Problem med mina högljudda grannar!
Postat: 2010-01-26 11:55:10
När man äntligen blev av med en psykopat till granne som trängde sig in i ens lägenhet med hammare och kniv bara för att jag inte ville prata med honom, undrar varför, till att få ett nytt grannpar från helvetet.
Jag snokade upp dem på nätet och det visade sig att tjejen nyss fyllt arton, alltså är väl detta hennes första lägenhet, och första sambo som hon flyttar ihop med. Hon har inte gått ut skolan än och jobbar ibland som danslärare. Ser man hennes bild på nätet så slår alla fördomar om bimbo in direkt. Blonderat hår, superdjup urringning tatuerat hjärta på området där hjärtat finns. Plus en tatuering på en handled & säkert ngn mer. I fredags hade de värsta fylleslaget. Skulle väl föreställa inflyttningsfest men det var det inte. De måste ha varit minst 20 pers och man hörde skrik, skrän skratt vrål och de var tvungna att ständigt banka i väggen. Man hörde de vråla de The final countdown och jag hörde en tjej säga till en kille: Nej jag är jättefull Erik.Till slut fick jag nog, vid si så där 22.30 och hoppade tillbaka när den femtioelfte braket hördes. Som tur var drog de vidare och i tidningen kunde jag sedan sa att de dragit till stans förmodligen sämsta uteställe. För det är bara där minderåriga kommer in. Lyckligtvis hade en annan granne med ADHD också stört sig på dem för han skällde ut dem efter noter och de har verklige låtit. Han är lite svår att ha att göra med, så jag har undvikit honom men i söndags älskade jag honom för hans utskällning.Jag tror inte de förstår hur mkt det hörs. Kanske de tror att man jävlas med dem om man råkar smälla igen en dörr för hårt. Allt hörs!
Trots detta fortsätter de att låta. Spela elgitarr till kl 21.50 när de ska vara tyst 22. Jag spelar också piano och tvärflöjt men aldrig före 10 på morgonen och aldrig efter 21.30. Mina instrument hörs inte på samma sätt som elgitarrer gör.
Inatt fick jag mitt första läskiga psykbryt någonsin och jag bara grät grät och grät och det var inte tyst gråt utan ylgråt. Då hade grannarna mage att banka på väggen vid 24 tiden förvisso men ändå. När de själva väckt mig varenda morgon p g a att det inte vant sig vid tåget ännu. Dessutom vaknar jag mitt i nätterna av att de ligger och skriker.
Det jävliga är att jag har haft så mkt negativ kontakt med hyresvärden pga den förra psykopaten att jag inte riktigt klarar av att ringa dem igen. Även om de säger att det är ok att man gör det. Men har de fler fylleslag som den i fredags tror jag att jag ringer på hos min ADHD-granne och gör gemensam sak med honom. Eller ringer securitas. ADHD-killen är lyckligtvis verkligen respektingivande och jag vet bla att han tränar kampsport och är rätt bra på det... Som jag hoppas att han inte kommer att använda på riktigt men ändå.
Vad ska jag göra? Hur kan man låta en artonåring flytta ihop med en kille som hon bara varit tillsammans med ngr månader? Särskilt som hon dessutom går i skolan fortfarande. Hon måste ha tjatat "sönder" sina föräldrar. Min stora förhoppning är att de ska få nog av oss och eller att de gör slut och går skilda vägar. Lutar nog mera åt det sista eftersom deras förhållande är så nytt.
Hoppas kommer jag iaf att göra men hur ska jag stå ut fram till dess. Jag anstränger mig till max för att inte låta, men de anstränger sig inte ett jävla dugg. Har hög musik på efter 22 och råkar ha stereon under min huvudkudde. Jag har också på musik men så svagt jag bara kan för att inte störa. Men de verkar inte fatta.
Jag som ställt mig in på att slippa ta kontakt med grannarna bävar inför det jag antagligen måste ta tag i. Jag ska ge dem en vecka. En vecka utan oljud från mig även om de stör. Sedan lägger jag i en anonym lapp där jag ber dem vara mer hänsynsfulla. Hjälper inte det blir det väl hyresvärden igen. Nackdelen med att muntligt konfrontera dem är att de kan argumentera emot det faktum att jag också spelar ibland. Då tror jag det är bättre att lägga i en anonym lapp.
Fan fan fan! Jag vill ju bara fungera. Det är visst inte meningen att man ska bo i lägenhet men just nu har jag inget annat val.Jag vill bara ha lugn och ro. Jag orkar inte en vända till med dåliga grannar. Detta är tredje flytten jag gjort i samma område. Ett viktigt område för mig då jag har nära till mina föräldrar.Och lägenheten som sådan är för bra att ge upp just nu p g a ett par jävla IQbefriade småbarn tror att de kan klara av att flytta hemifrån.
JAG GER UPP...... jag orkar inte mer. Jag har aldrig tänkt så mkt på självmord just nu, för jag ser ingen annan lösning just nu. Och det är skrämmande för en person som aldrig har gjort det tidigare. Lite extra frestande blir det väl när man vet att man har tabletter hemma. Jag kommer väl att överleva detta med men till vilket pris?
