Att ha barn ur ett diagnosperspektiv
Postat: 2021-01-25 23:48:52
Jag har ju trott att såhär går saker och ting till pga egna erfarenheter och så. Men när det kommer till att skaffa barn så är det ju en djungel vad man ska tänka på och så. Det är ju lätt att bara skaffa barn men nu när jag läst på i förberedande syfte (vill ha barn i framtiden) så är det en del saker som jag inte har vetat om eller som jag har missförstått/haft en annan bild på när det gäller inskolning och sådana saker.
Nu tänker jag utifrån min situation pga min diagnos att jag har krav på mig att sådana här saker ska man förstå och nej jag förstår inte dem alls. Jag har lärt mig en del i gymnasiet men samtidigt som man ska förstå så ska man också tänka att du gör som du vill. Läste då att det är 23 000 barn som inte går i förskola (vet inte vilket årtal artikeln var från) och då kan man gå till öppna förskolan och lekparken var det någon som sa. Jag gick i något som hette kyrkis och dagmamma tex och började i förskolan 4-5 årsåldern. Så det är ju väldigt komplext (?) heter det så? Men det är väldigt varierat och svårt att alltid veta hur man ska göra i vissa situationer och det blir ju lite skevt då om man ska veta rätt men samtidigt tänka att det inte behöver vara rätt heller.
Jag känner att det är bra att läsa på om sådana här saker gällande det mesta innan det blir av så att man har lite koll. Jag menar folk läser ju på om hur man säljer fonder osv gällande pensionen och sådana saker .
Jag talar utifrån ett diagnos perspektiv att tänka som en NT gällande det mesta och att de med diagnoser inte kanske har samma förutsättningar som någon som kan läsa av eller förstå lättare hur saker och ting fungerar.
Hur har ni hanterat och tänkt kring detta ni som har barn och har diagnoser? Jag har fått hörs av en läkare att det är svårare att ha barn om man har en diagnos. Medan andra jag vet om som har diagnoser har barn och de verkar funka bra. Då har dessa personer 2 -3 barn i ung ålder.
Moderator Alien: Kompletterade rubriken (från "Ur ett diagnosperspektiv") och flyttade tråden från Att leva som Aspergare.
Nu tänker jag utifrån min situation pga min diagnos att jag har krav på mig att sådana här saker ska man förstå och nej jag förstår inte dem alls. Jag har lärt mig en del i gymnasiet men samtidigt som man ska förstå så ska man också tänka att du gör som du vill. Läste då att det är 23 000 barn som inte går i förskola (vet inte vilket årtal artikeln var från) och då kan man gå till öppna förskolan och lekparken var det någon som sa. Jag gick i något som hette kyrkis och dagmamma tex och började i förskolan 4-5 årsåldern. Så det är ju väldigt komplext (?) heter det så? Men det är väldigt varierat och svårt att alltid veta hur man ska göra i vissa situationer och det blir ju lite skevt då om man ska veta rätt men samtidigt tänka att det inte behöver vara rätt heller.
Jag känner att det är bra att läsa på om sådana här saker gällande det mesta innan det blir av så att man har lite koll. Jag menar folk läser ju på om hur man säljer fonder osv gällande pensionen och sådana saker .
Jag talar utifrån ett diagnos perspektiv att tänka som en NT gällande det mesta och att de med diagnoser inte kanske har samma förutsättningar som någon som kan läsa av eller förstå lättare hur saker och ting fungerar.
Hur har ni hanterat och tänkt kring detta ni som har barn och har diagnoser? Jag har fått hörs av en läkare att det är svårare att ha barn om man har en diagnos. Medan andra jag vet om som har diagnoser har barn och de verkar funka bra. Då har dessa personer 2 -3 barn i ung ålder.
Moderator Alien: Kompletterade rubriken (från "Ur ett diagnosperspektiv") och flyttade tråden från Att leva som Aspergare.