AspergerForum

Älskar att klippa mig. Massagen hårbotten får när frissan ska klippa håret är så sköööön. Känner mig så mycket lättare när jag går därifrån....

Tiblan skrev:Massagen hårbotten får när frissan ska klippa håret är så sköööön.

Jag håller med, har du provat en sån här?


Skön att köra igenom hårbotten med.

Jag vågar gå till frisören, men jag vågar inte ringa och boka tid. Fixar inte att prata i telefon med nån jag inte känner. Så det löser jag genom att gå till frisörn. Men sen fixar inte jag det sociala kallpratet med frisören, de pratar om allt och ingenting. Säger jag något så vill jag att det ska tillföra något, inte hålla på att pladdra om vädret och sånt.

Men annars tycker jag det är rätt så skönt att gå till frisören och få håret ompysslat.

Hej!
Igår följde jag med vår tioåring till frisören. Han gillar sitt ganska långa hår, men vi föräldrar tyckte att det började se ovårdat ut. Det krävdes lite övertalning, men sen följde han med och pratade lite om hurdan frisyr han ville ha. Väl på plats så blev det rätt jobbigt för honom; framförallt att få håret tvättat och blåst. Efteråt var han förtvivlad över att det hade blivit för kort också.

Sen funderade jag över om det jobbiga berodde på hans Asperger. Är det t. ex. inte rätt vanligt att man tycker kroppskontakt av okända är jobbigt? Han är också rätt känslig för höga ljud (hårtorken?) och värme (vattnet till hårtvätten?). Finns det fler som tycker att det är jobbigt med klippning? Finns det något bra sätt att hantera detta på? Alla tankar är välkomna. Misstänker att vi måste vara mer lyhörda inför nästa klippning.

Moderator: Slog ihop med tidigare tråd om samma ämne.

Som vuxen tycker jag att ljuden som du nämner och den halvtimmeslånga, intima sociala situationen är det jobbigaste. Jag har delvis löst det senare problemet genom att alltid gå till samma frisersalong och där försöka få samma frisörska varje gång. Som barn gick jag till stadens herrfrisör och fortsatte med det tills han gick i pension.

Samtidigt finns det i frisersalonger ett lugn, som jag uppskattar medan jag väntar på min tur; ett lugn blandat med doften av Watsins Keratin (utan fett, naturligtvis).

Tror att ljuden och inte minst vatten och annat läbbigt i håret kan ställa till det. Så försök att gå tidigt på dagen så att det är lite folk och be att slippa hårtvätten som mest är till för att vått hår är lättare att forma.

Som barn hade jag inga problem med att gå till frisörn - förutsatt att jag fick klippa mig som jag ville.

Sen började jag raka huvet vid 15 och har kört så sen dess.

Har ingen fobi mot beröring alls.
Enda i den vägen jag kan komma på är när folk sätter sig för nära.
Det stör mig, då inkräktar de på min personliga sfär.
Avskyr när folk sätter sig alldeles kloss-intill.
Minst 50 cm mellanrum.

Det jag tyckte var mest jobbigt som barn var om det vuxit ut en bra bit och de kapade av massor. Det kändes jättefel att det blev så kort, det blev en för stor förändring. Själva klippningen tyckte jag var ganska OK förutom att jag undrade vad som skulle hända om de råkade sticka mig i örat med sin vassa sax.

Ogillar

Ren tortyr...

Jag tycker att det är skönt att gå till frisören. Känns fräscht att få håret fixat. Synd bara att det är dyrt.

Jag gör som Krigarsjäl, har rakat mig själv mig med trimmer nu sen 1998 eller nåt. Var tredje månad brukar det bli. Tycker det ser förskräckligt ut när jag gjort det, typ som antingen en Auschwitz fånge eller nynazist, men det ser bra ut efter 2-3 veckor. Har inte gått till frisören på runt 17 år.

Brukar också gå till frisören, föredrar att vara korthårig. Nu har man inte klippt sig på 2-3 månader så det börjar bli dags
Måste bli av med mitt afro.

Älskar att gå till frisören och det har jag nog alltid gjort.
Tycker det är väldigt skönt när någon håller på med mitt hår.
Oftast brukar det bara bli klippning av topparna men har hänt flera gånger i mitt liv att jag velat ha det axellångt, har nog klippt det ännu kortare nån gång.

