AspergerForum

Ja folk blir ju förvånade om man faktiskt svarar på frågan.

Det vanligaste scenariot är det som Treeman förklarar ovan, det är bara en fras som folk använder när de hälsar på varandra.
De vill egentligen inte ha något svar.

En sak jag tycker är intressant är att om man svarar "Bra" så fortsätter konversationen som vanligt.
Men om man svarar "Dåligt" eller liknande, så får man ofta tillbaka: Vadå då?

Det betyder ju att personen som frågar utgår ifrån att man ska svara bra, eller att man mår bra.

De säger ju inte "Vadå då?" om man svarar att man mår bra.
Om man ska vara realistisk så tycker jag inte att man ska utgå från att folk mår bra, det finns ju fler anledningar att må dåligt än att må bra.

Anledningen till att jag kom på "som vanligt" var att jag helt enkelt tröttnade på att förklara hur jag mådde varje gång någon frågade.

Idiot skrev:De säger ju inte "Vadå då?" om man svarar att man mår bra.
Om man ska vara realistisk så tycker jag inte att man ska utgå från att folk mår bra, det finns ju fler anledningar att må dåligt än att må bra.

Måste säga att du har en poäng där, har kommit på att när jag frågar hur någon mår eller läget är så gör jag det för att jag vill veta och inte har det snabbt överspelat. Det kan ju faktiskt vara intressant att veta vad som är bra om det nu är det, annars kunde det väl funnits något mellanting som att man säger att; "det är rätt okej, inget särskilt i mitt liv ju nu".

buhund skrev:

Idiot skrev:De säger ju inte "Vadå då?" om man svarar att man mår bra.
Om man ska vara realistisk så tycker jag inte att man ska utgå från att folk mår bra, det finns ju fler anledningar att må dåligt än att må bra.

Måste säga att du har en poäng där, har kommit på att när jag frågar hur någon mår eller läget är så gör jag det för att jag vill veta och inte har det snabbt överspelat. Det kan ju faktiskt vara intressant att veta vad som är bra om det nu är det, annars kunde det väl funnits något mellanting som att man säger att; "det är rätt okej, inget särskilt i mitt liv ju nu".

Ja! Men framför allt så missar de betydelsen av "bra". Orden "bra" och "dåligt" står ju i förhållande till det normala, alltså: Om man ständigt svarar bra, så är det ju det normala och därmed inte förhållandevis "bra". (Med undantag för människor som känner sig allmänt nöjda med livet dag efter dag, vilket inte är speciellt vanligt).

Swesse har också en poäng.

Det fick mig att tänka lite hehe..

Om man skulle svara med: "SKITBRA!"

Skulle man nog få tillbaka ett: "Vadårå?" ändå.

Fan Swesse du har jävligt rätt, normen är "bra".

Jag mår bra *menar det*

MajaN96 skrev:Min pappa sa att om någon frågar hur man mår så svarar man att man mår bra även fast man inte gör det, eftersom personen som frågar inte alls är intresserad, utan att det bara är en hälsningsfras.
Det fattar inte jag, om man säger att man mår bra så gör man väl det och om man inte gör det så säger man väl det?
Enligt mig är det inte en fras, det är en fråga om hur man mår.
Vad tycker ni om det?

Jag svarar alltid "det är bra!". Men jag stör mig väldigt på den frågan och tycker snarare att personen som ställer den är korkad eftersom han/hon vet att jag inte kommer vara ärlig fast han/hon inte tänker på det. Och sedan stör jag mig väldigt mycket på mig själv också eftersom jag inte uppriktigt svarar "nä det är inge vidare". Det blir också konstigt tycker jag för man vet inte om personen uppriktigt bryr sig om och vill veta hur man mår eller om det bara meningslöst kallprat.
Så kort sagt: jag tycker det är en väldigt obekväm fråga.

Jag tänker precis likadant som dig, MajaN96! Jag förstår inte riktigt sådant här heller. Nu efter fyra år i arbetslivet och 6 år på högskola har jag lärt mig att "hej hur är det med dig?" sådär på måndag morgon på jobb verkligen inte betyder att personen faktiskt vill veta hur jag mår.

Förr brukade jag svara ärligt, typ att jag mått dåligt pga. ångest eller liknande men då brukar svaret bara låta besvärat i stil med "aj aj aj då" och sedan blir personen tyst.

