Att få diagnos som tonåring [avdelad tråd]
Postat: 2021-10-09 22:11:36
slackern skrev:Men det måste ju ha varit jättebra för TS att ha fått diagnos relativt tidigt i livet så att vederbörande har kunnat bearbeta det och få rätt stöd och hjälp i skolan. Kan tänka mig om TS inte hade fått diagnos så hade vederbörandes föräldrar och lärare haft stormiga utvecklingssamtal eller i varje fall frustrerande.
Ja, herregud. Jag hade länge dåligt samvete över mina totala psykbryt, där jag slet av mitt hår, slog mig själv och skrek i panikångestattacker som kunde hålla i sig i flera timmar. Jag har nu i efterhand insett att jag inte kunde rå för det och att när jag är stabil (fullt medicinerad) är jag en behaglig person. Jag har alltid sagt att jag är snäll, smart, duktig osv men det erkändes aldrig innan jag fick ordning på mitt liv. Jag var eleven med stökigt skåp, konfrontativ, ärlig, somnade på lektioner (ingen visste ju att jag kunde ligga och skrika i panik om nätterna)... Min uppväxt och skolgång blev så jävla bortkastad. Jag kunde aldrig njuta av de få positiva stunder som fanns.