AspergerForum

Min pappa sa att om någon frågar hur man mår så svarar man att man mår bra även fast man inte gör det, eftersom personen som frågar inte alls är intresserad, utan att det bara är en hälsningsfras.
Det fattar inte jag, om man säger att man mår bra så gör man väl det och om man inte gör det så säger man väl det?
Enligt mig är det inte en fras, det är en fråga om hur man mår.
Vad tycker ni om det?

Jag svarar i den gamla tråden jag länkar till här:

post344590.html?hilit=h%C3%A4lsningsfraser#p344590

Måste lära mig litet html-kod utantill!!

Jag tyckte som ni förut men nu har jag ändrat mig till att det beror på vem som frågar.

A. Om en nära vän eller familjemedlem frågar så vet jag att de frågar för att de faktiskt vill veta, så då berättar jag hur jag mår just då. (Här får man vara lite lyhörd för alla vänner och familjemedlemmar kanske inte heller vill veta, men chansen är störst bland dem som är närmast.)

B. Om det är någon bekant som jag känner lite grand men inte så väl kan jag säga något mittemellan, typ "Varit lite krasslig under hösten men nu är det bättre" utan att gå in på några detaljer. Genom att bli en liten aning personlig så får man den andre att inte känna sig som en total främling, samtidigt som man inte belastar den med några jobbiga detaljer (det här kom jag på nu medan jag skriver).

C. Om det är en främling som jag inte känner alls så finns bara ett enda svar: "Bra!" Allt annat är högst opassande hur dåligt man än mår, eftersom det får den andre att känna sig obekväm och förvirrad. Den frågade inte för att den ville veta utan för att det är just en hälsningsfras (vilket det är på många andra språk också: "Ca va?" "Wie gehts?" "How are you?").

D. Såvida man inte är i en vårdsituation, då kan vårdpersonal, trots att de är främlingar, fråga för att det är deras jobb. Då bör man svara ärligt, om ens mående är relevant för just det man söker för. Man berättar t ex inte om depression eller magproblem för sin tandläkare, men däremot om man har tandvärk eller tandläkarskräck.

Men Iridia, förstör nu inte mitt försök att få liv i gamla trådar!

Fast du kanske la inlägget där också, har inte kollat.

/ J

Nä, det gjorde jag inte eftersom jag inte fattade att det var det du försökte göra.

EDIT: Nu har jag kollat i den. Den handlar om att hälsa i största allmänhet, inte om att fråga hur någon mår. Så jag nöjer mig med att svara i den här tråden.

En nära släkting fråga en gång hur jag mådde och jag svarade som det var, att det inte var så himla bra. Det var uppenbarligen helt fel svar. H*n ville höra att allt var bra, inte hur det faktiskt var.
Det är i sådana situationer som jag märker att jag har AS.

Jag slits alltid mellan två olika svar när jag får frågan:
Det ärliga svaret respektive normalsvaret (lögnen) som folk förväntar sig att höra.

Tycker inte om att behöva ljuga men det har blivit lätt på nå vis, det är ingen som bryr sig om hur jag mår ändå.

"Hur mår du?"
"Har mått bättre... är ensam, arbetslös och deprimerad. Du?"
"Jo men det är bra"

*pinsam tystnad*

jonsch skrev:Jag svarar i den gamla tråden jag länkar till här:

post344590.html?hilit=h%C3%A4lsningsfraser#p344590

Måste lära mig litet html-kod utantill!!

Moderator: Forumet accepterar inte html-kod, om jag skriver ovanstående som html-kod direkt här blir det så här:
<a href="http://www.aspergerforum.se/post344590.html?hilit=h%C3%A4lsningsfraser#p344590" target="_blank">Svårigheter med att hälsa?</a>
och det ser ju inte så snyggt ut, eller hur!

