AS - bra och dåligt.
Postat: 2007-11-30 4:59:58
Det finns de som tycker AS är det värsta som "hänt" dem och som gladeligen skulle lobotomera sej om det hjälpte.
Själv förstår jag inte den inställningen. Jag respekterar den, men förstår den inte. Tänkte förklara lite varför jag inte förstår den.
BEGIN
AS är något man ÄR, det är en personlighet och inget man kan bli av med, som förkylning. Det är inget man kan träna bort (även om man kan träna bort yttringarna av den) och det ingår i det allmänna begreppet "människa". Sen var det en gubbe som valde att sätta ord på vissa särskilda personlighetsdrag, eftersom många är väldigt intresserade av att sortera in saker i små behändiga lådor så de har kontroll på situationen.
Man är alltid den man är. Det kommer man vara hela livet. Försöker man vara något annat kommer man att misslyckas, och det är inte särskilt kul att komma tvåa. Alltså får man inse att "tycker ingen annan om en, får man göra det själv" och göra sitt bästa för att komma överens med sej själv. Till syvende och sist är det faktiskt bara sej själv man står till svars för. Man lever bara en enda gång och det gör man för sej själv, inte för att tillfredsställa andras uppfattning om Hur Saker Ska Vara. Så länge man själv trivs vet jag inte om man måste lägga så stor vikt vid vad folk i allmänhet tycker. Är man anständigt hel och ren så borde det räcka.
Intelligens är något som diskuteras bristen på. Jag måste säga att det är väldigt få härinne som framstår som ointelligenta. Ämnena som diskuteras kanske är vardagliga för dej och mej, men banne mej om de inte är jäkligt avancerade med tanke på vad som produceras i genomsnitt! Språket är väldigt korrekt, interpunktionen prydlig och andemeningen ofta uttydbar. Det är inte alla som åstadkommer sådant!
Intelligens handlar inte enbart om att "vara duktig på datorer/matte/fysik" - nej för sjutton! Intelligens kan vara (är det iaf för MEJ) att ha förmåga att snabbt ta in ny information och analysera dess innebörd. Detta kan man mycket väl göra vare sej man gillar datorer, språk, biomolekylogi (*fniss*) eller att musicera.
Den är också oberoende av skolresultat. Det finns så mycket som kan påverka skolresultat; nervositet, tentaångest, stress, depression, utsvävande leverne... så bara för att man inte har femmor i alla ämnen i skolan behöver man inte vara ointelligent.
Och intressen... vem har sagt att man MÅSTE ha särskilda intressen för att ha AS? Det måste man inte alls! Det finns inget "rätt" eller "fel" i ens ha/inte ha intressen. Man gör som man vill. Definiera dej själv, låt inte andra göra det åt dej!
För såna här sociala jävlar som jag kan det vara lite knepigt med just den... ööh... sociala biten. Frågan är varför man vill vara social egentligen. Är det för att det förväntas av en? Eller är det för att man VILL?
Jag har funnit att det funkar bäst för mej att vara sådär charmigt förvirrad och märklig som jag är *självironi* och se vilka som stannar och pratar med mej. Att ränna på sociala events insåg jag tidigt att det inte var för mej. Det är liksom ingen mening att konversera ansträngt om pelargoner i två timmar, för att sen gå hem och däcka i sängen av tristess.
Jag personligen tycker inte det är något att sakna, att vara en till i mängden av babblande fånar som pratar bakom ryggen på varann.
Så, vad är det ni missnöjda egentligen är missnöjda med? Att ni, till skillnad från de flesta, faktiskt SER alla idiotier som gyttret av människor håller på med? Att ni behärskar vårt modersmål och förmågan att tänka fritt och utan (alltför många) förutfattade meningar? Att ni är de som ger mej hopp om en liite bättre värld när jag inser att det finns fler än jag som faktiskt kan gå och tugga tuggummi samtidigt!? Att ni har förståelse för de annorlunda på ett annat sätt än andra har? Det är de som är annorlunda som behöver någon, inte de som är som alla andra!
