barracuber skrev:Hela kostbiten tycker jag har spårat ut helt fullständigt på senare år/decennier. Det råder ju rena krig mellan de olika företrädarna. Ju fler varianter som dyker upp desto mer förbryllad och avvaktande blir jag, vilket känns sunt i sig att vara.
Ja. Såg just i morgonsoffan på TV förrförra veckan om två kvinnor som skrivit en bok om forskning som visat människor genetiskt kan vara känsliga för helt olika saker (t ex fett
eller kolhydrater, eller inget dera). Det är därför vissa dieter passar och funkar för vissa men inte för andra.
Om en person provar en viss diet och tappar 50 kilo eller blir av med en kronisk sjukdom så vill den förstås frälsa andra med denna mirakelkur, men detta kommer då bara funka på dem som är känsliga för just det som man ska dra ner på i just den här dieten. Det är därför man måste prova sig fram och hitta det som funkar för just ens egen typ. Alt kartlägga sina gener, som de två författarna gjorde, men det är inte precis billigt eller enkelt än så länge.
Jag tror kort sagt att människan är skapt för att vara allätare. Så jag försöker äta allsidigt i den mån det går i mån av tid, kraft, energi, inspiration.
Det är hon förvisso, men ändå är inte alla exakt lika och det finns en hel del nyskapade s k livsmedel som vi inte är anpassade för (än).
Jag tror dagens ofta vilsna, rädda och misstänksamma människor äter som de gör just för att mat i sig lugnar *). Precis som små mängder alkohol och fysisk motion egentligen. Är medveten om att detta kan uppfattas som en grov förenkling.
Det är många överätare som själva uppger det som förklaring, och även vetenskapligt så vet man nu att viss mat triggar vissa må-bra-hormoner etc. Sedan kan vissa vara extra sockerkänsliga t ex, och blir lättare beroende av mat som innehåller eller omvandlas till socker.
Tror också att bakom mycket av de ätstörningar som har exploderat senaste decennierna ligger just den här vilsenheten och rädslan, som kommer, frånsett cirka 50 % inverkan från generna, från brister i föräldrarnas fostran vilket i sin tur kommer från brister i deras egen uppfostran osv.
Möjligt.
Raw food känns lite intressant med tanke på min fru. Inte för att jag har nån aning om vad det går ut på. Frun har, enligt egen utsaga, ett skenande blodsocker - hon blir störhungrig runt 11.15 och blir darrig, svimfärdig och får mord i blicken om hon inte får varm mat (måste det vara) prick 11.30. Läste en artikel om en kvinna vid namn Erica som propagerar starkt för raw food i Sverige och har skrivit böcker i ämnet. Hon blev av med sitt blodsockerskenande när hon började med raw food.
Återigen ett exempel där en person som mått bra av en viss diet vill frälsa alla andra fast den kanske inte alls har samma positiva effekt på mer än
en del.
Kolla in
ayurveda t ex (men ta även den teorin med en nypa salt). Är man en 'tung' kapha-typ så ska man enligt den må bättre av lätt mat såsom råkost (vilket en del kapha-typer jag känner faktiskt verkar göra). Medan en flaxig vata-typ som jag behöver tung, lagad mat för att hålla sig på jorden och bara blir ännu mer obalanserad av råkost. Sen tycker jag inte allt i ayurveda stämmer eller funkar för mig, och den är
inte vetenskapligt belagd, men som generell idé var det det första jag råkade på som bekräftade det jag själv märkt, men inte vågade lita på eftersom alla omkring mig sa att grönsaker, nötter, frukt och råkost skulle vara så bra. För mig bara förvärrar en 'nyttig' diet hungerkänslor och blodsockerproblem. Jag kan äta en grön grönsakssmoothie till frukost men det är inget som håller mig mätt i mer än en halvtimma, även om jag har mättande proteinpulver, linfröolja och psylliumhusk i.
Summa summarum är alltså att vi har olika gener och konstitution, plus att man kan ha div individuella överkänsligheter, så man måste därför prova sig fram själv. Vissa behöver äta oftare än andra, då får man helt enkelt göra det. Eller försöka hitta precis den kombination som håller en mätt längre. För mig är det lagade, sammansatta måltider med balanserade mängder animaliskt protein, fett, stärkelse och grönsaker. För din fru kanske det är något annat.