Retorisk fråga och jag avskyr den men jag har fått lära mig att svara "jag mår bra, hur är det med dig?" och sedan förvänta mig "jotack det är bra!" tillbaka. Jag försöker tänka på engelskans hälsningsfras "how do you do?" som egentligen är en fråga hur man mår, men ändå inte alls.

håller med 100 % jag vill säga nej jag mår skit men då skulle jag väl bli tittad konstigt på , men du frågade ju hur jag MÅR

'Hur mår du?', en fråga som gör mig ytterst obekväm och jag vet att den ofta kommer och försöker komma på ett svar som ska fungera.. Fick lära mig på habiliteringen att jag kunde svara 'Bra, hur är det själv?'
Nästa gång jag fick frågan studsade jag upp, med stirrande blick och deklamerade med entonig röst: BRA-HUR-ÄR-DET-SJÄLV. Denna person hade frågat mig många gånger tidigare och jag brukade mumla lite osammahängande svar.. som ändå hade fungerat.
Denna gång blev det katastof, för det var inte ärligt, utan inlärt, kändes bara helt absurt.

Oftast frågar jag tillbaka utan att svara, funkar. Eller svarar 'vet inte'.

Jag brukar vara vag för då känns det som jag inte ljuger vad jag än svarar. Typ Det är OK, eller Jämna plågor. Som vanligt funkar oxo.

Insinuerar man att de "vet" hur det är, blir det enklare. Typ:

-Hej hur är det?
-Jovars, man lever, själv då? (Insinuerar att man är hyfsat OK men att livet inte alltid är skitkul)
-Jo, det är rätt OK...

"Det får duga." svarar jag ibland, om det inte egentligen är bra men jag vill inte fördjupa mig i det. Men jag kan fortfarande få kortslutning i huvudet av frågan. Särskilt om nån frågar "Allt bra?" Då svarar jag oftast, med lite eftertryck, "Näe, allt är verkligen inte bra, men ... /det är okej ändå/ det är det väl aldrig för nån?/osv." eller nåt sånt.

Den nya frågan (före detta 'Hur mår du') 'Allt bra med dig?' är om möjligt ÄNNU värre och svårare att krångla sig ur. Hur kan man ens komma på en så fånig fråga?!

Jeg har det alltid bra hvis noen spør. Mens på nettet er det annerledes. Der syter jeg og klager (anonymt) hele tiden. Ha! Ha!

Hur mår du? - Bara bra.. själv?

Allt bra med dig? - Jovars livet är bra, själv?

1) Du mår alltid bra
2) Dela bara sanningar med personer som du vet kan hantera "bad news"..

Några acceptabla men mindre glättiga alternativ:

"Hur mår du/hur är läget?"

"Jämna plågor"
"Huvudet upp och fötterna ned."
"Det tuffar på."
"Nah, som vanligt, du vet - uop och ned."

Och så min personliga favorit, den jag använder för att slippa rent ut ljuga ihop ett svar:

*Jotack, jag lever. Själv då?"

plåtmonster skrev:1) Du mår alltid bra

Men man får ju inte ljuga!

...det finns de så kallade "vita" lögnerna med

Brukar för det mesta svara "Det är OK". Lagom intetsägande kort svar.

Dunderbar skrev:...det finns de så kallade "vita" lögnerna med

Jag har svårt att åstadkomma sådana också. En lögn är en lögn.

Neurotyperna bryr sig inte om svaret och kommer inte att försöka ta reda på hur det är i de flesta fall. Oftast blir det bara för mycket om man inte "har distans" eller om de klarar att hantera svaret så är de oftast inte kompetenta att hantera eller göra något åt saken. Men däremot ivriga att berätta för alla om läget. Så nej, svaret är fördefinierat.

Tycker inte om denna fråga men samhället är ju som det är och jag kämpar som f... att försöka svara tillbaka "tack det är bra hur är det själv" många tycker att det är så man ska hälsa på varandra. Oftast säger jag som det är
- Jag är trött
- Jamen det säger du jämt
- Bra då vet du så behöver du inte fråga
- Du är så jobbig
Jobbigt ja det är jobbigt som f...
Bland mina arbetskamrater funkar det bättre, där räcker det med att bara säga tjena !
Det brukar funka bättre om man är först med att hälsa och att använda ordet "tjena" det liksom gör det hela lite lättare tycker jag, samt det där hur mår du styrs bort liksom.

Tycker det är en dum fråga att ställa. Men om nån frågar brukar jag säga typ "jodå, det är synd att inte klaga" eller "det är aldrig fel att klaga" eller nått liknande.

-Det är halibalo hela jävla dan, det är ett bra svar på NT:folkets eviga artighetsrunkande. Kan åxå passa med, -Hunky dory...

MajaN96 skrev:Min pappa sa att om någon frågar hur man mår så svarar man att man mår bra även fast man inte gör det, eftersom personen som frågar inte alls är intresserad, utan att det bara är en hälsningsfras.
Det fattar inte jag, om man säger att man mår bra så gör man väl det och om man inte gör det så säger man väl det?
Enligt mig är det inte en fras, det är en fråga om hur man mår.
Vad tycker ni om det?

det handlar om sociala regler och inte om sanningar. jag själv tycker att sådant e lite konstigt men så är det ju. alternativt kan man vara så ärlig det går i den relationen man har. man har olika djup i relationerna...