ullstrumpan skrev:MissN skrev:Förstår bara inte hur man kan vara rädd för något man inte vet hur det kommer vara. Varför inte bara lita på sin kropp,i min värld så är det bara att släppa kontrollen och låta kroppen göra det den är skapt att göra.
Tyvärr så funkar det inte på det viset,
Om man har bestämt sig för att föda sitt barn vaginalt så måste man nog ligga i hårdträning från tidigt skede,
Då måste du börja träna, magmuskler, och muskler runt bäckenbotten måste vara starka i tid för förlossningen, samt är det viktigt att du övar på andningsteknik,
"Det är VM i förlossning, " som du ska tänka om du vill föda vaginalt, Ju mer vältränad du är, ju större chans att det blir en lyckad förlossning,
Kommer du dit otränad och oförberedd, är risken mycket stor att du får en jobbig och ansträngande förlossning med stor risk för skador.
Hur gärna vi än vill tro det så är vi faktiskt inte skapta för att föda barn, bara för för att man är till kvinna.
Innan den moderna sjukvården kom så var förlossning den vanligaste dödsorsaken bland kvinnor, och i u-länderna är det fortfarande förlossning som dödar flest kvinnor varje år.
Jag är mycket nyfiken ullstrumpan på vart du fått den informationen ifrån, är det dina egna åsikter (att man måste vara supertränad) vid en förlossning eller finns det några vetanskapliga studier på det?
Min förlossningsläkare sa nämligen till mig att hon förlöser barn på kvinnor som är förlamade från halsen och nedåt, hon berättade för mig att kroppen klarar av mycket själv och att i princip endast sugklocka eller tång behövdes vid sådana tillfällen.
Jag opererade mig i magen början av jan 2012 och fick komplikationer så som propp i lungan, läckage i matstrupen och blodförgiftning. Hade också ett stent i matstrupen i ca 2 månader och fick göra 2 ytterligare operationer, detta medförde att jag var sängliggande i ca 6 månader och kunde bara äta flytande tunn soppa. Under denna tid försvann mycket av min muskelmassa och i juli 2012 blev jag gravid. Då var jag orolig att jag inte skulle orka med en förlossning men jag klarade av den galant och det var mycket fascinerande hur kroppen visste hur den skulle göra. Jag kände mig som en superkvinna.
Jag har gjort ca 20 operationer i mitt liv (att öppna buken är ingen dans på rosor) och skulle jag få barn igen skulle jag aldrig vilja ha ett kejsarsnitt utan föda vaginalt (förutsatt att de inte finner några problem med mig eller bäbisen innan). Upplevelsen vid en vaginal förlossning är så fantastik, det häftigaste jag gjort i hela mitt liv.