Du vill ju att det ska se ut så här:
Svårigheter med att hälsa?
vilket skrivs som i rutan nedan:

Kod: Markera allt

[url=http://www.aspergerforum.se/post344590.html?hilit=h%C3%A4lsningsfraser#p344590]Svårigheter med att hälsa?[/url]

och det är phpbb-kod (koderna skapas med hjälp av knapparna ovanför skrivrutan).

Om du inte vill att ordet hälsningsfraser ska markeras i rosa på sidan du länkar till så tar du dessutom bort det som från och med ? men innan # och då blir länken så här:

Kod: Markera allt

[url=http://www.aspergerforum.se/post344590.html#p344590]Svårigheter med att hälsa?[/url]

Juddy skrev:En nära släkting fråga en gång hur jag mådde och jag svarade som det var, att det inte var så himla bra. Det var uppenbarligen helt fel svar. H*n ville höra att allt var bra, inte hur det faktiskt var.
Det är i sådana situationer som jag märker att jag har AS.

Ja, som jag skrev så finns det undantag från den ungefärliga guide jag sammanställde ovan, så man får känna in från fall till fall. Och det kan ju som du säger vara knepigt när man har AS.

Jag svarar alltid som det är, men jag förstår att den som frågar inte bryr sig. Och det är falskt, och då blir jag knasig. Eftersom jag inser att det är en osympatisk individ som frågar så..

Jaa-a, "hur mår du frågan" är meningslös. Inget som jag gillar. Speciellt när den som frågar har inga ambitioner att höra varken svaret eller den ostädade sanningen

Men det finns faktiskt en fras som stör mig ännu mera, nämligen:
Med vänlig hälsing.

Till exempel kan folk skriva så in i bomben ovänlig e- mail med ändå slutar e-mail med vänlig hälsing blaab blaab.
DET förstår jag inte !
Stå för det du säger eller skriver, även om sanningen skulle vara gömt mellan raderna. Men för Guds skull vräk inte ur dig negativa förolämpningar och sedan kvitta allt med Med Vänlig Hälsning ! Då kan du väl lika väl skriva Fxxx Yxx i slutet, eller?

Många har en standardfras inställd när de skickar mail, så den kommer med oavsett hur mailet är forumlerat...

Själv undertecknar jag alltid mailet enligt vad jag tycker passar för stunden.

I fallet med min släkting så var jag rätt ställd. Först senare kom jag på att jag skulle ha sagt precis vad jag tänkte; du FRÅGADE hur jag mådde!! Fråga inte om du inte vill veta.

Men om man nu blivit informerad om att det i den rådande kulturen enbart är en hälsningsfras, kan man inte bara acceptera läget och säga "bra" så slipper man konstiga reaktioner? Även om det är ologiskt? Av ren självbevarelsedrift liksom?

Iridia skrev:Men om man nu blivit informerad om att det i den rådande kulturen enbart är en hälsningsfras, kan man inte bara acceptera läget och säga "bra" så slipper man konstiga reaktioner? Även om det är ologiskt? Av ren självbevarelsedrift liksom?

Just eftersom det, i mitt fall, handlade om en närstående så tänker man att de klarar lite sanning. Så var icke fallet så nu har jag det allmänna svaret av ganska bra. Det är så nära sanningen jag kan komma utan att ljuga.

Iridia skrev:Men om man nu blivit informerad om att det i den rådande kulturen enbart är en hälsningsfras, kan man inte bara acceptera läget och säga "bra" så slipper man konstiga reaktioner? Även om det är ologiskt? Av ren självbevarelsedrift liksom?

Näe, jag kan inte alltid det. Men ibland funkar det. Man lär ju sig med tiden, tack o lov.

Miche skrev:Många har en standardfras inställd när de skickar mail, så den kommer med oavsett hur mailet är forumlerat...

Själv undertecknar jag alltid mailet enligt vad jag tycker passar för stunden.

Ja, jag hade det också som standard tills jag gick in i inställningar o raderade det

Tycker man kan använda hej eller liknande om man inte är intresserad av hur någon mår.

