AspergerForum

Idag (igår) fick jag ett brev om detta och jag ombads kontakta dem - aspergercenter - ang. hurvida jag är intresserad av detta eller ej. Jag har stått i kö för dessa gruppsamtal i nästan ett halvår och hade helt glömt bort detta.

Det börjar i november iaf och jag har tänkt gå dit, så jag tänkte höra om någon annan har erfarenhet av detta och hur det är och så.
Hur funkar det?
Hur många är man i varje grupp?
Vad pratar man om?

Jag har aldrig träffat en annan aspie förrut - bara sett andra på avstånd - så jag är orolig över att inte passa in. Jag är för högfungerande och deprimerad - vad ska jag prata om liksom? Mitt liv är tomt, händelselöst och bara fullt med misär - hur kan mitt prat hjälpa andra med AS egentligen när allt jag gör är att klaga. Min självkänsla ÄR noll så hur kan jag ge styrka och hopp till andra när jag inte ens kan ge det till mig själv?

Jag känner mig inte alls redo... jag känner mig bara värdelös. Men jag vill så gärna gå på dess möten...

Det finns säkert andra som upplever sin situation liknande som din Deadly, då blir dom hjälpa av att du kommer och pratar och du blir hjälpt av dom. Förhoppningsvis.

Jag har haft samtalsgrupp när jag var på behandlingshem och det handlade om missbruk och inte om diagnos och det var givande, såg alltid fram emot dom dagarna när vi hade det. Det kan jag sakna fortfarande men jag skulle inte få för mig att gå på NA/AA.

jag har just börjat på vuxenhab och kommer bli kallad till möten med "informationspaket" som det kallas. Samt psykolog. Och även hoppas jag nån samtalsgrupp med andra vuxna aspisar. Det sista ser jag också fram emot.

Och även om det nog inte är det du vill höra, Deadly, så tror jag det kan bli bättre om man går dit utan förutfattade meningar. Eller t.o.m. just därför att dina föraningar är så lågt ställda - du kan liksom bara bli överraskad åt ett håll nämligen positivt

Jag går i sociala gruppen på Vuxenhabiliteringen, eller som det egentligen heter: gruppen för social färdighetsträning. Först gick jag i en informationsgrupp om AS, sen började jag i sociala gruppen. Vi är två psykologer och antalet personer varierar eftersom det är frivilligt, men sist tror jag vi var ca sju.

Psykologerna säger inte mycket, vilket är bra, mer än att ibland ställa frågor och tipsa om ämnen om diskussionen stannar upp vilket inte brukar hända särskilt ofta. Alla har asperger (krav för att vara med) och samtal kan handla om allt från mediciner, diagnoser, åka buss, hur man hittar ett bra jobb, vad man gjort i helgen, hundar, politik... inga begränsningar.

Tillägg: De som är där frekvent är alla högfungerande, de mer lågfungerande brukar bara vara med ett par gånger och sen sluta. Om det finns hög- eller lågfungerande kan säkert variera med vart man går.

Deadly, tycker du ska gå på mötena! Själv känner jag en stor vändning kom när jag fick möta andra med AS, det kommer att kännas mycket bra för dig tror jag

Själv är jag också intresserad av sådana samtalsgrupper, får jag fråga hur du gick tillväga för att få en inbjudan?

//Arash

Har inte varit där själv. Men träffat andra som varit på aspergercenter och vad jag hört så är det mest olika kurser i olika ämnen som man går igenom med någon form av ledare/lärare där.
Men har du fått tid så det är väl lika bra och gå ditt. Vad har du att förlora?

Annas är du välkommen på diskussionsträffen och det andra träffarna som annonserats ut på forumet

Är det inte som den blinde som leder den blinde? Vad lär man sig på mötena?

PureRumble skrev:Deadly, tycker du ska gå på mötena! Själv känner jag en stor vändning kom när jag fick möta andra med AS, det kommer att kännas mycket bra för dig tror jag

Själv är jag också intresserad av sådana samtalsgrupper, får jag fråga hur du gick tillväga för att få en inbjudan?

//Arash

Jag kommer gå - ska kontakta dem och säga att jag är intresserad.
Jag blev erbjuden att få stå i kö till detta när jag först var i kontakt med habiliteringen här i Stockholm, vilket var i Maj detta år. Dom anmälde mitt intresse åt mig, för annars ska man göra det själv till aspergercenter.

Björne skrev:Är det inte som den blinde som leder den blinde? Vad lär man sig på mötena?

Man lär sig mer om AS, vilka svårigheter andra aspergare har haft och hur de tacklat dem.

Men framför allt får man möta och prata med andra aspergare, det är värdefullt i sig. Särskilt om man inte träffat några förut (vad man vet).

Det är inte som en kurs utan just en samtalsgrupp under ledning av en anställd på Habiliteringscenter. Ledaren håller samtalet igång och lär sig själv mer om AS.

Jag tyckte det var mycket positivt, även om jag den gången saknade andra kvinnor i gruppen.

Jag har lärt mig mycket mer om mig själv genom att jag lärt känna andra med samma diagnoser.

Jag har varit på en sådan kurs. Man lär sig inte så mycket av kursen men man kan lära sig av deltagarna och det kan eventuellt leda till att man får vänner också. Det är ganska bra på det sättet att det är regelbundna tider så man är (någorlunda) säker på att folk dyker upp och att man får en regelbunden kontakt med människor. Definitivt bra om man tycker att livet är tomt.

Skulle nog inte gå om jag blev erbjuden. Möjligtvis testa en gång. Träffade andra aspergare när jag var på en prova på-vecka på en folkhögskola och jag kände inte mer samhörighet med dem än andra. Var lika utanför och i min egen värld som vanligt mao.