Kärleksbekymmer...
Postat: 2011-04-23 12:18:35
Hej på er.
För ett år sedan träffade jag en tjej via nätet. Jag bodde då i Skåne och hon i Göteborg.
Ganska snabbt fick vi bra kontakt och inte alls långt efter vi pratat på msn frågar hon om jag gillar henne. Jag var lite osäker då eftersom hon i början av vår relation gjort mig lite misstänksam/sur på henne. Men på nått sätt gjorde det och svarade "ja", frågade samma sak tillbaks och fick "ja" tillbaka. Då kände jag verkligen att jag betydde nått. Att nån för en gångs skull tyckte om mig. Detta var i maj förra året. Relationen blev mer kärleksfull osv..
Det var dags att göra högskoleansökning och studenten stod för dörren. Jag sökte en linje i Göteborg och Karlstad, eller ja.. Detta gjorde jag innan vi började prata på allvar. Men under sommaren fick jag iallafall beskedet att jag inte kom in på mitt förstahandsval i Göteborg utan i Karlstad. Tyckte detta låt väldigt långt bort så jag sökte ett liknande program i Göteborg istället, som var ungefär samma men mer praktiskt.
Nu i efterhand kanske man inte skulle sökt till Göteborg utan i Lund...
Iallafall. Jag, glad i hågen att kanske få en flickvän, upptäcka en ny stad flyttade således till Göteborg. Ångrar det lite nu i efterhand..
Iallafall.. Denna tjejen är rätt social, vill prata i telefon och så. Jag som är aspergare gillar verkligen inte att prata i telefon, eller jo... Det gör jag... Höra hennes röst och så var fan underbart.. Men jag blir alltid helt tyst och så.. Kommer inte på nått att prata om och så. Så då tänker ju mitt jävla huvud att "det är bättre att inte ringa och vara tyst än att ringa och vara tyst"... Detta året har vi max pratat 10 gånger. Har alltid bortförklaringar och skit..
Samtidigt så känns det, iallafall för min del, som att hon är min. Detta lite på grund av att hon myntade uttrycket "reserverade för varandra", som jag som den aspergare jag är följt till punkt och pricka. Hela detta året har jag inte tittat åt tjejer mer än nödvändigt. Försökt att inte ens söka kontakt eller så.
jag vet inte om det är för jag har asperger som gör att jag tänker "hon är min, hon skulle inte vara med nån annan" som gör att jag fann en trygghet att inte ringa eller ens träffa henne. Fasten jag har vetskap om att det hade varit helt underbart så har jag inte gjort nått.
Hur som hellst så pratade vi på msn igår och vi pratade om en internetsida som jag nyss blev medlem på. På denna sidan kan man se hur många minuter i snitt man varit på. "Ojoj, 45 minuter i snitt" säger hon. Varpå jag hävdar att jag max varit där i tio minuter totalt.
"Jojo och jag är oskuld" säger hon. Jag skämtar vidare att hon är min orörda skolflicka och får som ett slag i ansiktet en siffra killar hon varit med.
Jag vet givetvis att hon inte är oskuld. Det var hon inte ens innan vi träffades. Men då var det en låg siffra. En siffra som på två år inte brydde mig alls och då var inte ens jag i hennes liv och kunde påverka detta. Så, helt förståligt.
Men nu ett år senare kommer sanningen fram. Om det nu inte är ett av hennes sjuuuukt kassa skämt att siffran är så hög. Siffran är nästan tio fler än innan vi började prata.
Jag förstår att hon behöver närhet och sex som alla andra... Men jag som aspergare tänker att om vi två har nått på G så ska hon inte vara med massa andra. Och ja; jag är fullt medveten om att jag är en dum jävel som inte ringt eller ens träffat denna tjej... Men fortfarande... Om man knullar 2x så många som man totalt varit med under ett år när jag finns så förstår jag inte hur man tänker.. Jag trodde hon gillade mig.
Andledningen till detta var tydligen att "vi har inga starka känslor för varandra, om ens några", "vi har bara pratat i telefon ett fåtal gånger" samt "jag har ingen skyldighet till dig".
Redan i början av vår relation sa jag att jag ville veta om hon var med någon annan och senast för två månader sedan frågade jag om hon varit med någon sedan vi började prata...
Varför ska man vara så jävla dum?
