Re: Hur fungerar ni i grupparbeten?
Postat: 2012-04-27 10:53:11
Under mitt liv utan diagnos pressade och misshandlade jag mig själv med att delta i grupparbeten, eftersom både omgivningen och jag trodde att mina svårigheter berodde på blyghet och social fobi. Botemedlet heter ju exponering.
Hur jag än slet med att förändra mig själv och våga ta för mig mer kunde jag inte påverka eller förutse gruppdynamiken - människors maktkamp om utrymmet i gruppen och människors grisiga sidor och metoder som kommer fram vid stress. Ålder, kön, intelligens och utbildningsnivå verkar inte spela någon roll alls. Oavsett gymnasiet, Ky-utbildning eller högskola har samma mönster visat sig. Fristående kurser i beteendevetenskap kan ha stora brister i hur handledning och grupparbeten/ gruppindelning gått till! Skrämmande! Med tiden insåg jag att min sociala fobi innehöll en hel del SUNT,RATIONELLT MOTSTÅND mot människors brist på social kompetens och pladdrande, och den insikten drev mig till att kräva en NPF-utredning.
Grupparbeten utan fast struktur och handledning spårar ur direkt! Det är sällan människor är så pass samarbetsvilliga och mogna att ta in olika människors sätt att tänka och arbeta när det verkligen gäller. Den enda gången jag upplevde ett positivt grupparbete var en PBL- grupp med en handledare som fördelade ordet och såg till att alla i gruppen fick komma till tals. Att jag hoppade av utbildningen hade delvis med att göra att PBL var för diffust, och kaotiskt för min hjärna att rangordna och sortera mellan.
Efter diagnos vid 37 år och två decenniers kamp efter gymnasiet kan ingen tala om för mig att jag inte har försökt att socialisera mig. Numera studerar jag på distans med dispens från grupparbeten. Jag behöver inte stånga mig blodig mot min tendens att bli tyst i grupper - Numera vet jag att det beror på att min hjärna behöver längre tid på sig att sortera informationen och sålla bland allt pladder.Nu använder jag min diagnos för att må bra och välja bort miljöer och brist på struktur där jag fungerar dåligt.
Hur jag än slet med att förändra mig själv och våga ta för mig mer kunde jag inte påverka eller förutse gruppdynamiken - människors maktkamp om utrymmet i gruppen och människors grisiga sidor och metoder som kommer fram vid stress. Ålder, kön, intelligens och utbildningsnivå verkar inte spela någon roll alls. Oavsett gymnasiet, Ky-utbildning eller högskola har samma mönster visat sig. Fristående kurser i beteendevetenskap kan ha stora brister i hur handledning och grupparbeten/ gruppindelning gått till! Skrämmande! Med tiden insåg jag att min sociala fobi innehöll en hel del SUNT,RATIONELLT MOTSTÅND mot människors brist på social kompetens och pladdrande, och den insikten drev mig till att kräva en NPF-utredning.
Grupparbeten utan fast struktur och handledning spårar ur direkt! Det är sällan människor är så pass samarbetsvilliga och mogna att ta in olika människors sätt att tänka och arbeta när det verkligen gäller. Den enda gången jag upplevde ett positivt grupparbete var en PBL- grupp med en handledare som fördelade ordet och såg till att alla i gruppen fick komma till tals. Att jag hoppade av utbildningen hade delvis med att göra att PBL var för diffust, och kaotiskt för min hjärna att rangordna och sortera mellan.
Efter diagnos vid 37 år och två decenniers kamp efter gymnasiet kan ingen tala om för mig att jag inte har försökt att socialisera mig. Numera studerar jag på distans med dispens från grupparbeten. Jag behöver inte stånga mig blodig mot min tendens att bli tyst i grupper - Numera vet jag att det beror på att min hjärna behöver längre tid på sig att sortera informationen och sålla bland allt pladder.Nu använder jag min diagnos för att må bra och välja bort miljöer och brist på struktur där jag fungerar dåligt.