AspergerForum

Det är ett problem som jag alltid haft tills nu, antagligen för att jag har lite kontakt med andra än förut.

Jag trodde gott om alla, i skolan, senare på KomVux. Ändå blev jag mobbad, trodde ändå att folk kunde vara snälla. Jag undrar om det är aspigt? Jag kan inte se vad för avsikter någon har, kanske därför jag var ett lätt mobboffer.

Nej, det gör jag inte. Men det är mycket för att jag lärt mig genom just mobbning och hån.

Det har gjort mig misstänksam i överkant många gånger och lett till social fobi och social isolation från andra människor.
Något som jag dock sakteliga försöker råda bot på.

Det där med att inte kunna se vad för avsikter någon har gäller mig till stor del också. Jag har ingen "naturlig intution" vad gäller andra människor, utan får tänka mig fram, vilket ofta inte leder till något bra eftersom tankarna allt för ofta går i negativ riktning.

Jag vill tro gott om alla och försöker göra det tills jag lärt känna dom, men ibland har man tyvär fördommar måste jag erkänna

De scenariot som man kan föreställa sig är att "Behandla andra som du själv vill bli behandlad". I mitt fall kanske jag inte ser att alla människor är 'goda' eller 'snälla' för den delen. Det föreligger en ganska tydlig brist på kontakt hos de flesta av oss här på forumet, men jag påpekar inte att jag talar för alla när jag säger såhär: Godhet uppskattas. Du möter personer med välvilja. Ifall det är så att personen har samma avsikter, har man troligen utökat sitt sociala nätverk, då det är en ganska grundläggande princip för vänner. Godhet mellan varandra.

Problemet är att alla har inte goda avsikter, eller har inte lust med det. Då kan man mycket som du säger, bli utelämnad. Jag vet att en annan medlem har ett citat i sin signatur som låter ungefär såhär:

"I mina ögon är du ett rövhål tills motsatsen är bevisad".

Tråkigt men sant. Kanske inte i den överdrivna driften, men alla vill inte dig väl.

Nja, i barndomen/tonåren så var jag konstant beredd på att få kniven i ryggen. Var aggressiv och hade taggarna utåt eftersom alla (potentiellt) hatade mig. Idag är jag mer godtrogen, mer som du! Tyvärr... MEN jag kan ändå läsa av när någon tydligt är snorkig/elak.

Jag tror illa om människor i allmänhet. Har blivit misshandlad av föräldrarna, dåligt behandlad av andra (de har ljugit för mig för att de inte ville göra mig ledsen och så tex. Kanske snällt menat, men känns väldigt förnedrande).

Så nej, jag tror inte gott om alla.

Jag kör på med min ärlighet, men hur andra svarar är en annan sak. Källkritik Lite less blir man.

Jag är väldigt paranoid och tror att alla vill mig illa eller att de förr eller senare kommer att se mitt rätta, onda, jag.
Mitt ex, däremot, tror gott om alla. Önskar att jag kunde ha hans livsinställning.

Svar ja på trådstarten, vilket man ibland får äta upp. Men det kanske är att föredra framför motsatsen. Eller jag vet inte, det verkar ju inte gå att lära sig av sina misstag heller...

Kahlokatt skrev:Jag är väldigt paranoid och tror att alla vill mig illa eller att de förr eller senare kommer att se mitt rätta, onda, jag.
Mitt ex, däremot, tror gott om alla. Önskar att jag kunde ha hans livsinställning.

Är det så att det är du som uppfattar det på de sättet, eller har du samtalat med någon om detta? Ibland kan det krävas att få perspektiv på saker, och ibland behöver man hjälp från andra. Jag tror inte att du är geniunt elak. Kanske misstolkad, kanske svårtolkad. Det finns sätt att analysera "VAD är det i ett social samspel jag kan förbättra på?" Viktig fråga, och den är inte lätt besvarad.

På tanke med hur den här tråden är utvecklad tycker jag att det här klippet är lägligt.

Jag har varit alldeles för godtrogen många gånger och har svårt att se elaka sidor hos människor innan det är för sent...

Heishi skrev:

Kahlokatt skrev:Jag är väldigt paranoid och tror att alla vill mig illa eller att de förr eller senare kommer att se mitt rätta, onda, jag.
Mitt ex, däremot, tror gott om alla. Önskar att jag kunde ha hans livsinställning.

Är det så att det är du som uppfattar det på de sättet, eller har du samtalat med någon om detta? Ibland kan det krävas att få perspektiv på saker, och ibland behöver man hjälp från andra. Jag tror inte att du är geniunt elak. Kanske misstolkad, kanske svårtolkad. Det finns sätt att analysera "VAD är det i ett social samspel jag kan förbättra på?" Viktig fråga, och den är inte lätt besvarad.

