Sida 1 av 2

Problem med skola.

InläggPostat: 2009-09-23 14:30:32
av Lallika
Hej allihopa!
Är ny här på aspergerforum. Min son som precis fyllt 6år fick en AS diagnos i juni. Allt är därför relativt nytt och jag börjar sakta förstå att min son inte riktigt fungerar som andra barn i hans ålder.

Min son har precis börjat på 6 års verksamhet (vanlig klass) och det fungerar inte alls. Varje morgon är en kamp att få honom utanför ytterdörren. Han säger att det är tråkigt och att han inte har några kompisar. Han säger även att kompisarna springer ifrån honom. Detta gör mig såklart mycket orolig, med tanke på mobbning och så. När han arbetar med något i klassrummet behöver han hela tiden stöd och peppning i att han gör rätt. Han har även fixerat sig vid de större barnen som går i 1:an upp till 5:an som han är mycket rädd för.

Som ni kanske förstår så känns det inte så roligt att gå med honom till skolan. Har talat med hans lärare men hon säger att det är för tidigt att bestämma om han klarar av att gå i vanlig klass eller ej. Jag tänker kanske att han behöver en resurs. Vem är det egentligen som bestämmar om det? Är det vi som föräldrar eller skolan?

Tacksam för svar :)

InläggPostat: 2009-09-23 16:04:10
av Miche
Välkommen hit!

När vår 19-åring med Asperger (fast han då fick den underliga diagnosen högfungerande autism) började i förskoleklassen så fick han gå i specialklass i ett annex till Bromstensskolan och det fungerade helt suveränt.

Jag tycker att du ska begära ett möte med rektorn och resursteamet och kräva specialklass till din son så att han får en chans till en bra fortsättning i skolan, för så som det är nu får det inte vara.

InläggPostat: 2009-09-23 17:17:34
av barracuber
Hej och välkommen, Lallika!

Jag har inga direkta svar just nu för inget av mina barn har några tydliga AS-drag just nu.

Ditt inlägg påminner lite om en annan ny medlem - Söderkille, som skrev sitt första inlägg i veckan. Tänkte bara nämna det ifall du söker andra i liknande situation.

InläggPostat: 2009-09-24 0:11:31
av weasley
Jag har gått i vanlig skola. Det var skit. Hade jag fått gå i specialklass hade det dock varit förödande skit. Så tro inte att specialklass löser allt automatiskt.

Re: Problem med skola.

InläggPostat: 2009-09-24 0:37:19
av Parvlon
Lallika skrev:När han arbetar med något i klassrummet behöver han hela tiden stöd och peppning i att han gör rätt. Han har även fixerat sig vid de större barnen som går i 1:an upp till 5:an som han är mycket rädd för.
Rätt enligt Läraren och ev. dig ja. Låt han göra det han vill ffs. Ordna en hjärnskrynklare till Läraren om det är tvunget, men en 6åring ska inte puttas på. Oavsett diagnos, funktionshinder..

Att de andra springer från honom, kan bero på att han springer efter dem?
Det gjorde jag med i början på skolgången, men det lade jag av med när det blev tröttsamt. Fast jag gnällde ju inte för att de var snabbare än mig iofs.. Påtvingade kompisar är ändå inget att ha, så låt han jaga. Man tröttnar till slut.

InläggPostat: 2009-09-24 12:32:46
av imperativ
weasley skrev:Jag har gått i vanlig skola. Det var skit. Hade jag fått gå i specialklass hade det dock varit förödande skit. Så tro inte att specialklass löser allt automatiskt.

Precis. Jag hamnade i någon specialgrupp på lågstadiet utan att fatta varför jag var där eller ens vad det var bra för. Vi i den gruppen hade högläsning medan resten lärde sig alfabetet.

InläggPostat: 2009-09-24 13:19:00
av Lallika
Hej och tack för era svar. Här känner jag mig välkommen :D

weasley skrev:Jag har gått i vanlig skola. Det var skit. Hade jag fått gå i specialklass hade det dock varit förödande skit. Så tro inte att specialklass löser allt automatiskt.


Jag förstår vad ni skriver och att specialklass inte passar alla barn med diagnos. Min son är ju så liten än och mycket kan förändras under denna tid. Samtidigt vill man ju inte plåga honom för länge heller och tvinga honom till skolan som han inte fixar pga sin diagnos.

När jag hade möte med BUP, rektorn och läraren i sommras så kom vi fram till att vi skulle börja på noll (allstå inga resurser eller specialklass) och se hur han klarar av det. Men nu känns det inte som han klarar det.

Ni som har asperger är det ingen av er som haft en resursperson som funnits med i klassen. Hur har i så fall varit och vad har ni för upplevelser av det??

Jag undrar även om skolan är skyldig att ordna med ex. resursperson om vi föräldrar vill det eller är det rektorn som i slutändan bestämmer??

