Har tanterna rätt? Är vi med AS svaga individer?
Postat: 2009-07-02 11:33:37
Är vi svaga och handikappade individer? Är det egentligen så att tanterna har rätt? Jag vet inte, men jag har börjar fundera i sådana tankar.
Jag har ju tidigare skrivit om hur min egen tillvaro mer eller mindre rasar samman. Enda vägen ut tycks vara att söka hjälp. Hjälp för att försörja sig, hjälp för att klara sitt eget psyke etc...
För er som inte är insatta i det jag hänvisar till ovan:
En mer omfattande bakgrund finns att läsa i Hata asperger-tråden.
Hur ni andra ser på er själva vet jag inte. Det låter jag också vara upp till er själva att bedöma. Däremot är det inte sällan som det går att läsa på forumet om hjälpbehov, insatser som efterfrågas samt diverse tillkortakommanden. Jag vill inte hänga ut någon så därför låter jag bli att citera någon. Jag tror dock att ni alla kan erinra er inlägg av den typen jag här återspeglar. "Svårt att klara av att jobba". "Klarar inte av att jobba". "Jag har sjukersättning". "Problem med psyket". "Diverse städ- och hygienproblem". "Dessa insatser har jag/vill jag ha". "Jag behöver hjälp":Jag tror ni alla kan hitta trådar som stämmer in på mina här påhittade citat. Tänk efter. Hur många trådar handlar inte om problem? I synnerhet problem med saker som t.ex. arbete och försörjning samt behov av sjukskrivningar och annat som uppenbart indikerar handikapp och sjukdom/funktionshinder. Gemensam nämnare för trådarna är att de visar på svårigheter hos oss att självständigt klara saker som en normal vuxen individ förväntas klara av.
Vad jag menar är att dessa problemämnen är något som de flesta av oss behöver hjälp med för att klara oss. Det behöver inte NT-människan. Insatserna är ju till för funktionshindrade/handikappade. Det är nog därför som jag tror att det just handikappade vi är. Är det NT som är de normala och vi som är de handikappade? Vi har väl så stora fel på oss att vi är handikappade och svagare än NT? Annars skulle vi väl inte behöva dessa insatser?
Det är just därför som jag mer och mer tvivlar på vad jag tidigare ansett. Av samma anledning funderar jag också på om det inte är så att tanterna har rätt. Vi kanske inte bara vill se det? Vi kanske måste ta det som vi tycker vara förnedrade från tanternas sida? För vi behöver ju ofta den hjälp som de företräder. Har vi då rätt att dissa tanterna? Egentligen kanske vi behöver bli så omhändertagna som de anser?
Vi är nog de svaga. NT är nog de starka och vi behöver deras hjälp. AS kanske inte är annat än ett stort handikapp? Förnekar vi bara detta?
Kristofer - som just nu avskyr sina tankebanor men som i ärlighetens namns inte kan avfärda dem.
Jag har ju tidigare skrivit om hur min egen tillvaro mer eller mindre rasar samman. Enda vägen ut tycks vara att söka hjälp. Hjälp för att försörja sig, hjälp för att klara sitt eget psyke etc...
För er som inte är insatta i det jag hänvisar till ovan:
Kristofer skrev:Jag är en tämligen värdelös nolla.
Pallar inte med att jobba, rent arbetsmiljömässigt. Har ett tråkig yrke. Kan inte utöva fysisk aktivitet längre. Har noll spännande att tillföra. De flesta av mina dagar är skittråkiga. Har inte varit på så många platser. Är inte speciellt intelligent. Har inga talanger. Är inte konstnärlig/kreativ. Socialt klumpig. Kort sagt: jag är en överflödig loser. Lever i en grå värld av tristess och misslyckanden.
En mer omfattande bakgrund finns att läsa i Hata asperger-tråden.
Hur ni andra ser på er själva vet jag inte. Det låter jag också vara upp till er själva att bedöma. Däremot är det inte sällan som det går att läsa på forumet om hjälpbehov, insatser som efterfrågas samt diverse tillkortakommanden. Jag vill inte hänga ut någon så därför låter jag bli att citera någon. Jag tror dock att ni alla kan erinra er inlägg av den typen jag här återspeglar. "Svårt att klara av att jobba". "Klarar inte av att jobba". "Jag har sjukersättning". "Problem med psyket". "Diverse städ- och hygienproblem". "Dessa insatser har jag/vill jag ha". "Jag behöver hjälp":Jag tror ni alla kan hitta trådar som stämmer in på mina här påhittade citat. Tänk efter. Hur många trådar handlar inte om problem? I synnerhet problem med saker som t.ex. arbete och försörjning samt behov av sjukskrivningar och annat som uppenbart indikerar handikapp och sjukdom/funktionshinder. Gemensam nämnare för trådarna är att de visar på svårigheter hos oss att självständigt klara saker som en normal vuxen individ förväntas klara av.
Vad jag menar är att dessa problemämnen är något som de flesta av oss behöver hjälp med för att klara oss. Det behöver inte NT-människan. Insatserna är ju till för funktionshindrade/handikappade. Det är nog därför som jag tror att det just handikappade vi är. Är det NT som är de normala och vi som är de handikappade? Vi har väl så stora fel på oss att vi är handikappade och svagare än NT? Annars skulle vi väl inte behöva dessa insatser?
Det är just därför som jag mer och mer tvivlar på vad jag tidigare ansett. Av samma anledning funderar jag också på om det inte är så att tanterna har rätt. Vi kanske inte bara vill se det? Vi kanske måste ta det som vi tycker vara förnedrade från tanternas sida? För vi behöver ju ofta den hjälp som de företräder. Har vi då rätt att dissa tanterna? Egentligen kanske vi behöver bli så omhändertagna som de anser?
Vi är nog de svaga. NT är nog de starka och vi behöver deras hjälp. AS kanske inte är annat än ett stort handikapp? Förnekar vi bara detta?
Kristofer - som just nu avskyr sina tankebanor men som i ärlighetens namns inte kan avfärda dem.