AspergerForum

Går det att träna bort vissa aspergerdrag eller autistiska drag? Min sambo säger att jag måste öva på att prata med människor hela tiden så kommer problemet att försvinna. Att man kan öva upp den sociala förmågan. Kanske öva bort andra drag också. Vad anser ni? Kan man få bort några sådana här drag? Eller är det bara så man är som person? Jag tycker det verkar väldigt svårt att ändra på dessa drag som jag har. Vill gärna veta om andra har lyckats och i sådana fall hur.

Inte få bort kanske men däremot så kan man börja tänka annorlunda i vissa sammanhang om man vill öva på vissa saker i sociala sammanhang.

Sotnosen77 skrev:Går det att träna bort vissa aspergerdrag eller autistiska drag? Min sambo säger att jag måste öva på att prata med människor hela tiden så kommer problemet att försvinna. Att man kan öva upp den sociala förmågan. Kanske öva bort andra drag också. Vad anser ni? Kan man få bort några sådana här drag? Eller är det bara så man är som person? Jag tycker det verkar väldigt svårt att ändra på dessa drag som jag har. Vill gärna veta om andra har lyckats och i sådana fall hur.

Man kan öva den sociala förmågan, och man kan också träna på att kompensera för sina brister. Men det tar kraft och energi, så din sambo får stå ut med att du är som du är när du är hemmavid och att du till största delen är som du är när ni är ute.

Inställningen att du skall "öva på att prata med människor hela tiden så kommer problemet att försvinna" fungerar alldeles utmärkt. Om du är hund, alltså. Om du inte är det så har den taktiken åtminstone inte hjälpt mig på de 36 år jag med Lagerbäcksk nit har implementerat den, och jag tror inte att den så till den milda grad bygger om våra hjärnor att vi blir precis lika normala som alla andra.

Om din sambo inte kan acceptera dig för den du är, så tycker jag att du skall placera din ena asociala fot i hans sociala ändalykt.

Det beror på vad man menar med personlighetsdrag. Genom social träning kan vissa personer ändra hela sitt sätt att se på världen, särskilt om de såg världen på ett extremt sätt från början.

Vissa personer kan också lära in ett socialt beteende som funkar mycket bättre bland vanliga människor än vad det beteende gjorde som de hade från början.

Men får jag gissa så tror jag att varje person alltid vet hur "bra" den kan bli, på social smidighet bland vanligt folk eller på andra saker. Men det är väl bara att träna i vilket fall, i denmån man kan skaffa träningsmöjligheter. Man blir så "bra" som man blir.

Det här är väl övrigt ännu en av de eviga frågorna, som det alltså torde finnas gamla trådar om och gamla svar på.

Tror man kan bli bättre med träning (eller med åldern) men inte perfekt. Bättre kan vara bra nog.

Medveten övning kan göra en ännu klokare med åren än vad man skulle ha blivit ändå - även bland folk - men gränsen till att ta ut sig kan vara hårfin.
Övningen måste ske på ens egna villkor, ingen annans.

Särskilt som aspergare bör man vara observant på när man börjar tulla på mer krafter än man har, oavsett vad andra säger. Många av oss är sköra när det gäller sådant och har man en gång gått över vad man orkar är det inte säkert att man får igen sina krafter någonsin. Och den formen av kraftlöshetshandikapp, som sannerligen inte är att leka med, brukar vården stå fullständigt förnekande-till-handfallen inför för allt vad jag har märkt (av både egen och andras erfarenhet).

Sedan brukar inte andra människor vara några mästare på att förstå oss heller, och blir man inte unnad godtagbart med utrymme trots så mycket samtalskraft man har att avvara får man väl fråga sig om man ska stanna i deras närhet mer än man absolut måste. (Och däribland också stanna kvar i ett förhållande.) Om jag får citera en medlems signatur, fritt ur minnet: "Vill du inte ha mig som jag är är det inte mig du vill ha."

Mycket klokt skrivet i den här tråden, bl a. andra stycket av zombie.

