Anspänning
![Inlägg Inlägg](http://www.aspergerforum.se/styles/afterburner/imageset/icon_post_target.gif)
Jag tror att nästan alla psykiska problem som ångest, depression, tvång osv beror på konstant anspänning. Det går att avfärda och raljera med hur mycket som helst, om man tycker det är värt det. Ett värre problem är att det tar lång tid att se sambanden och upptäcka att det visar på lösningar.
Människan har förmågan till anspänning med stresshormoner och förberedande spänning i muskler mm därför att de som inte haft det inte hunnit reagera på akuta faror som rovdjur - eller omvänt faran i att inte hinna ifatt ett jaktbyte. Av samma anledning har människan förmågan att springa.
Problemet i dag är att människor är mer eller mindre konstant anspända, fastän det nästan alltid vore helt ofarligt att inte vara anspänd - men det känns inte så, eftersom det mest hela tiden kommer signaler från kroppen som man tolkar som hotande. Man utgår ifrån att signalerna är psykiska eftersom man inte reflekterar över att de kommer från kroppen.
Det är lika förödande - och lika löjligt - som om vi skulle springa hela tiden, vad vi än gör. Springa medan vi skriver, springa fram och tillbaka på bussen, springa medan vi äter, springa medan vi försöker sova. Skillnaden är att vi skulle få slut på socker så att vi blev tvungna att sluta springa. Någonting liknande kan faktiskt hända pga anspänning också, att hjärnan delvis stänger av till sist för att den annars skulle gå under av värme - det kallar vi depression och då tror vi att vi inte har något att leva för längre eftersom hjärnan inte längre kan säga oss vad - den är ju avstängd.
Dessutom vore det bättre att springa, för då registrerar kroppen att vi reagerat på anspänningen och har därmed ingen anledning att fortsätta pumpa fram stresshormoner.
Det viktiga är inte att köpa detta på en gång, utan att fortsätta tänka och söka information och inte bara glömma det.
Människan har förmågan till anspänning med stresshormoner och förberedande spänning i muskler mm därför att de som inte haft det inte hunnit reagera på akuta faror som rovdjur - eller omvänt faran i att inte hinna ifatt ett jaktbyte. Av samma anledning har människan förmågan att springa.
Problemet i dag är att människor är mer eller mindre konstant anspända, fastän det nästan alltid vore helt ofarligt att inte vara anspänd - men det känns inte så, eftersom det mest hela tiden kommer signaler från kroppen som man tolkar som hotande. Man utgår ifrån att signalerna är psykiska eftersom man inte reflekterar över att de kommer från kroppen.
Det är lika förödande - och lika löjligt - som om vi skulle springa hela tiden, vad vi än gör. Springa medan vi skriver, springa fram och tillbaka på bussen, springa medan vi äter, springa medan vi försöker sova. Skillnaden är att vi skulle få slut på socker så att vi blev tvungna att sluta springa. Någonting liknande kan faktiskt hända pga anspänning också, att hjärnan delvis stänger av till sist för att den annars skulle gå under av värme - det kallar vi depression och då tror vi att vi inte har något att leva för längre eftersom hjärnan inte längre kan säga oss vad - den är ju avstängd.
Dessutom vore det bättre att springa, för då registrerar kroppen att vi reagerat på anspänningen och har därmed ingen anledning att fortsätta pumpa fram stresshormoner.
Det viktiga är inte att köpa detta på en gång, utan att fortsätta tänka och söka information och inte bara glömma det.