Ja, visst, jag fattar att det inte kan vara särskilt roligt att glömma bort att äta, eller få svår beslutsångest av att tvätta, men AS är ju inte BARA det! Personligen blir jag helt enkelt inte särskilt hungrig, och då är det liksom svårt att sätta igång och laga mat när man 1) inte är hungrig och 2) håller på med något intressant. Beslutsångest av att tvätta kan avhjälpas genom att göra en fin uppdelning av kläderna enligt ett sätt man känner sej nöjd med, och sen tvätta utifrån den uppdelningen. (Fråga mej om tvättuppdelning.... jag borde doktorera på det! *lol*)
Och det här med städ och tvätt och disk öht.... allvarligt talat... VEM har bestämt att mattorna måste vara raka och diskbänken dammfri? Det finns ingen som kan BESTÄMMA att det MÅSTE vara så! Definiera själv din egen städning. Lägg den på en nivå som känns bra för DEJ! Återigen; vem är det som ska trivas med ditt liv? Du eller grannkärringen med den fula hunden?
Nu blev det här ett hejdlöst långt inlägg.. jag hoppas jag har lyckats spalta upp det lite iaf... är rätt trött (klockan är långt bortom läggdags för skröpliga gummor som jag) och skriver det här mest på instinkt, som en reaktion på de ledsamma nyheter jag får från andra trådar.
Det FINNS bra saker för alla! Det gäller att lyfta blicken från de dåliga, bara! Jag vet inte om det låter för hurtfriskt, just nu tänker jag inte så bra, men jag är faktiskt övertygad om att många är bedrövade över sej själva i onödan. FRAMFÖRALLT tror jag det gäller härinne. Det är som sagt väldigt svårt för mej att förstå att välartikulerade och välformulerade personer med många tankar, och kunskap om hur de ska uttryckas, sitter och är bedrövade över sin otillräcklighet. Otillräcklighet för vem?
Som sagt: Läser du detta och känner dej elakt påhoppad vill jag förekomma genom att be om ursäkt om så är fallet. Jag menar inte att hoppa på någon eller trampa på några tår. Jag vill bara förklara varför JAG inte kan förstå den negativa inställningen. Jag menar inte att man därför ska hylla AS som mänsklighetens undergörare, utan bara att man ska försöka sätta saker lite i perspektiv och se om det verkligen är så illa som man tror.
Shit, nu är det här ännu längre än när jag sa det första gången. Bäst att skicka iväg det nu...
END
Själv förstår jag inte den inställningen. Jag respekterar den, men förstår den inte. Tänkte förklara lite varför jag inte förstår den.
BEGIN
AS är något man ÄR, det är en personlighet och inget man kan bli av med, som förkylning. Det är inget man kan träna bort (även om man kan träna bort yttringarna av den) och det ingår i det allmänna begreppet "människa". Sen var det en gubbe som valde att sätta ord på vissa särskilda personlighetsdrag, eftersom många är väldigt intresserade av att sortera in saker i små behändiga lådor så de har kontroll på situationen.
Man är alltid den man är. Det kommer man vara hela livet. Försöker man vara något annat kommer man att misslyckas, och det är inte särskilt kul att komma tvåa. Alltså får man inse att "tycker ingen annan om en, får man göra det själv" och göra sitt bästa för att komma överens med sej själv. Till syvende och sist är det faktiskt bara sej själv man står till svars för. Man lever bara en enda gång och det gör man för sej själv, inte för att tillfredsställa andras uppfattning om Hur Saker Ska Vara. Så länge man själv trivs vet jag inte om man måste lägga så stor vikt vid vad folk i allmänhet tycker. Är man anständigt hel och ren så borde det räcka.
Intelligens är något som diskuteras bristen på. Jag måste säga att det är väldigt få härinne som framstår som ointelligenta. Ämnena som diskuteras kanske är vardagliga för dej och mej, men banne mej om de inte är jäkligt avancerade med tanke på vad som produceras i genomsnitt! Språket är väldigt korrekt, interpunktionen prydlig och andemeningen ofta uttydbar. Det är inte alla som åstadkommer sådant!
Intelligens handlar inte enbart om att "vara duktig på datorer/matte/fysik" - nej för sjutton! Intelligens kan vara (är det iaf för MEJ) att ha förmåga att snabbt ta in ny information och analysera dess innebörd. Detta kan man mycket väl göra vare sej man gillar datorer, språk, biomolekylogi (*fniss*) eller att musicera.
