AspergerForum

Hej
Jag undrar om det finns nån som har erfarenhet av att vara (dvs inte ha) stödfamilj då man har AS.
Jag tänker är AS en sån slags diagnos så att man får avslag direkt varesig man har bra situation hemma, man, är högfungerande etc.

Jag tänker är det 100% risk att man får avslag kanske det inte är värt att försöka ens

Det enklaste är nog om du tar kontakt med en handläggare på kommunen. Utav den personen lär du nog få ett korrekt svar. Om inte personen i fråga känner till det korrekta svaret brukar dom vara tjänstvilliga att ta reda på hur det ligger till.

Måste man tala om att man har diagnos?

Kommunerna brukar uppskatta att människor ställer upp som stödfamiljer men tänk på att det kan bli ett heltidsuppdrag (24/7) och man får knappast pengar som täcker mödan, däremot kan man troligen få väldigt mycket livsglädje (om man inte har otur).

Miche skrev:Måste man tala om att man har diagnos?

Kommunerna brukar uppskatta att människor ställer upp som stödfamiljer men tänk på att det kan bli ett heltidsuppdrag (24/7) och man får knappast pengar som täcker mödan, däremot kan man troligen få väldigt mycket livsglädje (om man inte har otur).

Jag gissa man måste det, kommer jag att få IVF måste det "godkännas" av vuxenpsyk, så att ta hand om barn i på ett eller annat sätt i utsatt situation borde göra att man måste berätta.

Än så länge är det bara på planeringsstadiet men vad jag förstått (jag ska läsa på lite mer innan blandannat) så är det ju skillnad mellan stödfamilj och fosterfamilj, när jag hade stödfamilj då jag var liten så var vi där max 2 helger/månad.

Det du kallar för stödfamilj kallas nog egentligen för kontaktfamilj.

Miche skrev:Det du kallar för stödfamilj kallas nog egentligen för kontaktfamilj.

Oj sorry, vi kallade det stödfamilj då jag var liten men vi kan ju haft fel el så kan det ju ha ändrats

Sånt ändras nog lite då och då...

Ibland menas samma sak med stödfamilj och kontaktfamilj, t ex här:

För funktionsnedsatta barn och ungdomar är vistelsen i en stödfamilj/kontaktfamilj ett sätt att vidga sin krets utanför den egna familjen.
Vistelsen är också ett sätt att träna nya sociala relationer och få miljöombyte.

http://www.vardochbildning.uppsala.se/s ... todfamilj/

Men enligt detta betyder just stödfamilj att ta emot barn med funktionshinder:

Stödfamiljsuppdraget liknar kontaktfamiljsuppdraget mer. Det finns även kommuner som använder begreppen synonymt. Men den mer vedertagna definitionen är att stödfamilj endast ges till barn med funktionsnedsättning och i syfte att avlasta dess familj. En kontaktfamilj däremot kan även barn utan funktionsnedsättning få. En stödfamilj kan även kallas avlastningsfamilj.

http://www.familjehemmet.se/bli_kontaktfamilj.php

Varför skulle en nämna AS?

Alien skrev:Ibland menas samma sak med stödfamilj och kontaktfamilj, t ex här:

För funktionsnedsatta barn och ungdomar är vistelsen i en stödfamilj/kontaktfamilj ett sätt att vidga sin krets utanför den egna familjen.
Vistelsen är också ett sätt att träna nya sociala relationer och få miljöombyte.

http://www.vardochbildning.uppsala.se/s ... todfamilj/

Men enligt detta betyder just stödfamilj att ta emot barn med funktionshinder:

Stödfamiljsuppdraget liknar kontaktfamiljsuppdraget mer. Det finns även kommuner som använder begreppen synonymt. Men den mer vedertagna definitionen är att stödfamilj endast ges till barn med funktionsnedsättning och i syfte att avlasta dess familj. En kontaktfamilj däremot kan även barn utan funktionsnedsättning få. En stödfamilj kan även kallas avlastningsfamilj.

http://www.familjehemmet.se/bli_kontaktfamilj.php

hmmm kan det ha ändrats på 15 år? jag hade ingen diagnos då, vi hade stödfamilj för att pappa var alkis

En del kommuner kanske använder ordet stödfamilj genomgående, oavsett om barnet (och barnets familj) behöver det pga sin funktionsnedsättning el för att barnets egen familj inte klarar av att ta hand om barnet helt och hållet.

