Jag blir ibland deppig när jag tänker på hur jag förmodligen aldrig kommer hitta någon som jag kommer klara av att bo tillsammans med. Har haft två s.k. kärleksförhållanden i mitt liv. Båda har tillkommit att vi har träffats i små grupper av bekanta och fattat tycke för varandra. Båda har tagit slut första dagen då vi bestämt oss för att träffas bara vi.
För trots att jag kan vistas med bara mig själv som sällskap i en hel vecka (eller längre) och trivas, så kommer det ibland stunder då jag önskar att jag hade en partner. När jag sedan tänker på hur det skulle varit i praktiken så inser jag att det inte ens är lönt att försöka; jag tror nämligen inte jag kommer hitta någon som kommer stå ut med mina egenheter.
Bjäbbmonstret skrev:En kompis till mig som jag tror har en del perceptionsstörningar retade sig på sin tjej för att hon tuggade knäckebröd så högt. Har man sådana svårigheter så tror jag att det är bra att ha rätt mycket yta att vara på om man ska bo tillsammans. Annars får man väl gå genom vardagen med öronproppar.
Det du beskriver där är bara en av många anledningar till att jag troligen aldrig kommer ha en sambo. Mina perceptionsstörningar är något som mina bekanta irriterar sig enormt på. Saker som: att jag inte klarar av ljudet av folk som äter, att jag alltid har släckt hemma med persiennerna neddragna då jag irriteras av ljuset och att jag blir spyfärdig om jag står inom en 20-meters radie från en person som röker samt är überkänslig för dofter i allmänhet (ingen parfymöverdos här inte) bara för att ta några exempel.
Jag kan heller inte tänka mig någon som skulle orka bo med någon som plötsligt stänger in sig i sin egen "bubbla" och vill vara totalt ensam under de tre kommande dygnen, någon som blir utmattad av att ha varit på en fest och därför inte vill vara social på ett antal dagar, någon som bara pratar om datorer eller psykiska syndrom (eller vad det nu kan vara vid det tillfället) under varje middag en vecka i sträck, någon som är uppe hela natten och läser om sitt specialämne för att sedan sova under hela sambons vakna tid dagen efter eller någon som troligtvis kommer tappa all koncentration när sambon pratar om något som jag inte är intresserad av (typ vilken kändis som har gift sig med vem, vilket skitprogram hon ska se på tv eller hur kollegorna betedde på jobbet), att jag hakar upp mig på detaljer som att "Nej, klockan är inte fem, den är 7 minuter i fem!" eller "Den kostar inte 500 kr, det står ju 495"... och listan fortsätter.
Ni förstår nog vad jag menar när jag säger att jag aldrig skulle fungera med en sambo...