Min första låsning
Postat: 2015-09-20 18:56:39
Liljan skrev:Ljusstake skrev:Det är som sagt en fas, vem blir inte helt knäckt av att bli dumpad i liknande situation? Men jag förstår att många har svårt med inlevelseförmågan här.
Abort eller adoption är inte något jag överväger och kommer inte göra det heller. Det är tråkigt att dina föräldrar inte kunde ta hand om dig, men döm inte ut mig på ett inlägg.
Ekonomiskt kommer det inte bli några problem och jag tänker inte redogöra min budget.
Du sa själv att du ansökte om sjukersättning, det betyder att du inte planeras kunna jobba i framtiden. Sjukersättningen är väldigt låg som du säkert redan vet. Det är möjligt att du har ett stort arv eller liknande att ta av, men de har inte de flesta.
Visst kan man bli helt knäckt av att bli lämnad, men på dig låter det som att det är värre. Du säger själv att du funderar på servicevoende och att dina föräldrar får ta hand om dig. Det är ingen bra utgångspunkt för att skaffa ett barn. Jag tror inte att någon förälder medvetet väljer att ge sitt barn en dålig uppväxt, ändå är det så många barn som just får det dåligt. Du har säkert jättebra planer och tror att det här kommer gå toppen, det betyder inte att det blir så. Innan du bestämmer dig för någonting så besök en anhörig grupp för barn till psykiskt sjuka föräldrar som inte kunnat ta hand om dem och se vad de berättar.
Jag skrev det för att jag var orolig och behövde ventilera mig, jag önskade tips och råd. Jag ville bli förstådd. Ja, denna gång var det värre att bli lämnad. Jag har aldrig investerat så mycket känslor i någon. Jag är inte psykiskt sjuk men visst blev jag knäckt när han drog. Jag skrev här för att hitta likasinnade i liknande situation och få stöd.