AspergerForum

Har en mamma som får mediciner mot depression och sömnproblem. Efter luskande med min syster, en kvinna från facket som mamma pratat med i många år osv har mamma egentligen ingen diagnos. Hon sjukskrevs på heltid för utmattningsproblem så vitt jag förstått och är numera förtidspensionerad.

Min syster som går hos en psykolog har pratat om mamma och psykologen tror att mamma kan ha asperger. Hon är fruktansvärt orolig och stressad hela tiden, måste alltid kontrollera allt, saknar många gånger empati men klarar praktiska saker som att sköta hemmet och gå ut med hunden. Händer något plöstligt eller nytt som hon inte är förberedd på blir hon så stressad att hon skriker tills situationen är under kontroll. Hon har väldigt svårt med sociala kontakter, har inga vänner och avskyr att träffa nya människor. Hon drar alltid ur telefonjacket och förstår inte ironi.

Har alltid trott att hon haft en blandning av social fobi och stark ångest men nu när psykologen sa detta känner jag att mamma skulle kunna ha aspergers. Nästan allt stämmer in på henne. De enda intressen hon har är att följa nyheter och skriva korsord som hon gör varje dag.

Min mamma är 60 år och har haft kontakt med psykriatrin men dock inte för nuvarande. Kan man ställa diagnos så sent? Hur i så fall, måste hon själv be om det? Hennes sjukdom gör det svårt för oss i familjen, jag är 19 år och har en bror på 16. Tycker inte hennes nuvarande mediciner (vet inte ens om hon tar dem) hjälper ett skvatt.

Vill gärna ha hjälp eller tips.

Mvh

I.

Man kan ställa diagnos senare än så, det är inte åldersberonde.

och jupp, din mor har vissa drag..

Låter som shizofreni imo. Helt omöjligt att sätta diagnos nån man inte träffat, och inte minst det faktum att man inte är Läkare borde göra det omöjligt.

Händer något plöstligt eller nytt som hon inte är förberedd på blir hon så stressad att hon skriker tills situationen är under kontroll.

Undrar vad det är för situationer du syftar på som blir hjälpta av att hon står och skriker. Kan du ge något exempel? Jag trodde det var omöjligt att göra något när nån skriker och den som skriker gör knappast något annat heller. Blir situationen "under kontroll" av sig själv och vem är det då som har kontroll?

Det är ju i alla fall inget i det som du säger som motsäger AS. Frågan är väl mer om hon har ett intresse av att få en diagnos. Om ni "tvingar" på henne det, så kan det ju till och med få en motsatt effekt om ni har otur. Hon är ju redan pensionär så det kanske räcker? Hon lär ju inte få så mycket mer hjälp än eventuellt ny medicinering, tyvärr.
Men fråga henne om hon vill utredas mer. Säger hon ja så är det ju bra, säger hon nej, så får ni väl ta ställning till det.