Hjälp!! Tonårsdotter med total låsning!
Postat: 2013-12-15 18:53:08
Min 17 åriga dotter har Asperger/adhd. Och nu har hon hamnat i en rejäl låsning då hennes pojkvän gjort slut med henne. Hon har stängt in sig på sitt rum med låst dörr i över en vecka. Vägrar kommunicera. Vägrar liksom ALLT. Hon äter nästan ingenting, hon är så otroligt nedslagen, ledsen, arg, besviken...hon vägrar berätta vad som hänt, hon bara ber oss att fara åt h- vete och gå därifrån. Det kan jag ta. Men jag kan inte bara stå och se på när hon bryter ner sig själv och inte klarar av att gå vidare. Hon ser på serier. Sover inte på nätterna, men sover på dagarna.
Skolan var väldigt jobbig innan detta, men nu har hon gett upp helt. Hon tänker hoppa av säger hon. Jag kan ju inte tvinga henne, jag kan bara förklara vad hennes val är: att fortsätta kämpa eller skaffa en praktikplats. Hennes pappa (min man) tycker bara att hon är jobbig, blir arg och hotar med det ena och det andra. Hamnar i konflikt med henne hela tiden, vilket gör att jag känner att jag måste skydda henne från hans ilska hela tiden. Vi har väl samma mål, att hon ska må bra. Men jag vägrar att gå med på att det skulle ske genom hot och hårda ord!!! Detta är hennes andra totala härdsmälta. Tidigare var hon borta från skolan två mån i sjuan.
Hon verkar inte kunna inse att hon måste gå vidare, göra saker för att det ska kunna bli bättre så småningom. Hon vägrar allt! Vägrar ta mediciner, verkar inte ha tagit till sig sin diagnos heller. Hon tycker att bup delar ut diagnoser hit och dit så fort det är något och att de tror att piller ska hjälpa mot allting. Dock är vi många som är övertygade om att hennes liv skulle underlättas med tex concerta.
Allt detta gör att maken o jag hamnat i en konflikt som går ut över alla...
Moderator Alien: Delade in texten i stycken för större läsbarhet.
Skolan var väldigt jobbig innan detta, men nu har hon gett upp helt. Hon tänker hoppa av säger hon. Jag kan ju inte tvinga henne, jag kan bara förklara vad hennes val är: att fortsätta kämpa eller skaffa en praktikplats. Hennes pappa (min man) tycker bara att hon är jobbig, blir arg och hotar med det ena och det andra. Hamnar i konflikt med henne hela tiden, vilket gör att jag känner att jag måste skydda henne från hans ilska hela tiden. Vi har väl samma mål, att hon ska må bra. Men jag vägrar att gå med på att det skulle ske genom hot och hårda ord!!! Detta är hennes andra totala härdsmälta. Tidigare var hon borta från skolan två mån i sjuan.
Hon verkar inte kunna inse att hon måste gå vidare, göra saker för att det ska kunna bli bättre så småningom. Hon vägrar allt! Vägrar ta mediciner, verkar inte ha tagit till sig sin diagnos heller. Hon tycker att bup delar ut diagnoser hit och dit så fort det är något och att de tror att piller ska hjälpa mot allting. Dock är vi många som är övertygade om att hennes liv skulle underlättas med tex concerta.
Allt detta gör att maken o jag hamnat i en konflikt som går ut över alla...
Moderator Alien: Delade in texten i stycken för större läsbarhet.