AspergerForum

Asperger kan göra man inte passar in och det kan orsaka depression. Alltså säger man att asperger är orsaken.
Jag hade depressioner och ångest sedan högstadiet, trodde det orsakade mina sociala problem, att jag inte orkade träffa människor för att jag mådde dåligt, tog över tio år att förstå att det var det sociala som gjorde att jag mådde dåligt!

plåtmonster skrev:

PMS-monstret skrev:Min man har alltid tvingat mig att gå på en massa ångestframkallande stela tillställningar, t.ex. vinprovningar och liknande. Jag har försökt bete mig normalt i många, många år, men från och med nu ska jag bete mig så excentriskt och konstigt som möjlig hahaha

Att du inte sagt ifrån? "Jag vill gå på 8-bits retromässan NU!"
(eller ro i någon skärgård på sommaren)

Detta med folk som läser på om asperger och sedan skall förstå-sig-på är något som väcker en viss skepsis om man säger så. Då många neurotyper helt enkelt saknar förutsättningarna att till att bryta sig ur den mentala standardboxen.

Vad gillar du själv?

Tror det viktiga är att undvika måsten samt känna efter vad man själv vill och gillar. Helt enkelt göra så som man känner.

Jag verkligen hatar stela tillställningar, snittar och mousserande vin är liksom inget för mig. Ju mer avslappnat och okonventionellt desto bättre

Myrkr skrev:Asperger kan göra man inte passar in och det kan orsaka depression. Alltså säger man att asperger är orsaken.
Jag hade depressioner och ångest sedan högstadiet, trodde det orsakade mina sociala problem, att jag inte orkade träffa människor för att jag mådde dåligt, tog över tio år att förstå att det var det sociala som gjorde att jag mådde dåligt!

Så tråkigt att må så när man dessutom är ung och ska egentligen ha kul och njuta av livet. Min dotter har fortfarande inte fått sin utredning och lider av starka ångestattacker. Nu ska hon dessutom börja högstadiet på onsdag, vi får se hur det kommer att gå. Hennes humör är otroligt skiftande, pendlar mellan att hon är jätteglad och speedad till att hon får ångest och känner sig nedstämd. Om hon nu har fullt utvecklad AS återstår att se men att hon har ADHD-besvär är det ingen tvekan om.

Läsvärt i ämnet:
http://www.autismforum.se/gn/export/dow ... ohalsa.pdf
Nån kanske länkat till den redan?

SgtArdbeg skrev:Läsvärt i ämnet:
http://www.autismforum.se/gn/export/dow ... ohalsa.pdf
Nån kanske länkat till den redan?

Nej, verkar intressant, ska läsa den på en gång

Tips: Gå på retromässa för datorer och star-trek föreningens årsmöte och liknande så kan jag nog garantera att det är fritt från stelheter.

plåtmonster skrev:Tips: Gå på retromässa för datorer och star-trek föreningens årsmöte och liknande så kan jag nog garantera att det är fritt från stelheter.

Haha Går du på sådant själv? Jag kommer nog framstå som för normal eller för okunnig i datorer. Kommer ihåg panikkänslorna när min hund bet sönder nätverkskabeln på jobbdatorn. Jag kopplade loss flera sladdar och fick panik och svimningskänslor när jag inte kom ihåg hur man skulle koppla ihop dom igen... Efter det har vi fått hundförbud på jobbet...

Jag gillar annars Prinsessan Leia och hennes frisyr. Den frisyren kanske duger till ett Star Trek möte även om hon hör till Star Wars

Myrkr skrev:Asperger kan göra man inte passar in och det kan orsaka depression. Alltså säger man att asperger är orsaken.
Jag hade depressioner och ångest sedan högstadiet, trodde det orsakade mina sociala problem, att jag inte orkade träffa människor för att jag mådde dåligt, tog över tio år att förstå att det var det sociala som gjorde att jag mådde dåligt!

Det känns som relativt sent. Jag har varit utstött sedan början på mellanstadiet. Blev deprimerad vid 9-årsåldern.

fragan5 skrev:

Myrkr skrev:Asperger kan göra man inte passar in och det kan orsaka depression. Alltså säger man att asperger är orsaken.
Jag hade depressioner och ångest sedan högstadiet, trodde det orsakade mina sociala problem, att jag inte orkade träffa människor för att jag mådde dåligt, tog över tio år att förstå att det var det sociala som gjorde att jag mådde dåligt!

Det känns som relativt sent. Jag har varit utstött sedan början på mellanstadiet. Blev deprimerad vid 9-årsåldern.

Vad hemskt! Min dotter blev ordentligt mobbad först i sexan. Barn är grymmare än man tror, grymmare än vi vuxna.

Problemet är väl att vuxna i allmänhet är extremt blåögda när det gäller barns förmåga till elakheter. Samt att det inte finns vuxna. Bara stora barn varav en lyckats skaffa sig insikt.

Skolan började igår och det har gått relativt bra tycker jag. Hon började årskurs 7 i en helt ny skola. Hon går i en helt vanlig klass (hon har ju inte ens fått någon diagnos än). Det verkar ändå som att dom samlat ihop lite speciella barn i hennes klass. Det finns två barn med hörselnedsättning som har hörapparater, en pojke med ADHD och två pojkar med asperger. En av AS killarna beter sig tydligen synnerligen bisarrt (jag tror att han är ganska så omogen för sin ålder). Jag skojade förstås att det kunde vara en eventuell pojkvän till min dotter och hon blev naturligtvis skitförbannad, kunde bara inte låta bli Idag fick jag höra att den killen hade suttit ensam på rasterna och vågade inte ens gå äta lunch i matsalen. Min dotter är ganska omtänksam och hade gått och frågat varför han inte skulle käka lunch och han hade svarat "Jag orkar inte förklara" och sett deppig ut.

Konstigt att inte lärarna har bättre koll hur det går till på rasterna och om barnen går och äter lunch. 13-åringar är ändå inte så stora än... Tur att man är vuxen nu själv, längtar verkligen inte efter högstadietiderna, vill helst förtränga den tidsperioden helt och hållet! Nu får vi bara hålla tummarna att det kommer att gå bra för min dotter

Hon är inte färdigt utredd än men redan efter en vecka fick hon två stycken diagnoser, bipolaritet och ADHD. Ovanligt att bipolaritet kan bryta ut så tidigt men så kan det vara för tjejer, killarna brukar få det lite senare. Barnbipolaritet har inte samma krav som vuxenbipolaritet (att man måste ha upphöjt eller nedsatt stämningsläge i minst fyra dagar i streck). Stämningsläget får variera flera gånger per dag för bipolära barn och ungdomar. Om hon var vuxen skulle hon ha fått diagnosen borderline i stället.