Andra kommuner kanske använder ordet kontaktfamilj genomgående.

Man skulle kunna tänka sig att t ex en ensam mor levde mycket isolerat med sitt barn, och även om inga andra problem fanns, så behövde barnet andra kontakter. Fast då kanske både mor och barn behövde kontaktfamiljen.

Mina föräldrar är familjehem och kontaktfamilj och har varit det sedan jag gick i gymnasiet. Är 24 år nu och var med i en del av utredningen som gjordes nu när mina föräldrar ska ta emot placeringar ifrån en annan organisation.

Har sedan någon år tillbaka diagnosen AS men anses som högfungerande och många utifrån som blir förvånade när de får reda på min diagnos. Så även utredarna ifrån denna organisationen.

Tror att om du är intresserad av att hjälpa ett barn genom att bli kontaktfamilj så ska du tidigt vara tydlig med att du har en diagnos. Förhoppningsvis är utredaren tillräckligt öppen för att se förbi detta och utreda dig som person och inte din diagnos.

Att inte berätta om sin diagnos kan leda till stora problem när det kommer fram, för det lär det göra.

För mig är det självklart att vilja hjälpa barn och ungdomar om jag har möjlighet i framtiden, men har samma funderingar som dig.

[*]Jag vill jätte gärna hänga med i tråden och samvärka men innan jag gör det så vill jag veta ---> vad innebär det med att vara stöd familj, kan vem som helst bli det och måste man vara två om det = man+kvinna?

Liksom jag skiter fullständigt i intäckter, jag hade en jobbig barndom och jag vill att ingen ska g
Gå igenom det jag har.. absolut ingen!!!!!!!!!

Vad glad jag blir av tanken på just rapchic som stöd åt någon. Jag hoppas verkligen att det blir av.

Men det kan bli jobbigt; du har väl hela familjen med dig?

Om de inte kollar upp diagnoser tycker jag att det vore en stor jävla brist. Visst, en högfungerande aspergare som vill ta hand om någon klarar naturligtvis av det, men det finns andra psykiska diagnoser som gör att man kanske inte är lämplig till att ta hand om barn som oftast kommer från trasiga hemförhållanden eller har egna funktionsnedsättningar. Bipolära, schizofrena, olika personlighetsstörningar..

Jepp.

Ett grundläggande kriterium torde ju vara att man kan ta hand om sig själv, sitt hem med mera.
Att man lever stabilt och under ordnade former.

Om man bara skulle ta hand om dem hemma skulle jag vilja ha många extrabarn med asperger här hemma.
Men att vara extraförälder till AS barn innebär ju mer än att själv ta hand om dem. Man ska ju orka med alla lärare också...och fritidspersonal...och alla andra som inte förstår sig på dem.
Problem

supernova skrev:Man ska ju orka med alla lärare också...och fritidspersonal...och alla andra som inte förstår sig på dem.
Problem

Man får väl starta egen fri-förskola och friskola

"Garanterat neurotypfri"
(a la Intel inside)

Nej, jag hoppar nog det.
Jag lämnar över det till de som är yngre än mej.
Men tanken är very good

Svar från min morsa är att det är ytterst osannolikt att man blir godkänd som stödfamilj om man har egna funktionshinder. I slutändan handlar det om personlig lämplighet men eftersom kraven som ställs är såpass höga, så ska man vara väldigt högfungerande för att kunna leva upp till dessa krav, diagnos eller inte. Vill man ändå söka bör man vara öppen med sina diagnoser, det kommer antagligen fram förr eller senare ändå och då ser det väldigt dåligt ut att man undanhållit det.