Att förklara allt ... Och kramar (5-årig son)
Postat: 2013-11-14 8:57:51Hej!
En vän frågade om jag sett forumet och det har jag ju! Men så har jag glömt av att skriva här och nu när jag behövde bolla lite och kompisen föreslog Aspbergerforum så kom minnet tillbaka!
Jag sökte hjälp via BVC, vi var på femårskontroll och jag berättade KAK-händelsen, så vi fick en remiss till BUP.
Utredningen tog lång tid men vid jul förra året var den klar, diagnosen blev Aspbergers Syndrom. Föga förvånande.
Vi opererade halsmandlarna också, och skrapade polyperna vilket gav talet en skjuts och öron/näsa/hals blev fria från återkommande infektioner.
Jag lever ensam med sonen eftersom relationen med pappan blev för svår, så har det varit "jämt", att jag tagit hand om sonen ensam i vardagen.
Ibland är det mkt tungt och av fyra barnomsorgsplaceringar har tre varit en total katastrof så han har varit hemma mycket.
Nu började han förskoleklass i höstas och även där är problemen stora. "Adam" har känt sig kränkt, retad, rädd och misshandlad. Många gånger är det asp som stället till det och det är ganska jobbigt för honom på rasterna och övriga stunder när det inte finns bestämt vad man ska göra.
Vilken tur att kompisen påminde om forumet!
Jag kommer fortsätta kika in här och fråga saker/byta tips
En vän frågade om jag sett forumet och det har jag ju! Men så har jag glömt av att skriva här och nu när jag behövde bolla lite och kompisen föreslog Aspbergerforum så kom minnet tillbaka!
Jag sökte hjälp via BVC, vi var på femårskontroll och jag berättade KAK-händelsen, så vi fick en remiss till BUP.
Utredningen tog lång tid men vid jul förra året var den klar, diagnosen blev Aspbergers Syndrom. Föga förvånande.
Vi opererade halsmandlarna också, och skrapade polyperna vilket gav talet en skjuts och öron/näsa/hals blev fria från återkommande infektioner.
Jag lever ensam med sonen eftersom relationen med pappan blev för svår, så har det varit "jämt", att jag tagit hand om sonen ensam i vardagen.
Ibland är det mkt tungt och av fyra barnomsorgsplaceringar har tre varit en total katastrof så han har varit hemma mycket.
Nu började han förskoleklass i höstas och även där är problemen stora. "Adam" har känt sig kränkt, retad, rädd och misshandlad. Många gånger är det asp som stället till det och det är ganska jobbigt för honom på rasterna och övriga stunder när det inte finns bestämt vad man ska göra.
Vilken tur att kompisen påminde om forumet!
Jag kommer fortsätta kika in här och fråga saker/byta tips