Jag har samtalat med andra som säger att jag inte är ond, men jag känner mig ofta hemsk. Mina tvångstankar har fått mig att göra rätt taskiga saker som jag har ångrat hemskt efteråt.
Mina föräldrar har alltid stöttat mig, däremot var jag ganska mobbad i skolan.

Kahlokatt skrev:Jag har samtalat med andra som säger att jag inte är ond, men jag känner mig ofta hemsk. Mina tvångstankar har fått mig att göra rätt taskiga saker som jag har ångrat hemskt efteråt.
Mina föräldrar har alltid stöttat mig, däremot var jag ganska mobbad i skolan.

Den ljusa sidan är ju att du är inte "ond". Du har en ganska bra startpunkt där ifrån. Ifall man känner behov över att förändra de beteendet, då ett ev. resultat, som t.ex 'mer vänner', få man kika på vad man kan arbeta med.

Dessa tvångstankar, är det 'som OCD', eller hur upplever du dem? Det finns sätt att arbeta runt dem, och ev. förminska effekten. Man måste veta vad det är man ska arbetar med först.

Jag har alltid varit godtrogen. För att jag ska tro någon illa krävs konkreta bevis, och det får man ju inte förrän det är försent. Inte jag i alla fall. I bästa fall kan jag plocka upp en vag vibb om att någon är opålitlig, men jag är aldrig säker på exakt vad det är eller på vilket sätt.

Dessutom fattar jag aldrig när folk är ute efter något, eller de måste åtminstone vara rätt uppenbara med det. Eftersom jag föredrar måns sällskap i allmänhet har det ibland lätt till svartsjukedraman. Jag fattar inte att någon stöter på mig, jag tror bara att de är intresserade av att socialisera lite.

Jag har trott för gott om såna som inte förtjänade, tills jag blev så illa bränd att jag utvecklade paranoida tendenser. Nu kan antingen bedöma helt rätt, vara hyfsat godtrogen eller inbilla saker som inte finns på kartan. Det hänger mer på humör, dagsform osv än på det som verkligen sker. Men så har jag också PTSD förutom AS, så det är "normalt" för mig att vara sån, och trådstartare, på din fråga om naivitet är aspigt, så JA, tveklöst, även om det inte innebär att alla med AS är det.

Ja.

Eller rättare sagt så gjorde jag det under hela min uppväxt. Resulterade i så mycket skit att jag numera inte släpper någon riktigt nära mig.

Jag tror på människans godhet och har svårt att se att någon skulle vilja illa med mening. Däremot är jag nu för tiden instinktivt rädd för människor, även jag har PTSD.

Nej, jag tror definitivt inte gott om alla.
Jag har sen tidig ålder insett att det finns människor som vill en illa utan orsak. Livet är som bekant ingen dans på en rosbädd utan en ganska hård vandring och var och en lär bli varse att ibland blir man hatad för den man är och ibland älskad.

Jag väljer Krigarns väg i livet, den oförtrutne, okuvlige och den illusionslöses vandring framför svassandets och luftslottsbyggarens väg. Pansar, strategier och moteld framför optimistisk förtröstan.
Om man nu ska uttrycka sig lite andligt.

KrigarSjäl skrev:Nej, jag tror definitivt inte gott om alla.
Jag har sen tidig ålder insett att det finns människor som vill en illa utan orsak. Livet är som bekant ingen dans på en rosbädd utan en ganska hård vandring och var och en lär bli varse att ibland blir man hatad för den man är och ibland älskad.

Jag väljer Krigarns väg i livet, den oförtrutne, okuvlige och den illusionslöses vandring framför svassandets och luftslottsbyggarens väg. Pansar, strategier och moteld framför optimistisk förtröstan.
Om man nu ska uttrycka sig lite andligt.

Bushidō

Den är enligt mig en sund och reellt baserad uppfattning. Jag försöker själv se upp till den läran som en helig punkt. Min Gud, om man vill.

Det jag inte gillar med bushido är delen om lydnad mot sin herre. Jag erkänner inga auktoriteter när det kommer till att skapa en personlig livsfilosofi. "Hellre härskare i djupen än slav i himmelriket" är ett annat uttryck jag gillar.

KrigarSjäl skrev:Det jag inte gillar med bushido är delen om lydnad mot sin herre. Jag erkänner inga auktoriteter när det kommer till att skapa en personlig livsfilosofi. "Hellre härskare i djupen än slav i himmelriket" är ett annat uttryck jag gillar.

Man kan vara sin egen herre.

Fast det får mig att tänka på "Cirkelargument fungerar för att det gör det!"

Nä, jag tror snarare ont om alla. Inte riktigt så kanske, men åt det hållet. Jag är mycket misstänksam, och minsta grej som händer, så finns det en möjlighet att någon vill mig ont (eller retas, frysa ut eller liknande) så jag måste vara medveten och beredd på det.