Att inte ta allt så allvarligt?
Postat: 2020-11-19 7:02:54
Alyana skrev:T ex jag kan säga att när vuxna pratade med mig allvarligt och för djupt och länge så kunde jag tolka det som ledsamhet/dysterhet, blev nere av det och det påverkade mig mycket och negativt.
Inte så att man inte ska lyssna och bry sig, det ska man såklart, men take it lite easy med dessa barn.
De är känsliga och de kan inte släppa liksom sen utan påverkar dem länge.
Som sagt jag säger bara; var glad, le, skratta, var äkta såklart men träna själv på att vara lite barnslig ibland för att som jag uppfattade de vuxnas sätt att vara och anpassade mig och det var inte jämnt bra för mig.
Tack. Absolut, vi som föräldrar får ju inte upplevas som problemorienterade, utan uppmärksamma mer det som funkar, är kul och går bra. Det bidrar nog inte till hans lycka om vi ständigt ältar problemen. Nej, dessa tankar och funderingar pågår nästan uteslutande hos mig och mamman. Däremot har barnen alltid fått ta del av våra diskussioner om vi verkligen ska bo här eller om vi ska flytta till civilisationen.
Precis, jag har svårt för att vara barnslig. Sett andra föräldrar som har mycket lättare för det. Men det hade varit allra enklast och bäst om den biten kom från kompisar i stället, så vi föräldrar kan vara tråkiga vuxna.