Utanförskap
Postat: 2008-05-06 13:49:26
Jag deltar i en del aktiviteter för föräldrar med små barn. Var på en sådan aktivitet i dag.
Jag tycker själv att jag har god kontakt med de andra mammorna (ja det är bara mammor i just den gruppen). Har även noterat att några mammor gärna sätter sig där jag sitter när vi ska fika t ex.
Men i dag satt jag vid samma bord som några mammor jag förvisso inte pratat med så jättemycket förut. Det visade sig att de håller kontakt via mail och bestämmer träff för promenader bland annat.
Nu satt man och planerade för detta i dag men man pratade liksom bredvid mig. Det kändes väldigt underligt. Jag var där men jag var ändå inte med.
Jag är den enda ensamstående i gruppen, jag är den enda som dessutom bor i lägenhet. Alla de andra bor i villa med trädgård. Jag är troligen också äldre än alla de andra om än inte jättemycket äldre än de äldsta. Kände mig rätt så grå och trist när jag gick därifrån och hem till vår lilla tvåa.
Jag har inte fått någon närmare kontakt med en enda mamma trots att jag är ganska aktiv i olika verksamheter. Det går bra när vi är där men jag hamnar alltid utanför när de andra sinsemellan och ibland flera tillsammans pratar om allt kul de gjort i går och i förrgår och ska göra på fredag osv.
Jag undrar vad jag gör för fel. Jag vill inte heller tvinga mig med men önskar att man inte stängde mig ute så uppenbart som jag upplever att man gör.
Troligen är många bekanta privat sedan tidigare och några hör hemma i samma grupp på BVC och har följts åt ända sedan graviditeten. Pga flytt är vi inte med i någon grupp på BVC.
Å andra sidan är jag ändå glad åt att en annan mamma som jag inte pratat med så mycket sken upp när hon och hennes lille son kom in i rummet och de hälsade högt på bara mig och min dotter redan när de stod i dörröppningen. Det värmde verkligen. Jag träffade dem i går på en annan verksamhet där vi inte var så många men hade väldigt roligt tillsammans.
Jag har flyttat så mycket och jag har inte en enda bekant eller vän här i närheten och det känns lite tråkigt. Samtidigt räcker tiden inte riktigt till för att umgås så mycket med andra. Dagarna är redan välfyllda med allt nödvändigt som ska hinnas med.
Men jag hade nog ändå hoppats på att bli kompis med åtminstone en mamma så vi kunde träffas mer privat med våra barn. Jag vet bara inte var eller hur. Det har väl inte riktigt "klickat" med någon i de grupper vi är med i.
Jag tycker själv att jag har god kontakt med de andra mammorna (ja det är bara mammor i just den gruppen). Har även noterat att några mammor gärna sätter sig där jag sitter när vi ska fika t ex.
Men i dag satt jag vid samma bord som några mammor jag förvisso inte pratat med så jättemycket förut. Det visade sig att de håller kontakt via mail och bestämmer träff för promenader bland annat.
Nu satt man och planerade för detta i dag men man pratade liksom bredvid mig. Det kändes väldigt underligt. Jag var där men jag var ändå inte med.
Jag är den enda ensamstående i gruppen, jag är den enda som dessutom bor i lägenhet. Alla de andra bor i villa med trädgård. Jag är troligen också äldre än alla de andra om än inte jättemycket äldre än de äldsta. Kände mig rätt så grå och trist när jag gick därifrån och hem till vår lilla tvåa.
Jag har inte fått någon närmare kontakt med en enda mamma trots att jag är ganska aktiv i olika verksamheter. Det går bra när vi är där men jag hamnar alltid utanför när de andra sinsemellan och ibland flera tillsammans pratar om allt kul de gjort i går och i förrgår och ska göra på fredag osv.
Jag undrar vad jag gör för fel. Jag vill inte heller tvinga mig med men önskar att man inte stängde mig ute så uppenbart som jag upplever att man gör.
Troligen är många bekanta privat sedan tidigare och några hör hemma i samma grupp på BVC och har följts åt ända sedan graviditeten. Pga flytt är vi inte med i någon grupp på BVC.
Å andra sidan är jag ändå glad åt att en annan mamma som jag inte pratat med så mycket sken upp när hon och hennes lille son kom in i rummet och de hälsade högt på bara mig och min dotter redan när de stod i dörröppningen. Det värmde verkligen. Jag träffade dem i går på en annan verksamhet där vi inte var så många men hade väldigt roligt tillsammans.
Jag har flyttat så mycket och jag har inte en enda bekant eller vän här i närheten och det känns lite tråkigt. Samtidigt räcker tiden inte riktigt till för att umgås så mycket med andra. Dagarna är redan välfyllda med allt nödvändigt som ska hinnas med.
Men jag hade nog ändå hoppats på att bli kompis med åtminstone en mamma så vi kunde träffas mer privat med våra barn. Jag vet bara inte var eller hur. Det har väl inte riktigt "klickat" med någon i de grupper vi är med i.