InläggPostat: 2009-09-24 15:17:01
av KrigarSjäl
Jag är väldigt glad över att inte ha haft resursperson (läs: barnvakt) i skolan.
Det hade bara verkat socialt stigmatiserande och motarbetat allt som kan kallas utveckling & självständighet.

InläggPostat: 2009-09-24 15:55:33
av earlydayminer
Skall ni ta några större åtgärder rekommenderar jag att ni verkligen tänker igenom det, att ni går igenom minsta lilla detalj och tänker på det. Att ni följer minsta lilla förändring och planerar.

InläggPostat: 2009-09-24 20:20:30
av TheBoxSaysNo
Lallika, helt klart är det rektorn som bestämmer om resursen ska tilldelas, då denne "sitter på pengarna". Men ni som föräldrar måste ställa krav på det. Det är skolans skyldighet att skapa en bra situation för din son. Dessutom är det av deras intresse att barnen ska må bra och trivas i skolan.

Är du säker att han behöver resurs? Kan det vara så att det skulle räcka med att läraren fick mer kunskap om din son och sina svårigheter och anpassade saker efter honom? Har man tänkt på hur han lär sig saker?
Har man funderat över vilka situationer som är svåra och försökt hitta konstruktiva lösningar?

Har din son svårigheter i inlärnings och övriga situationer och är du och personalen tydliga i att beskriva vad det finns för svårigheter, kommer man att tillsätta någon slags resurs eller utbilda sin personal eller ngt.
Det som är svårare är hur många timmar, på vilket sätt. Var försiktig där och se till att din son får precis det han behöver: ej för lite, ej för mycket.
Du kan också ställa krav på i vilka situationer resurser ska vara med som stöd för din son.

Har ni kontakt med BUP och tycker du att de skulle vara till hjälp/stöd för dig om du diskuterade dina tankar med ngn därifrån, gör det.

Sist men inte minst, jag tänker som earlydayminer. Tänk igenom innan ni tar ett beslut och se till att ni planerar noggrant och utvärderar kontinuerligt. Saker/Resurser kan behövas plockas bort eller läggas till.
Mycket viktigt: Glöm inte heller fråga vad pojken tycker. Blev det t.ex. lättare eller svårare när man gjorde si och så...

Förresten OBS! Normalbegåvade barn SKA gå i vanlig klass eller följa grundskolans läroplan i asperger/autismklass. Gå inte med på diskussioner om särskolan och sådant. Fast jag tror inte att klokt folk skulle föreslå ngt sådant.

Lycka till!

InläggPostat: 2009-09-24 21:17:04
av carl
Det skulle kanske ha varit bra att ha nåt ställe att öva på hur man försvarar sig/ umgås med andra barn. Jag vet inte om det finns, men segregering av barnet är något som inte ses med blida ögon av de andra ungarna.
Så undvik social stigmatisering som barnvakt ger.

InläggPostat: 2009-09-24 21:39:47
av Bjäbbmonstret
Jag tror social stigmatisering är ett större problem när barnen är äldre. När barn är riktigg små har de likasom en tenden att ta tillvaron för självklar. Allt handlar ju också vilken version föräldrarna i klassen får.

InläggPostat: 2009-09-24 21:45:24
av Lallika
Tack för era tankar och tips. Det är svårt det här med skola tycker jag. Jag vill ju bara det bästa för min son men frågan är, om det jag tycker är bäst för honom är det rätta.

Jag tror inte att min son har några specialla inlärningssvårigheter (han har lätt att memorera fakta) därimot är läsa, skriva, räkna och rita inte hans starka sidor. Han blir då jätte osäker och måste då hela tiden få bekräftat att han gör rätt.

Förutom min sons lärare så finns det en fritidspedagog med i klassrummet under lektionstid. Den här personen har blivit en trygghet för min son vilket känns jätte bra. Den här fritidpedagogen ska även gå en kurs som anordnas av autismcenter.

Jag kanske helt enkelt ska släppa min oro lite och ge han tid. Det blir kanske bättre med tiden.

InläggPostat: 2009-09-25 1:02:23
av weasley
Lallika skrev:Det blir kanske bättre med tiden.


Se din son som en individ. Fråga honom om saker du inte förstår. Be honom berätta vad han vill och tänker. Ibland är det svårt att sätta ord på det som trycker, se då till att inte envisas eller pressa utan ge det en stund för att återkomma senare.

Med utgångspunkt från dessa önskningar och dina upplevelser av vem din son är som individ samt dina erfarenheter som vuxen med perspektiv hoppas jag att ni kan ordna tillvaron riktigt bra. Var inte rädd att tänka okonventionellt för att få en lösning! Om skolan vid någon tidpunkt inte skulle funka, var inte rädd att hitta ovanliga alternativ. Hemskolning, distanskurser, internetundervisning eller något jag inte kan komma att tänka på nu.