Tror det kan inte nog understrykas att det i värsta fall kan vara något av nödlösningar denna anpassningsinlärning som omtalas. För det är inte riskfritt. Ibland kan det vara så att det finns ett visst mått av energi till att anpassa sig. Det är inte säkert det är en energi som nödvändigtvis fylls på efter hand. Den kan ta slut och vara icke påfyllbar.

Se upp med hur du gör av med den. Den är inte outsinlig. Inte allt är värt det.

Lakrits skrev:Om din sambo inte kan acceptera dig för den du är, så tycker jag att du skall placera din ena asociala fot i hans sociala ändalykt.

Amen.

Har själv försökt men det slutar alltid med katastrof (psykiskt).

Sotnosen77 skrev:Min sambo säger att jag måste öva på att prata med människor hela tiden så kommer problemet att försvinna.

Detta är lika felaktigt som när någon påstår att om man bara slappnar av, eller dricker en massa sprit, så "går det bara av sig självt".

Det funkar lika lite som blyghet kan tränas bort.

Däremot så kan man lära sig olika strategier för att t.ex. klara småprat, läsa av ansiktsuttryck och olika "standardbeteenden". Detta kan göra att man verkar mer normal för folk man känner ytligt. I en relation ska man inte behöva hålla på med sådant ständigt. Det fungerar inte i längden.

Sotnosen77 skrev:Går det att träna bort vissa aspergerdrag eller autistiska drag? Min sambo säger att jag måste öva på att prata med människor hela tiden så kommer problemet att försvinna. Att man kan öva upp den sociala förmågan. Kanske öva bort andra drag också. Vad anser ni? Kan man få bort några sådana här drag? Eller är det bara så man är som person? Jag tycker det verkar väldigt svårt att ändra på dessa drag som jag har. Vill gärna veta om andra har lyckats och i sådana fall hur.

Du kan träna bort precis allt om du vill och är beredd att "spelar roller". Frågan är om du vill låtsas vara något du inte är? Jag har själv lärt mig spela roller efter 15 års övande. Det får mig dock bara att må skit och pest. Men nog fan går det!

Om jag ville skulle jag kunna vara en "NT" om 5 år. Visa upp mitt fejkade skal. Men jag skulle vara tvungen att ta heroin, kokain varje dag för att stå ut med mig själv.

Vill du må bra så var dej själv och var stolt över det.


För övrigt borde din sambo acceptera dig som du är. Så du kan må bra.

Jag tror inte din sambo riktigt fattar vad det är frågan om.
Det följande är ungefär som jag ser på det för närvarande:

Ett djur ser andra djurs sociala signaler automatiskt, och behöver inte tänka och resonera för att förstå dem. Det går på "instinkt". På samma sätt ser jag att en NT har kvar samma funktionalitet, och förstår sociala signaler via instinkt automatiskt. En AS, i alla fall jag, saknar en stor del av denna automatik, så jag blir tvungen att processa sociala signaler med mitt intellekt istället. Även om jag numera processar sociala signaler automatiskt, så märker jag att det som sker i hjärnan är inte det samma som sker i en NT-hjärna, och jag får inte samma slutsats. Min egen slutsats behöver jag intellektuellt efterbehandla för att försöka likna det en NT kommer fram till.

Så en AS kan behöva studera andra människors sociala språk, på samma sätt som man studerar katters, hundars, eller apors sociala liv. Och förståelsen blir mer vetenskaplig än instinktiv. Man kan öva upp sin vetenskapliga förståelse av NT:s sociala liv, men man kan aldrig uppnå samma automatik, för den instinkten finns helt enkelt inte förprogrammerad i hjärnan och kan inte efterprogrammeras.

En del kan se det som ett handikapp, men jag tycker man bör titta på vilka egenskaper man har som NT inte har. Alla AS jag har träffat verkar ha fantastiska individuella egenskaper, som i ett vettigt samhälle blir små guldklimpar och inte bara felaktigheter. Så istället för att fråga vad en AS inte kan, tycker jag man ska fråga vad en AS kan riktigt bra.

Karro skrev:massa bra saker

Bra skrivet! instämmer till fullo!