Det är tyvärr ofta en meningslös hälsningsfras där man förväntas svara något i stil med - Jo tack jag mår bra, (hur mår du) för att inte göra utfrågaren obekväm.

Jag hatar den hälsningsfrasen. För bövelen vill man inte veta, så ge fan i att fråga.

Tyvärr spelar jag dock oftast med.

Sen jag lärde mig att bara svara "bra" (och försöka komma ihåg att returnera frågan), så blev det mycket enklare.

Lowas skrev:Tycker man kan använda hej eller liknande om man inte är intresserad av hur någon mår.

Det tycker jag också, men om nu majoriteten inte gör det så spelar det ingen roll vad vi tycker.

Det är ett formaliserat sätt att knyta kontakt, en utantilläxa som de flesta lär sig och som alla utom aspergare vet att det inte betyder något mer än att ett enkelt "hej" låter lite torftigt så man lägger till ett par ord till för formens skull.

"Hej, hur mår du?", "Tjenare, läget?"

På detta förväntas man svara "Bra. Själv då?", "Bara bra", "Knallar och går" (eller "Jämna plågor" om man känner varandra och vill vara lite humoristisk).

Notera att det även är opassande att svara "Å, helt sjukt fantastiskt! Jag har precis vunnit på lotto och köpt en Ferrari/varit i Indien och blivit upplyst/gått ner 38 kg/träffat en ny kalaspingla med rattar stora som meloner!" Den andre är inte intresserad, du ska bara svara "Bra."

Inte jättesvårt att lära sig, eller hur?

Iridia skrev:Inte jättesvårt att lära sig, eller hur?

Kanske inte att lära sig, men kan vara att genomföra. Hela min varelse uppreser sig mot hela den sortens formaliserat ingenting eller påbjuden oärlighet, helt oberoende av hur smidigt det skulle vara att bara stänga av och göra det. Engelskans "How do you do", som helt tyket bara ska besvaras med samma fråga i retur, hör också dit. Kan också finnas tidiga präglingar från en kompakt oförstående omvärld bakom – jag vet inte. Vet inte hur förklarbart det är för andra avvikare heller, andra än just dem som råkar känna igen sig.

Jag begriper inte heller varför man ska fråga dumma frågor när man inte bryr sig om svaret. Jag anser för övrigt att människor i allmänhet har så stort behov av att berätta hur de mår att de gör det om de känner sig särskilt lyckliga eller bedrövade så man behöver egentligen aldrig ställa denna fråga just som en fråga. Således har frågan en annan mening. Det är och förblir en artighetsfras. Om man liksom jag har svårt att förstå detta så kan man helt enkelt komma fram till vad som förväntas av frågan och sedan välja om man ska bry sig eller inte. Man behöver ju inte alltid göra det förväntade. Jag är nog sådan att jag föredrar det vanliga svaret eftersom det är kort och inte leder till följdfrågor vilket ger utrymme att fokusera på något viktigare än att berätta för någon om hur man mår vilket troligen inte kommer förändra någonting.

PS. Om någon verkligen undrar hur man mår ställs troligen frågan på ett annat sätt i stil med "Hur är det/mår du egentligen?" där det sista ordet läggs till för att förtydliga att det inte rör sig om artighet.

Krake skrev:PS. Om någon verkligen undrar hur man mår ställs troligen frågan på ett annat sätt i stil med "Hur är det/mår du egentligen?" där det sista ordet läggs till för att förtydliga att det inte rör sig om artighet.

Just precis. Om de verkligen vill veta så kommer de låta dig veta att de vill veta.

Jag har nog en ful tendens att vara för ärlig ibland och berätta hur det faktiskt är. När jag lyckas att besvara frågan såsom den är tänkt att besvaras så brukar jag glömma bort att fråga tillbaka istället. Jag tycker hela detta "utbytessystem av artighetsfraser" känns för konstlat och onaturligt och då känns det som att jag är en usel skådespelare i en lika usel svensk film...