Att få diagnos som tonåring [avdelad tråd]
Postat: 2021-10-07 1:32:34
Jag hade det lite likadant, inte just med att jag förnekade min diagnos utan mer att jag inte kunde prata med folk i min omgivning om olika problem, vilket var synd, för mig är ju dessa personer viktiga så jag trodde väl att det är klart att de vill hjälpa till, men det blir ju svårt om personerna inte vet hur de ska hjälpa till. Just detta var ju också lite varför de hade trott väldigt högt och gott om mig, vilket försvårade när det gällde saker som jag faktiskt behövde hjälp med.
Det jag vill få fram med detta är att det kan vara så enkelt som en kommunikations brist som ligger bakom, för enligt mig så verkar det som om mamman inte vet vad hon ska göra och sonen bearbetar väl diagnosen låter det som, det är ju inte bara att få en diagnos och sen är det bra, utan folk måste få ta den tid det tar att bearbeta olika saker, detta kan ju ha varit ett trauma för sonen också, speciellt om han inte ens ser att att han har den diagnosen. Det kanske bara är så att han måste få tid till att inse/smälta diagnosen.
För mig tog det faktiskt kanske 1-2 år med själva processen att förstå min diagnos och dessutom gå igenom olika privata saker samtidigt. Det är och kan vara en omställning att få en diagnos.
Det jag vill få fram med detta är att det kan vara så enkelt som en kommunikations brist som ligger bakom, för enligt mig så verkar det som om mamman inte vet vad hon ska göra och sonen bearbetar väl diagnosen låter det som, det är ju inte bara att få en diagnos och sen är det bra, utan folk måste få ta den tid det tar att bearbeta olika saker, detta kan ju ha varit ett trauma för sonen också, speciellt om han inte ens ser att att han har den diagnosen. Det kanske bara är så att han måste få tid till att inse/smälta diagnosen.
För mig tog det faktiskt kanske 1-2 år med själva processen att förstå min diagnos och dessutom gå igenom olika privata saker samtidigt. Det är och kan vara en omställning att få en diagnos.