Först några ord om varför jag annonserar på detta forum:
Jag har i ganska många år trott/tyckt att jag har någon variant av social fobi, men efter att ha läst blogg-artikeln "Aschbergs syndrom" (
http://blogg.aftonbladet.se/23747/perma/826136 ) så misstänker jag att jag kanske snarare lider av Asperger syndrom... Jag har dock aldrig haft kontakt med läkare/psykolog för att få någon diagnos (t.ex. SF eller Asperger...) så jag är inte alls säker på att det är det som är mitt problem, och jag har t.ex. inga problem med empati vilket ibland brukar beskrivas som vanligt förekommande bland aspergare.
Det som jag främst kan relatera till i blogg-inlägget ovan är följande citat:
"...är en ganska ensam människa, ensamvarg och har därför bristande färdigheter vad det gäller att umgås spontant (finliret) med folk...
...och fram för allt: kontakterna/relationerna får liksom aldrig något riktigt djup eller ömsesidig långvarighet...
...De flesta med Asperger jag träffat har nämligen inga direkta svårigheter att känna empati eller bedöma en situation som kräver empati (känslomässig inlevelseförmåga och identifikation). Sen är det en annan sak att de kanske inte är mästare på att visa det..."
Min kontaktannons:
Jag är en 36-årig man utan barn som bor i norra Stockholm. Jag söker kontakt med en likasinnad kvinna (d.v.s. någon som känner igen sig i det jag skriver nedan) i Stockholmsområdet utan barn och utan ambitioner att skaffa barn, som oavsett eventuella problem trots allt är en någorlunda glad person som åtminstone inte ägnar livet åt att tycka synd om sig själv.
Jag är i de flesta avseenden normal, även om jag har vissa symptom som tyder på någon variant av aspergers eller social fobi. Jag har t.ex. bra utbildning och jobb, samt är både fysiskt och psykiskt frisk. Vidare fungerar jag utan större problem i vardagen och har t.ex. inga problem med att prata med myndigheter och auktoritetspersoner (vilket lär vara vanliga problem för människor med social fobi).
Jag har egentligen inte heller några större problem med att tala inför publik, under förutsättning att det jag ska prata om är ett ämne som jag behärskar väl.
Mina "sociala problem" är begränsade till utpräglat sociala situationer (fester, fikaraster och dylikt) då man tydligt känner pressen på sig att "vara social". Med andra ord är jag alltså egentligen inte särskilt blyg till vardags och har liksom inga problem med att prata med kolleger så länge det inte känns som att situationen kräver att jag måste koncentrera mig på att vara social.
Jag anser alltså att jag egentligen är ganska normal i de flesta avseenden, men det som är avvikande med mig (jämfört med en vanlig medelsvensson) är att jag har ett socialt torftigt liv. En delförklaring till detta är att jag är lite rotlös p.g.a. att jag har bott på olika platser, och har t.ex. inte upprätthållit kontakten med mina barndomsvänner. Dock är detta förstås inte hela förklaringen, eftersom det finns många andra människor som också flyttar omkring men i alla fall kan ha ett hyfsat rikt socialt liv.
Jag tror att ett av de grundläggande problemen för mig är att mitt behov av socialt umgänge är mindre än en genomsnittlig människas behov. Ett annat väsentligt problem för mig är att jag inte är en naturligt social person, d.v.s. jag måste anstränga mig för att vara social, och därför väljer jag oftast att undvika sociala tillställningar eftersom jag tycker det kostar mer än det smakar (kostar=ansträngning, smakar=social tillfredställelse som alltså är begränsad för mig).
Jag söker nu alltså kontakt med en likasinnad ensam kvinna utan barn som bor i Stockholmsområdet och som liksom jag är trött på ensamheten och längtar efter att ha en partner att uppleva en känsla av samhörighet med, utan att för den sakens skull ha ett väldigt stort behov av ett omfattande socialt umgänge.
Postat: 2008-06-01 11:58:04
Jag är en 22-årig kille med aspergers, dom kallar det "högt fungerande aspergers syndrom" men ibland så känns det mer tvärtom. Jag är "nyinflyttad" i dalarna (Orsa) och har inte direkt många vänner här så om någon är intresserad av att prata/träffas/spela gitarr med mig så är det bara att fråga. Även om du inte bor i dalarna och även om du inte har aspergers. Det är ok om du inte vet vad du ska skriva, jag kan babbla på oavbrutet så skicka mig bara ett "hej"...minst. 
