara social dels med föräldrar, dels med släktingar, dels med bröllopsgäster, dels med övriga, med yngre och med äldre...det blir för jobbigt. Jag menar, vilken kanal ska man ratta in? På vilket sätt ska man vara social och hur mycket?
Ska man vara dynamisk, spontan eller hålla sig i bakgrunden?
-Rena schackspelet.

vadloink skrev:Och sen har du ju redan hittat hit. Superställe!

Ja, jag tror nästan det är första gången i mitt liv jag känner att jag hittat folk som är ganska likasinnade.

Neutrino skrev:

Miche skrev:Det är en hel del, bl.a. boendestöd, kontaktperson, samtalsstöd, ett antal olika tekniska hjälpmedel, fri tandvård osv.

Jag tänkte mer på vad för sorts hjälp man kan få med de sociala problemen. Finns det något konkret sådant?

På många habiliteringar ha de kurser i Vardagssamtal, då man får träna i grupp på att "umgås med NT på NT-vis": http://www.skane.se/sv/Webbplatser/Habi ... agssamtal/

Oh jag tycker inte heller om större event. Speciellt inte med folk jag inte känner! Jag hade nog bara gått på vigseln men inte på festen efteråt. Känns lättast så. Då är du i alla fall med på lite utav tillställningen.

Neutrino skrev:Oh jag tycker inte heller om större event. Speciellt inte med folk jag inte känner! Jag hade nog bara gått på vigseln men inte på festen efteråt. Känns lättast så. Då är du i alla fall med på lite utav tillställningen.

Ja, vi får se lite som sagt. Har inte bestämt mig än.