Sida 2 av 2
Flippar inte ur...
Postat:
2009-09-27 11:56:56av marin139
...så mycket nu längre, men när jag var yngre kom det stunder då jag fick en obetvinglig lust att klappa i händerna. För att det inte skulle låta så mycket brukade jag dock nöja mig med att slå insidorna av handlederna mot varandra. Det gav av någon anledning stor tillfredsställelse.
Postat:
2009-09-27 13:08:23av Charley?
Jag beter mig rätt mysko hela tiden, så jag har inget behov av att flippa. Tror inte man får det lika mycket om man tillåter sig att vara sitt galna själv så mycket som möjligt av tiden.
Postat:
2009-09-27 13:09:30av Inger
Haha, det var ett bra recept!
Postat:
2009-09-28 2:29:59av Fighterbabe
Jag brukar inte flippa ur, och inte skrika heller... men däremot kan jag bli så glad att omvärlden/vardagen försvinner...
Idag t.ex. gråmulet, trist väder med höststorm... Men jag tar en promenad -varm och glad i kroppen och leendes för mig själv hela tiden...
Re: Flippar inte ur...
Postat:
2009-09-28 13:35:06av sommar
marin139 skrev:...så mycket nu längre, men när jag var yngre kom det stunder då jag fick en obetvinglig lust att klappa i händerna.
Precis som jag. Det har minskar även hos mig men förekommer fortfarande men sällan nuförtiden. Jag har funderat en del på varför, speciellt innan diagnosen. Jag vet inte varför men blir mer och mer säker på att det har med min As att göra. När jag nyligen fått As. trodde jag inte det men lär mig mer och mer om As.
Pundartugg
Postat:
2009-10-12 19:10:15av Kattpappa
En favorit som gjorde min pappa galen en gång, prata som en tjack-pundare, eller prata som jag tänker mig att man gör på ett bygge. Kan göra det ute ibland, men hejdar mig när jag inser att folk tittar.
Postat:
2009-10-12 19:40:27av Cera
Blir alltid helt utflippad när jag lyssnar på "Slagsmålsklubben"..
På samma sätt så sjunger jag med i desperation(?!) till Korn - Taughtless.
Vissa låtar kan få igång mig på ett skrämmande sätt som jag trott att jag var ensam om i världen att bete mig på :>
Postat:
2009-10-12 19:58:39av Altus
Jag flippar aldrig ut, fast avvikande kan man ju vara ändå.
Postat:
2009-10-12 21:03:26av Albulena
Men hallå!
Lever min gamla tråd fortfarande?
Postat:
2009-10-12 21:09:37av Cera
Albulena skrev:Men hallå!
Lever min gamla tråd fortfarande?
Nejdå... *ser oskyldig ut och går iväg visslande*
Postat:
2009-10-12 21:27:47av alfapetsmamma
Ibland härmar jag folk som låter på ett konstigt sätt, eller bebisar som gråter på bussen, eller pratar låtsastyska, eller jamar som en katt. Om det är utflippat så är jag utflippad. Det är inget tvång, det är bara roligt att göra det så jag gör det.
Postat:
2009-10-12 22:03:52av Saninaé
Saninaé skrev:Sådant håller jag själv på med. Känner mig ibland rastlös om jag är överstimulerad eller av andra anledningar som jag inte vet vad dom är ännu. Och behöver då göra någontig fysiskt, fast jag isstänker att jag ibland gör mentala saker också. Jag lärde mig att knäppa fingrarna så.
Numer gör jag mer kampsportsliknande rörelser. Jag borde köpa någon bok och göra det på riktigt istället, jag lär bli en mästare utan att märka det. Någon som har förslag?
Detta är inget jag alltid pysslat med, vet inte hur jag gjorde tidigare eller om jag helt enkelt inte hade behovet. Men saken är klar att jag tänker vända det till något konstruktivt.
Har kommit på att det förutom överstimulans handlade om känslor som inte hade något utlopp. Blev inge kampsport men jag har hittat andra konstruktiva saker att avreagera mig med.
Postat:
2009-10-18 20:40:02av svartamolnet
Mina barn och jag flippar ut ibland. Igår gjorde vi det vid matbordet. Satt och dansade sittande, sjöng och viftade med huvudet och skrattade som galningar. Sedan sade jag "tänk om grannarna ser oss" och vi tittade ut. "De är inte hemma" sade min dotter och så fortsatte vi en stund till.
Postat:
2009-10-19 11:48:36av Kattpappa
svartamolnet skrev:Mina barn och jag flippar ut ibland. Igår gjorde vi det vid matbordet. Satt och dansade sittande, sjöng och viftade med huvudet och skrattade som galningar. Sedan sade jag "tänk om grannarna ser oss" och vi tittade ut. "De är inte hemma" sade min dotter och så fortsatte vi en stund till.
Låter ju underbart, strunta i grannarna, vad är värst? En familj som flippar lite vid matbordet eller ett par som super-bråkar mitt i natten? Har ett sånt par ovanför mig, i helgen kom farbror poisen på besök dit. Skulle ju skämmas mer över det än över att jag flippade lite.
mvh, Kattpappa
Postat:
2009-10-23 16:24:21av Chrilleb
Jag kan få såna känslomässiga utspel ibland, ställer mig upp och sjunger Arior eller nån musikalsång, liksom mitt sätt när jag mår bra, vet inte hur det är för andra. När jag känner mig avkopplad och tillfreds med tillvaron börjar jag sjunga och får lust till att skapa ( i mitt fall musik
)