Vilka ljud klarar ni inte av?
Postat: 2012-12-20 14:04:04
slackern skrev:KrigarSjäl skrev:thainesen skrev:Barnkalas var min värsta fiende. Även när jag själv var barn. Så många ljud som var irriterande så som ballonger, kalastutare och allt skrikande när barnen fick sina efterlängtade presenter. Blir orolig bara genom att tänka på det.
Plus tio eller nåt...värre kan man inte tänka sig. Plötsliga skrik, tallrikar som hamnar på golvet. Skrän, klet och jävligheter...
Du hämtning från dagis är nog den värsta tiden i mitt liv. Fyfan vilken mardröm det var med alla skrikiga ungar, min grabb som blev störd utav allt spring och kom av sej att ta på sej sina kläder hela tiden. Jag stod där och höll på att spricka utav frustration för att det tog sådan tid. Och självfallet varje gång jag hämtade så var det en unge som höll på och leka med ljusknappen så att det blev ännu mer störande intryck.
Ungar är liksom ständiga orosmoment för den som är känslig för intryck.
En del vuxna kan ju också vara extremt omständiga iofs...det klassiska är väl halvhysteriska fruntimmer som ska shoppa i grupp. Helst plötsligt blir de som yra höns och far fram och tillbaka som oljade skottspolar. All rim och reson som bortblåst. Någon blir kissnödig helt akut och då ska det springa och letas efter toalett, eller så går man flera kvarter tillbaka för att titta på ett klädesplagg en gång till, sen ska det divideras om vilken restaurang man ska välja och bara det tjafset tar tjugo minuter...sen är det något ljushuvud som kommer på att parkeringstiden är slut varpå man måste springa och ordna det...sen kommer en annan på att någon är allergisk och då måste det bytas restaurang....ytterligare tjugo minuter...var ställde vi bilen egentligen...HOPPSAN! -jag halkade och klacken på skon gick av...! och så där håller det på hela tiden.
De här fruntimren är inte fältmässiga. De kan inte tänka från A till B eller träffa ett val utan det är allt på en gång och lite till, det är en ständigt pågånde konferens om allt från förra semesterns väderlek eller var man lagt mobilen. Och under tiden hinner de glömma bort vilken avfartsväg de skulle åkt in på, eftersom de var så upptagna av att diskutera förra sommaren...eller om det var semestern...
De har ett stort bryderi bara att välja klädsel och leta rätt på allt de ska ha med sig innan man åker. Redan där känner man huvudvärken nalkas. Hur man känner sig när man kommer hem igen låter sig inte beskrivas. Som en urvriden trasa eller nåt.
Och sen är det JAG som ska ha problem...!
Jag stannar numera hemma när det blir släktträffar och man ska ge sig ut och 'hitta på saker tillsammans'.