Jag klarar av att vara social och utåt i en timme (två om jag är väldigt utvilad) sen orkar jag inte mer. mina nära vänner har vant sig och accepterar att jag stänger av och vilar i en kvart efter 10 minuters socialiserande, så där fungerar allt bra

det är lite samma sak som att jag inte utåt visar hur jag mår när jag är trött, och att jag slutar vifta på armarna och sånt när jag svansar runt hemma (eller är trött)

Jag tror att alla yttre signaler på hur jag mår och känner är aktiva handlingar, medan de för en NT är mestadels instinktiva. Det samma gäller när jag ska tolka andras signaler. Allt måste analyseras och funderas över, sen behöver man justera sitt ansiktsuttryck så det säger rätt saker i förhållande till den man pratar med, hitta rätt tonläge och så vidare.... hemskt massa att tänka på och det är mycket uttröttande

Fenren skrev:

Karro skrev:massa bra saker

Bra skrivet! instämmer till fullo!

Samma här.

Fenren skrev:Jag klarar av att vara social och utåt i en timme (två om jag är väldigt utvilad) sen orkar jag inte mer. mina nära vänner har vant sig och accepterar att jag stänger av och vilar i en kvart efter 10 minuters socialiserande, så där fungerar allt bra

det är lite samma sak som att jag inte utåt visar hur jag mår när jag är trött, och att jag slutar vifta på armarna och sånt när jag svansar runt hemma (eller är trött)

Jag tror att alla yttre signaler på hur jag mår och känner är aktiva handlingar, medan de för en NT är mestadels instinktiva. Det samma gäller när jag ska tolka andras signaler. Allt måste analyseras och funderas över, sen behöver man justera sitt ansiktsuttryck så det säger rätt saker i förhållande till den man pratar med, hitta rätt tonläge och så vidare.... hemskt massa att tänka på och det är mycket uttröttande

Känner igen det där.

Fenren skrev:Jag klarar av att vara social och utåt i en timme (två om jag är väldigt utvilad) sen orkar jag inte mer. mina nära vänner har vant sig och accepterar att jag stänger av och vilar i en kvart efter 10 minuters socialiserande, så där fungerar allt bra

Jag är väl mer högfungerande, kanske, för jag klarar att vara social en hel dag. Men så behöver jag total vila nästa dag.

Sotnosen77 skrev:Går det att träna bort vissa aspergerdrag eller autistiska drag? Min sambo säger att jag måste öva på att prata med människor hela tiden så kommer problemet att försvinna. Att man kan öva upp den sociala förmågan. Kanske öva bort andra drag också. Vad anser ni? Kan man få bort några sådana här drag? Eller är det bara så man är som person? Jag tycker det verkar väldigt svårt att ändra på dessa drag som jag har. Vill gärna veta om andra har lyckats och i sådana fall hur.

Ja visst utveklingen går framåt!

man klarar att socialisera längre, om det är mycket skrattande och inte bara vanligt "kall prat". Det får man energi av och inte bara "isolering".

jag tycker jag fungerar ännu mera normalt i sammanhang nu än förut, jag har alltid varit social men i vissa tillfällen blev jag osäker. Men nu vet jag att det är inte fel på det jag säger, utan känslan jag får av det, det är min aspiga sida som säger att det snacket jag säger är "konstigt" vilket är det inte är för "Nts".
Så nu känner jag mig mera och mera bekväm i sånna sitationer.

Visst går det att lära sig saker, träna, till en viss gräns. Jag jobbar jättemycket med min grovmotorik till exempel. Men om man skulle kunna bara öva lite mer på att prata med folk för att bli mer social skulle ju asperger inte vara vad det är.

För mig har insikten att jag har asperger och vad det innebär varit nyckeln. Jag har hittat strategier som utgår från vem jag är, vad jag klarar. Och utifrån det kan jag vara social på mina villkor.

"Träna bort" går till viss del, men det innebär att grundproblemet har försvunnit. Det som händer, enlig mig, är att man utvecklar olika strategier för att komma runt problemen. När jag umgås på jobbet till exempel och det pratas på fikarasterna är jag nästan alltid tyst, mycket som sägs känns inte intressant på så vis att jag vill tilläga något, men jag lyssnar gärna.

