Buntar ihop en massa svar i ett enda inlägg. Jag får välja lite.
InternetmissbrukareHoppas det bara var ett dåligt exempel på antaganden som du menade att man ska undvika. Jag sitter mycket sällan vid datorn när min dotter är hemma/vaken. Antingen nyttjar jag en paus dagtid när hon är på förskolan eller så har jag tidigare suttit vid datorn när min dotter sover middag, något hon inte gör längre. Nu har det varit helg på helg och jag behöver hålla kontakten med min omvärld också. Jag vet inte om du tycker att ca 1-2 timmar per dag är lika med missbruk?
Men nu var det inte det som var problemet. Jag frågade efter strategier för hur man ska orka vara AKTIV med ett litet barn 12,5 timmar per dag när det är helg?
Vi är ute, vi är inne, vi läser, bygger med lego, målar, bakar, myser, lyssnar på musik, dansar, sjunger, busar, leker... Men jag måste också ta hand om hemmet, maten, tvätten, städningen osv.
Jag har aldrig påstått att mitt barn är
onormalt. Jag har en bråkig tvååring, just så som tvååringar är. Allt ska vara tvärtemot. Hur gör man för att komma runt det på bästa sätt? Jag säger t ex att
om fem minuter ska vi... om tre minuter ska vi... om en minut ska vi... NU ska vi... Fler exempel: Hon vill ha äpple. Jag skalar och gör ordning äpple. Hon vill inte ha äpple. Jag äter en klyfta resten mörknar och efter att jag frågat flera gånger och fått nej till svar då kastar jag äppelbitarna. Vad händer? Hon kastar sig på golvet, skriker, vrålar, gråter, ylar ääääääääpple..... Det händer att jag gör i ordning ett nytt äpple bara för att sedan se hur samma sak upprepar sig igen. Så är det med det mesta numera. Ska, ska inte.
Ang. nödvändigheten att klä på sig.Ska vi gå ut måste man klä på sig, likaså om vi ska till förskolan eller har någon annan tid att passa. Bråk bråk bråk för att kläderna ska på.
Ang. egna erfarenheterMan kan inte påstå att man har föräldraerfarenhet för att man har småsyskon, syskonbarn, jobbat på förskola eller suttit barnvakt. Det är en helt annan sak att vara ensam vårdnadshavare dygnet runt utan en enda sekunds avlastning (förutom tiden på förskolan men då är jag själv inte ledig).
Jag har också småsyskon, jag har syskonbarn och jag har varit barnflicka. Att passa/låna/titta på är inte i närheten av hur det är att själv vara förälder. Det går inte att jämföra.
Ang. utspridda leksakerVi bor trångt och det fungerar inte med utspridda leksaker eftersom någon riskerar trampa/halka på dem.
Ang. kontaktfamiljJag har ansökt om kontaktfamilj men ännu efter säkert ett halvår inte fått svar trots påpekanden. Jag ska göra en JO-anmälan.
När vi är ute.Hon ska gå åt ett annat håll, vilket innebär fel håll så vi inte kommer hem eller kommer dit vi ska eller så leder det hållet rakt ut mot trafikerade stora vägar. Hon lägger sig ner på marken eller sätter sig och vägrar gå. Jag går, barnet stannar kvar. Hon vägrar gå med mig hur mycket jag än ber och vädjar, kräver och säger till på skarpen. Inget hjälper. Då går jag och hoppas hon ska komma efter för jag orkar bara inte mer. Så kommer det en främling och då blir hon plötsligt så liten och rar och jag framställs som den elaka mamman som går ifrån mitt barn.
Istället för att ägna en halvtimme till påklädning och sedan få en kort utevistelse kunde vi klätt på oss på max tio minuter och sedan varit ute lite längre. Samma sak när vi ska hem. Istället för kanske 15 minuter så tar det en timme för att det ska bråkas hela vägen hem eller så kommer vi ingenstans för att hon satt sig ner och bara vägrar. Detta gör att vi inte kan gå ut alls om vi inte har väldigt gott om tid (och osannolikt gott om tålamod).
I dag tog det nog tjugo minuter efter att vi kommit ut innan vi ens lämnat gården för att hon absolut skulle gå åt ett annat håll, dvs ut på stora vägen.