****************
weasley:
Ändrade rubriken från "Problem med mina lyhörda grannar!" till nuvarande.
Jag snokade upp dem på nätet och det visade sig att tjejen nyss fyllt arton, alltså är väl detta hennes första lägenhet, och första sambo som hon flyttar ihop med. Hon har inte gått ut skolan än och jobbar ibland som danslärare. Ser man hennes bild på nätet så slår alla fördomar om bimbo in direkt. Blonderat hår, superdjup urringning tatuerat hjärta på området där hjärtat finns. Plus en tatuering på en handled & säkert ngn mer. I fredags hade de värsta fylleslaget. Skulle väl föreställa inflyttningsfest men det var det inte. De måste ha varit minst 20 pers och man hörde skrik, skrän skratt vrål och de var tvungna att ständigt banka i väggen. Man hörde de vråla de The final countdown och jag hörde en tjej säga till en kille: Nej jag är jättefull Erik.Till slut fick jag nog, vid si så där 22.30 och hoppade tillbaka när den femtioelfte braket hördes. Som tur var drog de vidare och i tidningen kunde jag sedan sa att de dragit till stans förmodligen sämsta uteställe. För det är bara där minderåriga kommer in. Lyckligtvis hade en annan granne med ADHD också stört sig på dem för han skällde ut dem efter noter och de har verklige låtit. Han är lite svår att ha att göra med, så jag har undvikit honom men i söndags älskade jag honom för hans utskällning.Jag tror inte de förstår hur mkt det hörs. Kanske de tror att man jävlas med dem om man råkar smälla igen en dörr för hårt. Allt hörs!
Trots detta fortsätter de att låta. Spela elgitarr till kl 21.50 när de ska vara tyst 22. Jag spelar också piano och tvärflöjt men aldrig före 10 på morgonen och aldrig efter 21.30. Mina instrument hörs inte på samma sätt som elgitarrer gör.
Inatt fick jag mitt första läskiga psykbryt någonsin och jag bara grät grät och grät och det var inte tyst gråt utan ylgråt. Då hade grannarna mage att banka på väggen vid 24 tiden förvisso men ändå. När de själva väckt mig varenda morgon p g a att det inte vant sig vid tåget ännu. Dessutom vaknar jag mitt i nätterna av att de ligger och skriker.
Det jävliga är att jag har haft så mkt negativ kontakt med hyresvärden pga den förra psykopaten att jag inte riktigt klarar av att ringa dem igen. Även om de säger att det är ok att man gör det. Men har de fler fylleslag som den i fredags tror jag att jag ringer på hos min ADHD-granne och gör gemensam sak med honom. Eller ringer securitas. ADHD-killen är lyckligtvis verkligen respektingivande och jag vet bla att han tränar kampsport och är rätt bra på det... Som jag hoppas att han inte kommer att använda på riktigt men ändå.
Vad ska jag göra? Hur kan man låta en artonåring flytta ihop med en kille som hon bara varit tillsammans med ngr månader? Särskilt som hon dessutom går i skolan fortfarande. Hon måste ha tjatat "sönder" sina föräldrar. Min stora förhoppning är att de ska få nog av oss och eller att de gör slut och går skilda vägar. Lutar nog mera åt det sista eftersom deras förhållande är så nytt.
Hoppas kommer jag iaf att göra men hur ska jag stå ut fram till dess. Jag anstränger mig till max för att inte låta, men de anstränger sig inte ett jävla dugg. Har hög musik på efter 22 och råkar ha stereon under min huvudkudde. Jag har också på musik men så svagt jag bara kan för att inte störa. Men de verkar inte fatta.
Jag som ställt mig in på att slippa ta kontakt med grannarna bävar inför det jag antagligen måste ta tag i. Jag ska ge dem en vecka. En vecka utan oljud från mig även om de stör. Sedan lägger jag i en anonym lapp där jag ber dem vara mer hänsynsfulla. Hjälper inte det blir det väl hyresvärden igen. Nackdelen med att muntligt konfrontera dem är att de kan argumentera emot det faktum att jag också spelar ibland. Då tror jag det är bättre att lägga i en anonym lapp.
Fan fan fan! Jag vill ju bara fungera. Det är visst inte meningen att man ska bo i lägenhet men just nu har jag inget annat val.Jag vill bara ha lugn och ro. Jag orkar inte en vända till med dåliga grannar. Detta är tredje flytten jag gjort i samma område. Ett viktigt område för mig då jag har nära till mina föräldrar.Och lägenheten som sådan är för bra att ge upp just nu p g a ett par jävla IQbefriade småbarn tror att de kan klara av att flytta hemifrån.
JAG GER UPP...... jag orkar inte mer. Jag har aldrig tänkt så mkt på självmord just nu, för jag ser ingen annan lösning just nu. Och det är skrämmande för en person som aldrig har gjort det tidigare. Lite extra frestande blir det väl när man vet att man har tabletter hemma. Jag kommer väl att överleva detta med men till vilket pris?
****************
weasley:
Ändrade rubriken från "Problem med mina lyhörda grannar!" till nuvarande.