Ställer någon en fråga personligen så svarar jag förstås, men flytet i samtalet låter jag de andra hålla uppe. Förresten så tar det ofta minst ett halvår bland (grupper av) nya människor innan jag känner att jag kan prata lite mer avslappnat också. Innan dess har jag för det mesta ingen personlig vetskap om folk som jag kan bygga ett samtal på, för det här med kallprat om väder osv intresserar mig inte alls. Solen och vinden osv har liksom alltid funnits där, det är inget nytt, så jag förstår inte varför man ska prata om det varje dag...

Börjar man träna medan hjärnan är riktigt formbar - d.v.s. innan det finns nån chans i världen att avgöra om manär aspig eller ej - så kan man gissningsvis bli en mycket mindre aspig person än man sen annars kan visa sig vara.

Även när man fått diagnos kanman givetvis träna och ligger man på gränsen (om man fått diagnos för att aspigheten givit en massa problem som är lösbara och som man egentligen lika väl kunde ha råkat slippa) så kan man väl hypotetiskt träna bort det som gjorde att man fick AS-diagnos istället för att bara få utlåtandet "autistiska drag" eller liknande.

--------

Men låt mig utgå från att man, diagnosticerad eller ej, för evigt kommer att bli ungefär så aspig som man är.

Förhoppningsvis vet man på ett ungefär hur social man kan bli om man bara lyckas få träning. Jag visste det och har nog nästan nått min gräns - träning hjälpte men den hjälpte som sagt inte längre än jag hade på känn att den kunde göra.

Överanstränga sig socialt kan man ju också göra, som många brukar påpeka, så att man efter en tid (ofta åratal) av framgång går in i väggen. Då har man ju alltså tränat upp sig till över sin långsiktigt hållbara nivå. För en kväll i taget eller så kan det vara bra att ha gjort.

Fast somliga (ingen särskild i åtanke) kanske inte har på känn om de ligger under, över eller på sin långsiktigt hållbara "sociala kompetens".

...

Somliga forumiter brukar höja varningens finger för att lägga den sociala ambitionsnivån för högt. Det är ett klokt finger inte minst för den som är osäker på var den ligger.

Fast jag vill alltid höja ett lika varnande finger för att lägga sig på för låg nivå. Man kan behöva vara ungefär så socialt tränad som man kan bli för att få tillgång till hela kakan av den lycka som för somliga av oss ligger i socialt umgänge och för all del också karriär och dylikt.

Den kommer nog aldrig försvinna helt men eftersom jag blev diagnotiserad vid 5-7 års ålder har jag mer fått lära mig hur man ska bete sig runt andra så det går att träna.. mina vänner har ingen aning om alla dom sjukdommarna jag har, dom anser mig lite blyg när jag är nykter så jag säger att jag har social fobi vilket med är sant

Sotnosen77 skrev:Går det att träna bort vissa aspergerdrag eller autistiska drag? Min sambo säger att jag måste öva på att prata med människor hela tiden så kommer problemet att försvinna. Att man kan öva upp den sociala förmågan. Kanske öva bort andra drag också. Vad anser ni? Kan man få bort några sådana här drag? Eller är det bara så man är som person? Jag tycker det verkar väldigt svårt att ändra på dessa drag som jag har. Vill gärna veta om andra har lyckats och i sådana fall hur.

Både ja och nej vad jag vet. Jag har lärt mig att bete mig bättre socialt genom att fråga folk om jag gör fel och eller om jag sårar eller så och på så sätt lära mig till nästa gång då det är en liknande situation. Det har hjälpt mig att förstå människor bättre och då så har jag lärt mig vad som kan tex såra människor.

Så det bästa jag kan säga är att fråga hur du kan göra annorlunda på ett vänligt sätt och på så sätt lära dig

Inte på mig iallafall jag har för mycket svår

Visst kan man träna upp mycket av de förmågor som inte fungerar fullt ut pga Asperger, men det kostar, man får vara beredd att ta pauser och vila upp sig i perioder, en del tar paus varje dag, andra varje helg, andra går in i väggen eftersom de inte förstått hur mycket det sliter på psyket att arbeta mot sin egna naturliga förmåga.