Re: saker man tänker på och gör som Aspergare.
Postat: 2011-07-09 1:12:49
Jag flackar med blicken, kan inte hålla så bra ögonkontakt. Det är jobbigt, eftersom jag tror att folk tror att jag är nervös då, och då blir jag bara mer nervös.
En träffpunkt för alla - om Asperger syndrom
http://www.aspergerforum.se/
http://www.aspergerforum.se/saker-man-tanker-pa-och-gor-som-aspergare-t20210-144.html
Laika skrev:Jag förstår mig inte på köer. Flera gånger har jag blivit anklagad för att tränga mig före, men det är inget jag någonsin gjort medvetet. Jag förstår helt enkelt inte att något ens är en kö om människorna i den inte står i en rät linje.
wuwei skrev:Nu har ju inte jag en fullständig diagnos, men vissa saker har jag observerat även hos mina döttrar som har diagnos. Några saker:
- Ljudeffekter är något jag känner igen. Det kan bli närmast serielikt här hemma och åtminstone jag kan få en vision av serieskrivna "boom" "krasch" "kabang" eller liknande när jag pratar.
- Glider över i dialekter/accenter automatiskt. Alltså låter som den vi pratar med. Jag har pga av detta t ex fått frågan från enstaka människor från Australien varifrån jag kommer "down under". Eh, har aldrig varit där.
- Härmar katterna här hemma, vi kan har långa "samtal". Fräser när de gör något jag tycker de inte får, "pjorrar" som kattmammor gör när de har ungar när jag vill säga "ta det lugnt jag är här".
- Träffar jag på en främmande katt så börjar jag prata med den också. Kan liksom inte gå förbi en katt utan att försöka få kontakt. Så här gör även min mamma och samtliga mina döttrar.
- Måste tänka på att jag ska fråga tillbaka när folk frågar vad jag gjort i helgen och liknande. Tänker jag inte på det så finns det inte med.
- Får ångest av ifrågasättande/orättvis behandling/nedtryckning etc, även om det inte är jag som blir direkt utsatt. Klarar det bättre på nätet eftersom jag då "bara" har mina egna stressreaktioner att tampas med, irl tar jag även in andras eller så är det faktumet att jag är omgiven av människor som stegrar mina reaktioner. Svårt att vet vilket.
wuwei skrev:- Ljudeffekter är något jag känner igen. Det kan bli närmast serielikt här hemma och åtminstone jag kan få en vision av serieskrivna "boom" "krasch" "kabang" eller liknande när jag pratar.
- Glider över i dialekter/accenter automatiskt. Alltså låter som den vi pratar med. Jag har pga av detta t ex fått frågan från enstaka människor från Australien varifrån jag kommer "down under". Eh, har aldrig varit där.
- Härmar katterna här hemma, vi kan har långa "samtal". Fräser när de gör något jag tycker de inte får, "pjorrar" som kattmammor gör när de har ungar när jag vill säga "ta det lugnt jag är här".
- Träffar jag på en främmande katt så börjar jag prata med den också. Kan liksom inte gå förbi en katt utan att försöka få kontakt. Så här gör även min mamma och samtliga mina döttrar.
- Måste tänka på att jag ska fråga tillbaka när folk frågar vad jag gjort i helgen och liknande. Tänker jag inte på det så finns det inte med.
- Får ångest av ifrågasättande/orättvis behandling/nedtryckning etc, även om det inte är jag som blir direkt utsatt. Klarar det bättre på nätet eftersom jag då "bara" har mina egna stressreaktioner att tampas med, irl tar jag även in andras eller så är det faktumet att jag är omgiven av människor som stegrar mina reaktioner. Svårt att vet vilket.
Zombie skrev:Ja. Kan det komma ett ufo på trottoaren kan det väl komma ett på vägbanan också.
wuwei skrev:- Glider över i dialekter/accenter automatiskt. Alltså låter som den vi pratar med. Jag har pga av detta t ex fått frågan från enstaka människor från Australien varifrån jag kommer "down under". Eh, har aldrig varit där.
ca skrev:Självanalyserar fortfarande för mycket men det är i regel i nya situationer jag gör så. Har alltid hatat och känt mig skrämd av nya situationer och att behöva improvisera socialt. Övning ger resultat om man ser till att utmana sig själv.
zingobang skrev:ca skrev: En middag med vänner förstörs enkelt genom att ytterligare en, för mig, okänd person följer med. Då kan jag inte förutse hur denne beter sig och jag blir passiv och tyst.
Detta är ett så otroligt jobbigt fenomen som man stöter på väldigt ofta. Om man t.ex. pratar med en kompis så kommer en kompis till kompisen in i bilden som man själv inte är bekant med. Det är då absolut omöjligt att komma på något att säga, det låser sig totalt och man vet då från första sekunden att man inte kommer att bidra med någonting i konversationen.
