Att utvecklas till energitjuv
Postat: 2009-06-19 18:14:01
De som varit här ett tag har ju upplevt mig komma och gå rätt många gånger det sista året. Somliga har trott att det handlat om att jag ville ha tröst...
Men det har inte alls handlat om det utan om att försöka förstå vad som egentligen hänt de sista 5 åren ungefär. Från att ha känt mig som en i aspergergemenskapen blev jag istället utanför. Jag mådde dåligt, ja rätt mycket dåligt och jag förstod ju att jag var jobbig, men förstod ärligt inte varför allt fler drog sig undan. Detta har jag försökt förstå för att komma vidare och våga känna trygghet igen.
Nu tror jag faktiskt jag kommit på orsaken, jag hade utvecklats till en energitjuv, något som faktiskt inte ens fanns i min tankevärld eftersom jag tvärtom alltid varit en energigivare.
Att äntligen ha insett detta gör nog att jag kommer vidare. Jag har ju inte mått dåligt på länge, men jag har grunnat mycket på varför det blev som det blev.
Har någon annan upplevt något liknande? Har någon nån idé om hur man faktiskt själv i tid kan inse att man utvecklats till energitjuv, eller är det helt enkelt en följd av att man mår så dåligt själv så att man inte inser att man belastar andra? Om det är så, så har jag ju samtidigt fått en förklaring till varför min dotter var så egotrippad som jag upplevde henne, och varför hon inte insåg hur hon påverkade sina barn.....
Jag tror nog den här insikten kommer betyda mycket för mig, om än inte ge mig tillbaks de vänner jag förlorade, men det var väl priset antar jag.
Input uppskattas
Sanna
Men det har inte alls handlat om det utan om att försöka förstå vad som egentligen hänt de sista 5 åren ungefär. Från att ha känt mig som en i aspergergemenskapen blev jag istället utanför. Jag mådde dåligt, ja rätt mycket dåligt och jag förstod ju att jag var jobbig, men förstod ärligt inte varför allt fler drog sig undan. Detta har jag försökt förstå för att komma vidare och våga känna trygghet igen.
Nu tror jag faktiskt jag kommit på orsaken, jag hade utvecklats till en energitjuv, något som faktiskt inte ens fanns i min tankevärld eftersom jag tvärtom alltid varit en energigivare.
Att äntligen ha insett detta gör nog att jag kommer vidare. Jag har ju inte mått dåligt på länge, men jag har grunnat mycket på varför det blev som det blev.
Har någon annan upplevt något liknande? Har någon nån idé om hur man faktiskt själv i tid kan inse att man utvecklats till energitjuv, eller är det helt enkelt en följd av att man mår så dåligt själv så att man inte inser att man belastar andra? Om det är så, så har jag ju samtidigt fått en förklaring till varför min dotter var så egotrippad som jag upplevde henne, och varför hon inte insåg hur hon påverkade sina barn.....
Jag tror nog den här insikten kommer betyda mycket för mig, om än inte ge mig tillbaks de vänner jag förlorade, men det var väl priset antar jag.
Input uppskattas
Sanna