Den är också oberoende av skolresultat. Det finns så mycket som kan påverka skolresultat; nervositet, tentaångest, stress, depression, utsvävande leverne... så bara för att man inte har femmor i alla ämnen i skolan behöver man inte vara ointelligent.
Och intressen... vem har sagt att man MÅSTE ha särskilda intressen för att ha AS? Det måste man inte alls! Det finns inget "rätt" eller "fel" i ens ha/inte ha intressen. Man gör som man vill. Definiera dej själv, låt inte andra göra det åt dej!
För såna här sociala jävlar som jag kan det vara lite knepigt med just den... ööh... sociala biten. Frågan är varför man vill vara social egentligen. Är det för att det förväntas av en? Eller är det för att man VILL?
Jag har funnit att det funkar bäst för mej att vara sådär charmigt förvirrad och märklig som jag är *självironi* och se vilka som stannar och pratar med mej. Att ränna på sociala events insåg jag tidigt att det inte var för mej. Det är liksom ingen mening att konversera ansträngt om pelargoner i två timmar, för att sen gå hem och däcka i sängen av tristess.
Jag personligen tycker inte det är något att sakna, att vara en till i mängden av babblande fånar som pratar bakom ryggen på varann.
Så, vad är det ni missnöjda egentligen är missnöjda med? Att ni, till skillnad från de flesta, faktiskt SER alla idiotier som gyttret av människor håller på med? Att ni behärskar vårt modersmål och förmågan att tänka fritt och utan (alltför många) förutfattade meningar? Att ni är de som ger mej hopp om en liite bättre värld när jag inser att det finns fler än jag som faktiskt kan gå och tugga tuggummi samtidigt!? Att ni har förståelse för de annorlunda på ett annat sätt än andra har? Det är de som är annorlunda som behöver någon, inte de som är som alla andra!
Ja, visst, jag fattar att det inte kan vara särskilt roligt att glömma bort att äta, eller få svår beslutsångest av att tvätta, men AS är ju inte BARA det! Personligen blir jag helt enkelt inte särskilt hungrig, och då är det liksom svårt att sätta igång och laga mat när man 1) inte är hungrig och 2) håller på med något intressant. Beslutsångest av att tvätta kan avhjälpas genom att göra en fin uppdelning av kläderna enligt ett sätt man känner sej nöjd med, och sen tvätta utifrån den uppdelningen. (Fråga mej om tvättuppdelning.... jag borde doktorera på det! *lol*)
Och det här med städ och tvätt och disk öht.... allvarligt talat... VEM har bestämt att mattorna måste vara raka och diskbänken dammfri? Det finns ingen som kan BESTÄMMA att det MÅSTE vara så! Definiera själv din egen städning. Lägg den på en nivå som känns bra för DEJ! Återigen; vem är det som ska trivas med ditt liv? Du eller grannkärringen med den fula hunden?
Nu blev det här ett hejdlöst långt inlägg.. jag hoppas jag har lyckats spalta upp det lite iaf... är rätt trött (klockan är långt bortom läggdags för skröpliga gummor som jag) och skriver det här mest på instinkt, som en reaktion på de ledsamma nyheter jag får från andra trådar.
Det FINNS bra saker för alla! Det gäller att lyfta blicken från de dåliga, bara! Jag vet inte om det låter för hurtfriskt, just nu tänker jag inte så bra, men jag är faktiskt övertygad om att många är bedrövade över sej själva i onödan. FRAMFÖRALLT tror jag det gäller härinne. Det är som sagt väldigt svårt för mej att förstå att välartikulerade och välformulerade personer med många tankar, och kunskap om hur de ska uttryckas, sitter och är bedrövade över sin otillräcklighet. Otillräcklighet för vem?
Som sagt: Läser du detta och känner dej elakt påhoppad vill jag förekomma genom att be om ursäkt om så är fallet. Jag menar inte att hoppa på någon eller trampa på några tår. Jag vill bara förklara varför JAG inte kan förstå den negativa inställningen. Jag menar inte att man därför ska hylla AS som mänsklighetens undergörare, utan bara att man ska försöka sätta saker lite i perspektiv och se om det verkligen är så illa som man tror.
Shit, nu är det här ännu längre än när jag sa det första gången. Bäst att skicka iväg det nu...
END