Och jo, det blir nog bättre med tiden. Se till att förklara ordentligt och noggrant vad som blivit fel och varför, om något skulle bli lite tokigt någon dag.

InläggPostat: 2009-10-28 14:27:42
av Emma
När jag läste ditt inlägg så kunde det lika väl gälla min 6-åring med AS, vi har det likadant! Detta trots resurs i klassen och "förstående" lärare.

Jag är rätt bevandrad i As problematiken för barn, i alla fall när det gäller flickor... men det kan ju inte vara så enorma grundläggande skillnader mellan pojkar och flickor i den här ålder och vad för problem som uppstår när de kommer till skolan...

Det jag nu beskriver är vad min flicka behöver och vad andra föräldrar till As barn också beskriver som behov samt vad hab också anser (iaf här hos oss och det kan ju inte skilja se så mycket runt om i landet...)

Gruppen, bör inte vara större än 10 barn och det bör finnas en resurs i gruppen utöver läraren som finns i närheten av barnet för att hjälpa barnet att tolka in vad som händer, ska hända, vad som förväntas av barnet etc.

Raster etc., ett av de större problemen för barn med AS då de sällan förstår begreppet rast, vad ska jag göra nu, vem ska jag leka med, vem vill leka etc. Att de blir utanför och i princip bara vandrar runt tills rasten är slut är inte ovanligt. Återigen behövs resursen för att hjälpa barnet till olika aktiviteter samt att hjälpa barnet in i lek med andra barn. Det kan också vara så att längre raster kortas för barnet så han/hon kan få vara inne och sysselsätta sej med annat, kanske tillsammans med något barn som personalen vet går bra ihop med barnet.

Det är tråkigt... jo det tycker min flicka också vilket för henne hänger ihop med att hon inte får nog med utmaningar och saker att göra och helt enkelt inte vet hur hon ska bete sej för att få något att göra. Att hon heller inte hänger med i det sociala och i allt prat gör ju inte saken mindre trist... Ungefär som att vara i en grupp som talar arabiska och där du får ett papper i dina händer där du får rita lite men när du sen är klar vet du inte vad du ska göra sen... och så sitter du där och trökar ... och väntar...

Personalen säger inte så sällan "men det finns ju fullt med saker att göra, det är bara att hämta eller säga till..." De funkar inte riktigt så så läraren eller resursen måste vara aktiv och se när hjälp behövs och förse barnet med material.

"Det blir kanske bättre med tiden."

Är inte bra att tänka för det är ytterst lätt att de här barnen inte syns om de inte är utåtagerande så man måste ligga på skolan så det blir så bra som möjligt för barnet så det inte tröttnar på skolan innan den ens har börjat...

Är ditt barn inskrivet på habiliteringen? Om inte, se till att bli det så kan de hjälpa dej med skolan och du behöver inte kämpa på ensam, de är jättebra att ha som uppbackning.

InläggPostat: 2009-11-01 13:43:27
av carra
jag funderar hur man ska göra när dottern fungerar bra på lektionerna i skolan men blir osams med andra barn nästan varje rast? min dotter skulle behöva någon som hjälper till i "kamratrelationerna" på rasterna.

tyvär så är det för dåligt med rastvakter & dom verkar inte orka bry sig ändå när det händer nåt.& som jag har fattat det är det väldigt svårt att få en resurs i klassen.

min dotter är så trött & slut efter skoldagen & är oftast arg på mig när hon kommer hem.stackarn är väl helt slut efter all ansträngning för att "passa in".men jag är så glad att vi äntligen har kontakt med hab nu.

det känns som att vi kommer att få bra hjälp från dom & så småningom ska vi även ha att möte med skolan där dom ska vara med & förklara om min dotters problematik så att samarbetet med skolan ska bli så bra som möjligt.

InläggPostat: 2009-11-01 14:05:23
av Emma
carra, svårt är ett ord som säkert många av oss tagit i vår mun när man har sitt barn i skolan och ska få saker och ting att fungera... men det är skolans förbannade plikt och skyldighet enligt lag att ge din flicka det hon behöver och om det är en resurs som hjäler henne på rasterna så är detta vad de ska skaka fram. Bra att du har fått in foten på hab för då kan de följa med dej på möten om flickan på skolan och stå på din sida för att hjälpa flickan.

Lallika

InläggPostat: 2009-11-01 15:23:57
av Chrilleb
Skolan bör se till att stödlärare sätts in när han har dessa svårigheter, lärare bör idag se när en elev har vissa svårigheter ( ok om det var 1980 och diagnosen As nyss upptäckts på allvar men nu 2009 ). Om ingen gör något inom kort tycker jag ni tar upp det med läraren eller på nästa klass-samtal. :) En del Asperger-personer kan gå i "vanlig" klass , hade en kille på mitt jobb som var 16 år som gick i en normal klass.


