tack
Haha ja jag försöker lite sakta greppa vad det är som händer, just nu känns det ju fortfarande så främmande och jag försöker hitta igen min kropp igen. Jag virkade en liten mössa och ett par små skor i går för att se om det blev mer på riktigt då men nu sitter jag här och tittar på dem där de ligger på köksbordet. Konstigt, det finns alltså en liten människa i min mage som ska ha de där kläderna på sig i vår... nåja, man kommer nog ikapp när det börjar sparka och ha sig där inne. Man har ju ett tag på sig att vänja sig - fast jag vågar nog inte berätta för barnmorskan att jag drar paralleller till när stona har gått dräktiga
Till saken hör att jag har en fysisk diagnos som gör att missfallsrisken är stor, och att jag inte har lyckats behålla en graviditet så länge innan. Vi hade helt gett upp hoppet om barn vid det här laget, och inte brytt oss om att be om utredning eller hjälp heller. Och så plötsligt nu bara, efter flera år - så verkar det faktiskt som om det kanske kan bli en liten kotte ändå!