Deadly_Nightshade skrev:sluta gå så jävla långsamt framför mig"
lasseivägen skrev:När jag skall förklara något, går jag ofta direkt på slutsatserna, utan att tänka på att andra inte har hela skeendet klart för sig.
redtroll skrev:Man vill ha tag i en viss pryl som ligger någonstans i hemmet, men hittar inte den.
Då blir jag som besatt av att hitta denna sak, och kan lägga timmar på mitt letande.
Denna pryl kan vara helt oviktig...
Som ikväll. Jag undrade var mina klätterskor är någonstans. Det var minst 5 år sedan jag klättrade, och kommer säkert inte att göra det nästa 5 år heller.
Men det blev som en fix idé - jag måste hitta dom.
Rotade igenom alla lådor på vinden, alla skåp och kartonger hemma. Kollade bilen, och garaget.
Efter två timmar hittade jag dem, och konstaterade belåtet "Där är dom ju".
Under tiden helt odräglig för de nära och kära.
redtroll skrev:Det här då?
Man vill ha tag i en viss pryl som ligger någonstans i hemmet, men hittar inte den.
Då blir jag som besatt av att hitta denna sak, och kan lägga timmar på mitt letande.
Denna pryl kan vara helt oviktig...
Som ikväll. Jag undrade var mina klätterskor är någonstans. Det var minst 5 år sedan jag klättrade, och kommer säkert inte att göra det nästa 5 år heller.
Men det blev som en fix idé - jag måste hitta dom.
Rotade igenom alla lådor på vinden, alla skåp och kartonger hemma. Kollade bilen, och garaget.
Efter två timmar hittade jag dem, och konstaterade belåtet "Där är dom ju".
Under tiden helt odrälglig för de nära och kära.
redtroll skrev:Jag går på tå, bokstavligen! En smygande gångstil så att säga.
Störs av högt ljud, eller många röster samtidigt. Att gå på ett dagis är en pina.
Jag har två barn - hatar dom obligatoriska föräldraträffarna. Eller aktiviteter där föräldrar förväntas ställa upp.
Fattar inte ironi, och gillar inte komedier.
Låtsas att inte känna igen folk, så att jag slipper hälsa.
Saknar identitet och plagierar ofta andra. "konfigurerar om mig" då och då.
Är en sökare, och letar efter en gemenskap på olika sätt.
Är nästan manisk när jag hittar ett nytt intresse, måste lära mig allt, förstå hur det fungerar.
Min fru ställer inte tillbaka saker på den plats hon tog dem ifrån. En kastrull kan ibland vara i ett visst skåp, ibland ett annat. Det driver mig till vansinne.
Jag har lärt mig hur man förväntas uppträda och småprata, och gör det för att vara som andra. Men det känns fullständigt onaturligt för mig.
Om det exempelvis är en frågesport, och jag kan nästan alla svaren, ska jag svara då? Då kanske folk tycker att man är en besserwisser. Bättre och vara tyst, fast då kanske andra tror att jag är dum.
Känns det igen?
kullan skrev:redtroll skrev:Det här då?
Man vill ha tag i en viss pryl som ligger någonstans i hemmet, men hittar inte den.
Då blir jag som besatt av att hitta denna sak, och kan lägga timmar på mitt letande.
Denna pryl kan vara helt oviktig...
Som ikväll. Jag undrade var mina klätterskor är någonstans. Det var minst 5 år sedan jag klättrade, och kommer säkert inte att göra det nästa 5 år heller.
Men det blev som en fix idé - jag måste hitta dom.
Rotade igenom alla lådor på vinden, alla skåp och kartonger hemma. Kollade bilen, och garaget.
Efter två timmar hittade jag dem, och konstaterade belåtet "Där är dom ju".
Under tiden helt odrälglig för de nära och kära.
Igenkänning. Ibland saknar jag en sax när jag handarbetar och jag måste genast vända uppoch ner på hela bostaden för denna saxjävel. Först när jag hittat den så kan jag va lugn igen.
toddy skrev:jag kan även ha svårt med fiktiva karaktärer som behandlar folk illa. exempelvis peter griffin i family guy. klarar inte av honom. tar honom på alltför stort allvar.
LostInAForest skrev:egna egenheter:
om jag söker efter ett recept på nätet, säg exvis för "sockerkaka", så nöjer jag mig inte med att kolla ETT recept, utan jag måste läsa massor av recept för att jämföra och kolla om det är stora skillnader och vilket är i så fall bäst? vilket är den där RIKTIGA sockerkakan som JAG vill ha?(oftast brukar jag ta det som är på arlas sida, om det jag önskar finns där. jag litar av någon anledning på arla. )