AspergerForum

Är du gift, och i så fall- hur fungerar ditt äktenskap i vardagen?

Gift är jag inte och beslutade mig för många år sedan att aldrig bli. Ser inte poängen i äktenskap, men det är en helt annan diskussion.

Lycklig i mitt förhållande är jag, helt klart. Och faktiskt för första gången någonsin. Jag har haft tidigare förhållanden men inget som känns så naturligt, avslappnat och rätt som det gör idag.
Vardagen fungerar bra och vi jobbar på "kommunikation" konstant.

Vi har båda AS men det ger mer upphov till skämt, skratt och småretande än slitningar. Vi är trots allt 4 NPF:are under samma tak här hemma.

Nej, jag är singel men skulle gärna ingå i ett seriöst förhållande men de har ofta svårt att leva så nära mig.


för inte kan det vara mig det är knas med!

Är singel tyvärr, har aldrig haft något förhållande, kanske för att kvinnor märker att jag inte har någon "utstrålning" vilket också märkts hur dom reagerad gentemot mig. Ser på mig själv som stor dj..... looser. Men visst, så skulle jag vilja ha ett seriöst förhållande.

Vi hann aldrig komma till det planerade giftermålet och nu har vi separerat!

Jag har varit gift.
Är nu sambo i ett nytt förhållande.
Nu när jag vet att jag har AS så kan jag se problemen i tidigare förhållandet i ett annat ljus. Jag rycker till vid ljud och kan rygga tillbaka när någon försöker röra vid mig. Det där är ju inte så kul för en partner som söker närhet när jag drar mig bort som om det bränns. Nu vet vi varför det är så och att det inte har något med sambon i sig att göra.

Tack för eran svar på omröstningen- och i tråden.

Tycker det är mycket intressant.

Jag är sambo med en medlem jag träffade på aspergerforum.se! Jag är totalt övertygad om att min sambo är den mest underbara och lämpliga partner i mitt liv. Vi är väldigt glada med varandra, vi har liknande bekymmer samt egenskaper. Några av skillnaderna är att hon kan vara i mer behov av närhet och prata mer än jag, men å andra sidan så har jag svårare att planera och kan dessutom ha lite av ett humör om jag blir störd. I övrigt är vi totalt jätteglada över varandra. Det finns ingen bättre, och jag litar på min biokemi.

I all ärlighet så har vi alla goda och mindre goda sidor. Min sambo har bred majoritet med goda sidor och jag försöker uppnå detsamma. Jag gav mig in i förhållandet vetandes att uppoffringar skulle få göras för att hålla förhållandet ihop. Boxie är inte bara min älskling, hon är min bästa vän. Självklart försöker jag göra det jag orkar och kan för att hon ska känna sig som den viktigaste personen. För hon är den viktigaste personen i mitt liv. Och är man dålig på att visa det regelbundet så är alla hjälpmedel tillåtna.

Innan jag mötte henne så hade jag ingen emotionell eller sexuell sammanbindelse på lite mer än 5 år. Det lite luriga är att jag har lite minne från den perioden, och jag tror det är för att jag inte har några specifika känslor att koppla minnen till. Jag mer eller mindre bara "var" under dessa år.

Jag kan inte välja alternativ, eftersom jag är skild men lycklig i mitt nuvarande förhållande.

1. Jag är gift och nöjd med det.

2. EDM, GRATTIS!! Och bra val, Boxie är en av mina favoriter här på forumet, det gjorde du bra! Säger jag helt förmätet, som om min smak var gudagiven...

alfapetsmamma skrev:1. Jag är gift och nöjd med det.

2. EDM, GRATTIS!! Och bra val, Boxie är en av mina favoriter här på forumet, det gjorde du bra! Säger jag helt förmätet, som om min smak var gudagiven...

Tack så mycket, gulliga du! Klart att din smak är gudagiven! Uppskattningen är ömsesidig, du är bland är mina favoriter och de jag beundrar.

Som early berättade, är vi sambos. Jag känner som han känner
Är totalt övertygad att early is the one , min själsfrände. Aldrig har jag kunnat vara så mycket mig själv som det är nu när early och jag är tillsammans. Livet känns roligt och värt att leva, oavsett om jag har deppiga eller normala dagar. Han förgyller min tillvaro. Jag tror att mycket ligger i att vi har liknande tankesätt, egenskaper och bekymmer samt i att vi jobbar på vår kommunikation, vara tydliga och öppna med varandra.
Earlyälskling, du lyckas så mycket! Jag känner mig mycket viktig vid din sida. Min önskan är att du känner likadant.

Jag saknar alternativet:
- Ja, konstant förhållande med hela känsloregistret varje dygn.

Jag har haft "förhållanden" (lite väl högtravande ord om någon veckas när kontakt kanske) sedan jag var tio-elva år.

Men inget enda av dem har varit det minsta friktionsfritt Nu har jag varit ihop med samma i 20 år, vi skulle gifta oss efter 10 - har inte blivit av än. Skulle nog vilja säga att det tagit kanske 15 år för mig att fatta hur jag kan älska nån. Min sambo är precis den jag ska ha, vi utvecklas tillsammans, inte alltid dit vi vill, och jag tror faktiskt hon älskar mig (jag har inte trott att någon kan tycka om mig förut) och jag henne.

Relationer är komplicerade, kärleksrelationer ännu värre! Inleda ett förhållande har jag lätt för, sedan gör jag något oacceptabelt eller spontanseparerar och då tröttnar den andra parten eller blir förvirrad, förvånad, förtvivlad och förbannad.

Det är ju den näst bästa som blir föremål för vår fantastiska hängivenhet, den ideala finns bara i våra huvuden. Formad innan vi kunde tala och den som ska komplettera det vi inte fick av våra föräldrar i pottåldern. (Något sådant, har jag för mig.)

P.S. Jag förstår att Boxie och alfapetmamman sympatiserar med varandra, ni har samma välvilliga attityd till mänskligheten båda två!

Va, Boxie och EDM jag visste inte att ni var ihop.
Men himla kul att ni har hittat varandra

När jag träffade er båda så tänkte jag att "de här två skulle nog trivas ihop"

Jag tyckte mig se vartåt det lutade redan i tidigt stadium:
Kul att ni slog till tillslut.

JÄTTEGRATTIS!