Postat: 2007-10-17 0:40:10
Nu har BUP (vi kontaktade dem själva för att se om vi och de kunde hjälpa sonen att inte vara arg och olycklig etc i perioder och se om vi kan hjälpa honom på andra sätt hemma eftersom skolan redan funkar jättebra!).
Men nu säger de att han uppfyller många kriterier för ADHD och de börjar prata om att ge honom en diagnos.
Men det är ju helt fel!
Det finns så många andra aspekter (lillgammal, pratar helst med vuxna, drar sig undan för sig själv, har svårt att hålla kontakten med vänner, ticsar med händerna och i vardagssituationer som när han dricker mjölk, går i trappor etc, har svårt att förstå att det han säger kan göra andra ledsna, har jättesvårt att delta i samtal som involverar fler än två, fullkomligen uppslukad av datorer och xbox som han väljer före kompisar, och älskar att bygga lego och att plocka isär och ihop saker för att undersöka hur saker funkar och att han ligger långt över sin ålder begåvningsmässigt i Wechslertestet (på allt utom att se sammanhang)...
Ja, ni, det känns som om de missat allt som jag ser och jag vet inte vad man kan göra.
De kan väl inte ge diagnos under pistolhhot, så jag kan väl säga att jag vägrar.
Men samtidigt så vet jag ju att han utmaningar framför sig.
Frågan är om en diagnos - vilken den än är - hjälper honom eller om han klarar sig ändå. När han (och jag) mår bra (han känner direkt om jag är nere, stressad etc men det är värre med andra) så funkar han så bra. Han gillar skolan, tycker det är kul att jobba och lyckas - han kämpar som attan och är så duktig! Han kramas och pratas och lyssnar bra. Men när han mår dåligt eller är trött så hör han inte vad man säger, glömmer och verkar allmänt olycklig.
Fy vad svårt detta är. Jag ska träffa skolpsykologen i morgon och hon är en så bra person som jag hoppas vet lite råd.
Men nu säger de att han uppfyller många kriterier för ADHD och de börjar prata om att ge honom en diagnos.
Men det är ju helt fel!
Det finns så många andra aspekter (lillgammal, pratar helst med vuxna, drar sig undan för sig själv, har svårt att hålla kontakten med vänner, ticsar med händerna och i vardagssituationer som när han dricker mjölk, går i trappor etc, har svårt att förstå att det han säger kan göra andra ledsna, har jättesvårt att delta i samtal som involverar fler än två, fullkomligen uppslukad av datorer och xbox som han väljer före kompisar, och älskar att bygga lego och att plocka isär och ihop saker för att undersöka hur saker funkar och att han ligger långt över sin ålder begåvningsmässigt i Wechslertestet (på allt utom att se sammanhang)...
Ja, ni, det känns som om de missat allt som jag ser och jag vet inte vad man kan göra.
De kan väl inte ge diagnos under pistolhhot, så jag kan väl säga att jag vägrar.
Men samtidigt så vet jag ju att han utmaningar framför sig.
Frågan är om en diagnos - vilken den än är - hjälper honom eller om han klarar sig ändå. När han (och jag) mår bra (han känner direkt om jag är nere, stressad etc men det är värre med andra) så funkar han så bra. Han gillar skolan, tycker det är kul att jobba och lyckas - han kämpar som attan och är så duktig! Han kramas och pratas och lyssnar bra. Men när han mår dåligt eller är trött så hör han inte vad man säger, glömmer och verkar allmänt olycklig.
Fy vad svårt detta är. Jag ska träffa skolpsykologen i morgon och hon är en så bra person som jag hoppas vet lite råd.