Ålder: 34
Musiksmak: Allt som är bra gjort, hårdrock / grunge är det dock mer kärlek för
Fritidsintressen: Datorer, tv, MYSA!, skogsvandring....
Stilar jag finner attraktiva: ? punk-rock? grunge? tatuerat, piercat
Stilar jag inte finner attraktiva: folk som umgås med kostymnissar / mode fjantar
Livsåskådning: har precis börjat livet
Politisk uppfattning: ----
Viktiga värden i livet för mig: kärlek, förståelse, trohet.
Åsikter och värderingar som jag verkligen inte sympatiserar med: otrohet, lögner, svek.
Tre saker som är viktiga i ett förhållande: Kärlek, förståelse, ärlighet.
Jag är en nyfödd 34 årig kille i hallands län (mer än så skriver jag inte här, hör av er ifall ni vill veta)
Nu undrar många "nyfödd" "34 år"?? och ligger vikta på golvet och skrattar.. gör ni så
ni behöver inte läsa vidare
Jag har varit vilsen, förvirrad, ensam och rent ut sagt "undan" skyfflad utav andra hela livet
Kämpat på så tappert jag bara orkat ändå.
Fått sjukskrivning efter sjukskrivning på ett och samma jobb sedan jag var 18 år, tills det för 2 år sedan helt enkelt inte gick längre, psykiatrin har bollat runt med mig med olika mediciner hit och dit, allt skulle bli så bra så.. säger dom ja.. det pågick nog i 8 eller 9 år.. helt utan resultat, tillslut skickade dom mig till en psykologisk utredning och dom diagnostiserar mig med asperger / add.. jag går totalt in i väggen utav utgången.. kunde inte fatta.. hur? varför? alla har sagt jag var blyg / tillbakadragen, jag har alltid känt mig udda och förvirrad i folkgrupper.. men inte direkt uppfattat mig som blyg själv.. försiktig och tystlåten kanske? läser på om asperger och add.. detta är jag, det är jag för resten av livet.. depressionen kom och min flickvän sedan 12 år, lämnade mig ensam, det var inte riktigt vad jag behövde, men resultatet av min diagnos och min nergång i måendet blev nog helt enkelt för mycket, nu har jag vaknat! ser på livet som nystartat och det är dags att ta tag i allt igen!, ut i det sociala livet, skaffa sig vänner och kanske på vägen en ny livskamrat (jag varken bits eller nyps *såvida du inte vill*) så var inte rädd för att fråga!, för att vara totalt helt 100 ärlig (är jag alltid...) så är det fortfarande lite bråk i tankarna hos mig för mitt ex (känslor), men jag söker heller inte någon att börja hålla handen med tills imorgon..
utan i första hand en vän som är där, någon som känner sig redo att prata med en nyfödd 34 årig kille?