Re: Så trött på omvärlden... Hur gör ni?
Postat: 2011-03-06 23:11:26
Kimmelie skrev:acceptera att man har ett funktionshinder.
Wow..
Jag förstår, men det känns fortfarande extremt jobbigt.. Det tar mig emot att tänka på det..
Minns att min gamla psykolog har sagt saker åt det hållet..
Det som gör det svårt är just att jag har diagnosen ADD också. Fick Add diagnosen först, ett år efter kom aspergern. Fick diagnoserna i åttan-nian..
Min ADD gör att jag har en stark ovilja att inte bara acceptera saker. Är något fel ska det ändras.
Jag blir hela tiden påmind om att "Lilla vän.. Du kan faktiskt inte förändra världen.." ..Vilket jag faktiskt vill kunna.
Vill inte ha det såhär. Vill att någon ska resa sig upp och göra något.
Man får "Föda barn" och "uppfostra ditt barn" kurser, som man ska gå på när man ska bli förälder.
Varför finns det ingen kurs som heter "Barn och diagnoser" eller liknande?
Så att föräldrar börjar förstå vad det handlar om?
och alla dessa tråkiga tema veckor i skolan man haft, om alkoholister och knarkare, bögar och bisexuella, våldtagna och misshandlade barn.
Men inte en enda om barn med diagnoser?
(Som inte handlar om ungar som är näst intill förståndshandikappade.)
2011. Året där man fortfarande får höra att ADHD bara är ett smeknamn för "Rent obegåvad".
Året där man förväntas vara en idiot om man har en diagnos.
Vill inte leva i en värld där lärare säger, med en chockad tonart,
"Men du är ju jätte bra på att uttrycka dig.. ! Du är ju faktiskt väldigt smart, att se elever som dig är inte något man gör varje dag.. Du kunde ju faktiskt nå mvg!"
Varenda gång vill jag fråga "Vad har jag gjort dig för att få stå och höra det här? Av vilket skäl förtjänade jag att känna mig så värdelös, så korkad, så nedvärderad ?"
Men det gör jag aldrig. Jag blir för arg, och då sätter ADD-spärren in, och jag blir tyst. Hur mycket jag än öppnar munnen kommer inget ljud.
Och läraren bara fortsätter kränka mig, som om han inte ser hur jag förtvivlat försöker få luft..
Måste det verkligen vara såhär hela mitt liv