Börjar nog snart bli dags för en klippning, var 3 månader sen sist.

Julianus skrev:Brukar också gå till frisören, föredrar att vara korthårig. Nu har man inte klippt sig på 2-3 månader så det börjar bli dags
Måste bli av med mitt afro.

Haha det påminner om en av mina barndomsvänner, han måste vara snaggad/rakad, annars får han också en afrofrisyr, vilket ser rätt roligt ut med tanke på att hans mamma är från Island.

Jag tycker också att det är skönt när någon grejar med mitt hår, och det är trevligt att byta frisyr och hårfärg emellanåt, men jag undviker ändå frisören eftersom det är en stressande miljö. Blir nervös av en längre tids (dvs längre än ca fem sekunder) närkontakt med främmande människor, särskilt om jag förväntas småprata under tiden. Det kanske kan bero på att jag har kvar viss social fobi i och för sig.

I vilket fall klipper jag alltid mig själv för att göra det enkelt för mig, med varierande resultat.

Ganska trevligt, men har ingen anledning till att dra dit tycker jag. Mitt hår går inte att frisera.

Jag gillar inte heller att sitta hos frisören, förväntas vilja "kallprata" (*vinkar till Sjuckert*)... skönt då att jag har en kompis som klipper mig, gratis, någon gång i månaden, 4-5 millimeter långt (kort ).

Jag har inga större problem med att besöka frissan. Det skulle vara en snål budget så man ej har råd att gå till frissan oftare.

Jag tycker det är obehagligt när någon rör vid mitt huvud. Speciellt obehagligt när någon rör vid mina öron, och det kan ju inte undvikas vid klippning. Förr var det också obehagligt när håret blev vått. Och saxen var skrämmande, tänkt tvångstankar om att bli klippt i skinnet (i öronen!). Öht känslan av att sitta fast och sakna kontroll. Men med åren har jag vant mig och är inte så känslig längre.

Det här med kallprat är också svårt. Men nu har jag gått till samma frisörska i många år, så då känns det lättare.

Men jag drar mig alltid för att klippa mig, så håret blir alltid för långt. Nu är det nog dags att klippa sig igen.

Det är nog många med Asperger som inte gillar frisörsalonger. Man blir lixom fast i en social situation när man sitter i den där stolen. Sen gillar väl vissa inte beröring av okända osv.

Har inte besökt frissan på säkert 10år. Köpte rakapparat, det blir billigt också då man tjänar in inköpet rätt snabbt. Får lite hjälp med nacken men man skulle nog kunna göra det helt själv med spegel med lite träning.

Kör 9mm så ingen helsnaggning bara kort. Inte lika snyggt som frissan men det är värt det då jag avskyr sitta i den där frisörstolen !

Har blivit rätt bra på att göra snyggt rund öronen utan hjälp, bara nacken som sagt som kan va knepig då man får jobba bakvänt med spegel.

Hej ! Att klippa sig för mig, funkar relativt bra ( har dock svårt av att de ska vara nära örat, nån gång har de nästan klippt i örat ).


Jag tycker om omvårdnaden och servicen är oftast bra, de senaste gångerna har jag varit som mest nöjd med klippningen. Tycker om när de schamponerar huvet, det gillas mycket. I framtiden har jag lite tankar på att klippa mig själv med nån trimmer eller dylikt. Jag brukar oxå påpeka och kolla då och då så att jag blir så nöjd som möjligt "besvärlig kund haha" - låt mig få se ( tar på glasögonen igen ) -tar du lite mera uppepå huvet- , det känns bra...ofta eller alltid förstår de hur jag vill ha det.

Hade en far som envisades med att klippa mig bara för att snåla och snarare slet av mig håret än klippte det, efteråt var jag helt förstörd, kände mig förödmjukad, kränkt och såg dessutom ut som en lägerfånge, drömmer mardrömmar om det fortfarande...

Sen jag kom på att man inte behöver prata så mycket med frisören, jag är ju där för att klippa mig, känns det bra.
Jag svarar kortfattat på frågor och sen njuter jag av beröringen. Talar förstås om hur jag vill ha det.
Går lättare med manliga frisörer, kvinnor är så nyfikna och börjar gräva i mitt privatliv!!