Vad fan ska man göra?
Orkar fan inte..
För ett år sedan träffade jag en tjej via nätet. Jag bodde då i Skåne och hon i Göteborg.
Ganska snabbt fick vi bra kontakt och inte alls långt efter vi pratat på msn frågar hon om jag gillar henne. Jag var lite osäker då eftersom hon i början av vår relation gjort mig lite misstänksam/sur på henne. Men på nått sätt gjorde det och svarade "ja", frågade samma sak tillbaks och fick "ja" tillbaka. Då kände jag verkligen att jag betydde nått. Att nån för en gångs skull tyckte om mig. Detta var i maj förra året. Relationen blev mer kärleksfull osv..
Det var dags att göra högskoleansökning och studenten stod för dörren. Jag sökte en linje i Göteborg och Karlstad, eller ja.. Detta gjorde jag innan vi började prata på allvar. Men under sommaren fick jag iallafall beskedet att jag inte kom in på mitt förstahandsval i Göteborg utan i Karlstad. Tyckte detta låt väldigt långt bort så jag sökte ett liknande program i Göteborg istället, som var ungefär samma men mer praktiskt.
Nu i efterhand kanske man inte skulle sökt till Göteborg utan i Lund...
Iallafall. Jag, glad i hågen att kanske få en flickvän, upptäcka en ny stad flyttade således till Göteborg. Ångrar det lite nu i efterhand..
Iallafall.. Denna tjejen är rätt social, vill prata i telefon och så. Jag som är aspergare gillar verkligen inte att prata i telefon, eller jo... Det gör jag... Höra hennes röst och så var fan underbart.. Men jag blir alltid helt tyst och så.. Kommer inte på nått att prata om och så. Så då tänker ju mitt jävla huvud att "det är bättre att inte ringa och vara tyst än att ringa och vara tyst"... Detta året har vi max pratat 10 gånger. Har alltid bortförklaringar och skit..
Samtidigt så känns det, iallafall för min del, som att hon är min. Detta lite på grund av att hon myntade uttrycket "reserverade för varandra", som jag som den aspergare jag är följt till punkt och pricka. Hela detta året har jag inte tittat åt tjejer mer än nödvändigt. Försökt att inte ens söka kontakt eller så.
jag vet inte om det är för jag har asperger som gör att jag tänker "hon är min, hon skulle inte vara med nån annan" som gör att jag fann en trygghet att inte ringa eller ens träffa henne. Fasten jag har vetskap om att det hade varit helt underbart så har jag inte gjort nått.
Hur som hellst så pratade vi på msn igår och vi pratade om en internetsida som jag nyss blev medlem på. På denna sidan kan man se hur många minuter i snitt man varit på. "Ojoj, 45 minuter i snitt" säger hon. Varpå jag hävdar att jag max varit där i tio minuter totalt.
"Jojo och jag är oskuld" säger hon. Jag skämtar vidare att hon är min orörda skolflicka och får som ett slag i ansiktet en siffra killar hon varit med.
Jag vet givetvis att hon inte är oskuld. Det var hon inte ens innan vi träffades. Men då var det en låg siffra. En siffra som på två år inte brydde mig alls och då var inte ens jag i hennes liv och kunde påverka detta. Så, helt förståligt.
Men nu ett år senare kommer sanningen fram. Om det nu inte är ett av hennes sjuuuukt kassa skämt att siffran är så hög. Siffran är nästan tio fler än innan vi började prata.
Jag förstår att hon behöver närhet och sex som alla andra... Men jag som aspergare tänker att om vi två har nått på G så ska hon inte vara med massa andra. Och ja; jag är fullt medveten om att jag är en dum jävel som inte ringt eller ens träffat denna tjej... Men fortfarande... Om man knullar 2x så många som man totalt varit med under ett år när jag finns så förstår jag inte hur man tänker.. Jag trodde hon gillade mig.
Andledningen till detta var tydligen att "vi har inga starka känslor för varandra, om ens några", "vi har bara pratat i telefon ett fåtal gånger" samt "jag har ingen skyldighet till dig".
Redan i början av vår relation sa jag att jag ville veta om hon var med någon annan och senast för två månader sedan frågade jag om hon varit med någon sedan vi började prata...
Varför ska man vara så jävla dum?
Vad fan ska man göra?
Orkar fan inte..