Lycka till.


( Jag fick diagnos vid 33 års ålder )

InläggPostat: 2009-11-12 10:51:56
av Mammaaaa
Hej alla,
Jag är också ny här och även jag har många frågor angående skolval åt min 5-åriga son. Vilka fördelar finns med att gå i ¨vanlig¨ klass med många barn? Vilka fördelar finns med att gå i ¨Aspergerklass¨? Belys också gärna nackdelarna.

Min stora farhåga är att om jag väljer en ¨Aspergerklass¨ kommer sonen att missa mycket av det sociala samspelet som vi NT (för vi kallas väl så?) sysslar med. Tanken jag har är att om han ser andra NT-barn så snappar han upp det. Det blir kanske inte samma sak om man övar med lärare, eller?

Samtidigt känns det inte humat att gå i en klass med 25 barn. Jag skulle nog själv uppleva det som rörigt och bullrigt. Att man kan få en resurs är jag medveten om men jag har fått för mig att det är en svår balansgång mellan att hjälpa och stjälpa eleven. Sen fick jag höra att resursen ibland utnyttjas som assistent åt läraren, dvs att den inte alls är på rätt plats. Jag måste också tillägga att jag är livrädd för vad som kan hända på rasterna om ingen vuxen finns med.

Jag blir tacksam för alla aspekter och vinklar jag kan få i det här med skola. Vill så gärna göra rätt men hur kan man veta innan man har någon erfarenhet?
:?

InläggPostat: 2009-11-12 11:16:04
av Kati
Min son, idag 9, började förskoleklass i en "vanlig" klass. Det var en F-1:a. Vilket inte gick alls. Han fick utbrott o ställde till det för hela gruppen + lärarna. Tillslut gjorde han det han ville, byggde lego o ritade. Vi fick till en basutredning med hjälp av hans lärare (underbar). Då var frågeställningen ADHD. Utredningen visade på nåt, men inte ADHD. Så vi kom tillbaka till Bup (haft kontakt sen han var 5). Så inför åk 1 fick han plats på en annan skola i liten Asperger klass, utan diagnos. Vi kände direkt att detta var rätt för honom. Nåt annat skulle inte fungera. Jan 08 blev så utredningen klar o han fick Asperger diagnos.

Klart man funderar lite hur det ska bli sen?? Verkligheten ser ju inte riktigt ut såhär. I hans klass är det 8 pojkar o massor med vuxna (6-7 st). Trots denna lilla klass så är den ändå ibland för stor för sonen, han blir orolig. Han är smart till tusen men orkar inte jobba vissa dagar.... Då far han runt o hans tvång tar över. Men som sagt, nåt annat är otänkbart idag o vi är så glada att vi har honom där!!!

InläggPostat: 2009-11-12 12:44:27
av Trixy
Jag har haft problem med min son när han gick i en stor skola men efter att vi flyttat ut på landet och till en så kallad byskola vände allt. Lärarna såg problemet och tog tag i det innan han fått diagnosen. Han går i 9 i dag och har gått 7-9 på något som kallas sviten. Sviten är en lärstudiegrupp på en större högstadieskola. Dom är enbart 5 elever som har asperger och på detta har dom 4 lärare. Dom studerar i denna grupp och tillhör en av storklasserna som dom kan ta vissa lektioner med om dom känner sig redo. Denna sorts studieteknik har hjälpt honom oerhört.

Dessa former av studiegrupper och den pedagogik dom för på den skolan borde flera kommuner ta efter...

InläggPostat: 2009-11-13 10:58:07
av Mammaaaa
Att Aspergerskolan ligger en bit bort känns inte helt ok heller. Eleverna kommer förmodligen från både när och fjärran och det kan bli svårt att leka på fritiden pga avstånden.
Jag tänker att det vore bra att få många kompisar nära där man bor.

Den där ¨Sviten¨ verkar vara en bra lösning då man får lite av varje på sina egna villkor.

Kom gärna med synpunkter! :)

InläggPostat: 2009-11-13 11:32:30
av Kati
Jo, det blir vår lösning i åk 6. Då hoppas vi sonen får plats i Asperger skolan i vår kommun. Antagligen åker han taxi dit. Det där med kompisar är inte alls aktuellt här (tyvärr).

InläggPostat: 2009-11-13 13:22:29
av Mammaaaa
Kati skrev:Jo, det blir vår lösning i åk 6. Då hoppas vi sonen får plats i Asperger skolan i vår kommun. Antagligen åker han taxi dit. Det där med kompisar är inte alls aktuellt här (tyvärr)


Det är kanske närgånget att fråga och jag förstår om du inte vill svara men varför är det inte aktuellt med kompisar för din son?