Mitt första "nånting" var en konsol. Ett SNES med två kontroller och en kassett med Super Mario All Stars. Versionen utan Super Mario World. Senare fick jag även Mickey Mouse Magical Quest och ett fotbollsspel, förmodligen för att pappa gillade fotboll och tyckte att vi borde spela tillsammans.
Första datorn var en IBM Aptiva med 8 MB ram, Soundblaster Vibra 16, ISA-port förstås. Den hade ett kasst grafikkort och 540 MB hårddisk. 15" skärm och ett klickande tangentbord, IBM Model M2. Jag förbannar att jag slängde bort det för att jag bara ville ha ett tyst, 6 år senare... Har ett Model M nu, men det är inget vidare att spela på, låter som man spelar flipperspel vad man än har för spel. Å andra sidan så gillar jag inte att spela.
I alla fall, Aptivan inköptes hösten 1995 och var med sin 486-processor helt värdelös om man ville hänga med i spelutveckligen senare. Pentium och Windows 95 kom alldeles efteråt, eller hade kanske redan kommit, så det var ju sak samma. Jag spelade Transport Tycoon och fick ett bilspel julen 1995 som min finurlige granne Jesper fick installera, då det inte räckte med att installera som vanligt, utan han gjorde en bootdisk och när jag sedan ville spela det så fick jag slå på datorn, ladda skiva och diskett, så startade spelet sedan.
Jag var den enda av mina klasskompisar i sjuan, som surfade på internet med Windows 3.1. Det var så pass erbarmeligen segt, att vi lämnade in datorn för uppgradering. Om jag inte minns fel, så var det hela 24 MB ram i den, när vi fick tillbaka den. Den hade ingen kylning till processorn... Eller ingen aktiv kylning, alltså fläkt. Utan bara en kylfläns och enda fläkten som fanns i den satt i nätaggregatet, den lät ändå rätt mycket. Hårddisken knastrade som tusan när man sökte efter en fil eller så.
I alla fall, så fick jag ta över den datorn, när min familj skaffade en taa-daa! Pentium II 450 mhz med 128 MB ram och hela 16 (!!!) MB Blaster Banshee 3D grafikkort. Det går ta mig tusan inte att köpa en lika dyr dator med likvärdiga moderna prestanda, idag. Den kostade drygt 24 tusen kronor. En 17" skärm, cd-rom som lät illa för att den snurrade så fort, hela 52x cd-rom! Fantatsiskt! Den hade ett tyst tangentbord och ett Soundblaster PCI 64 PCI ljudkort. Det enda som inte var så där så man slog volter av lycka var väl de aktiva högtalarparet som följde med. Kassa! Men man var glad. För man kunde spela alla spel på de nya demoskivorna och i knivskarp 800x600 eller till och med 1024x768 pixlars upplösning.
Windows gick utan problem att driva upp i de högre upplösningarna. Knivskarpt. Men då klagade far på att han inte såg vad han läste på skärmen och han var lika irriterad varje gång jag hade den "höga" upplösningen inställd och han gick dit. Dock så lärde jag honom hur man ändrade men då hade han ställt in den så lågt så det såg ut som duploklossar, så min mor bar mig ändra. Vi enades om att 1024x768 var den gyllene kompromissens upplösning, så blev det.
Jag gillade den datorn mycket. Fick ta över den 2001, när min mor och far tyckte att jag skulle ha en bättre dator. Då hade jag pratat och tjatat och förklarat ingående att jag inte ens kunde lyssna på MP3-komprimerat ljud i min dator, då processorn var för klen i 486:an. Det var befriande att hösten 2001 gå ner med IBM-skiten, tyckte jag då, i sopcontainern... Minns ni när det fanns grovsopor och sånt i alla bostadsområden? Man fyndade rejält där, till mina föräldrars stora irritation. I alla fall, idag hade jag mer än gärna tagit tillbaka IBM-datorn och PII:an som var beställd från en firma i Stockholm som hette EUD. Euro Datorer? - förkortningen vet jag inte vad den betyder.
Min mor och far köpte år 2001, när jag fick ta över PII:an, en AMD Athlon 850 Mhz-försedd burk, också från EUD. Den hade också bara 128 MB ram, har jag för mig.
Den hängde med länge, ända till år 2011 då jag slängde moderkortet. Den var i bruk också, från 2001 till 2008. Hehe. Den datorn behövde jag turligt nog aldrig ta över. Tyckte den saknade lite personlighet och syrran fick den istället, när jag sedan år 2003, på julafton, fick ett Epox-moderkort, 256 MB DDR400 ram, och en socket A-processor med kylare, av mor och far, i julklapp. Det blev min första nya riktiga dator. Den fungerade väldigt bra, har inte så mycket minne av hur den var, men till födelsedagspresent fick jag en plattskärm och jag var så djäkla överlycklig!
År 2005 så förklarade jag för far att jag nog skulle vilja uppgradera. Detta var min stora miss. Utan att egentligen behöva fetare dator, fick jag av far, en AMD Athlon 64 3200+ med 512 MB minne... Due to economics, så fick jag ha kvar denna dator tills för tre år sen, och den var inte särskilt kul de sista tre åren. I alla fall inte från och med Windows 7s inträde. Den var seg och trist och jag hade vid det här laget, 2009-2011 fått helt andra intressen än att låta min flickvän spela Sims och bara spela in låtar med multispår. Jag hade börjat rendera video och såna saker. Sista andetagen tog den med 2 GB ram, i dual channel, och en st 1 TB, och en st 500 GB disk i sig.
Min nuvarande dator köptes när jag hade gott om pengar, tillfälligt. Hösten 2011 och datorn blev en:
Intel iCore i7 2600K
Gigabyte moderkort med USB 3
16 GB 1333 mhz raminne, alla fyra platser fyllda
Kingston SSD 120 GB
+ 1,0 TB och 500 GB-hdd:arna
700 W Corsair nätagg
212 Hyper CPU-cooler
Senare i livet, år 2012, så blev min far sjuk och gick bort i mars följande år... Då ville mor ge mig och syrran någonting, så syrran fick en jättefin Acer-laptop och jag uppgraderade datorn med:
Asus 27" skärm (kan inte beteckningen men det är väldigt fin bild)
Gigabyte GTX 650 OC - för att kunna köra nya skärmen som är på 1440x2550 eller något sådant.
Under 2013 så köpte jag:
Edifier aktiva högtalare-nånting
Focusrite 2i2-ljudkort
Logitech M557 bluetooth-mus
Har även en retroburk från år 2000 för att kunna spela win95-98-spel och en del dos klarar den också. Men får skriva mer en annan gång. Nu blev jag trött!