Hej!

För några år sedan fick jag diagnosen AS. Jag fick också veta att det fanns något som hette LSS och senare att det fanns något som hette LSS-handläggare inom kommunen.

20 år försent men som alla vet finns det ingen informationsskyldighet i samhället. Det är ett lotteri om vad man får veta och vad man inte får veta. Dessutom är resurserna begränsade och man får vara glad för den hjälp och det stöd man kan få.

När jag jämför bemötandet hos LSS-handläggare med andra handläggare som man har träffat på ute i samhället är skillnaden dramatisk och då går tanken lätt till bemötandet inom vårdsektorn.

Jag har träffat mängder av människor inom vårdsektorn det senaste decenniet. Det var varit läkare, husläkare, sjuksköterskor, sjukgymnaster och olika typer av specialister. Något som varit som en röd tråd är att dialogen har varit direkt usel.

Ett exempel: man bokar tid och man får en tid, man går dit och presenterar sitt problem eller fråga. Så långt allt bra, problemen kommer senare.

En gång när jag presenterade ett problem och blev undersökt fick jag svaret av husläkaren: "Du har ett problem".

"Jaha", tänkte jag och gick hem.

Har sedan funderat på vad han menade i något år. Lite förvånad att husläkaren inte kunde tillföra något nytt som jag inte redan kände till, t.ex. förslag till behandlingsåtgärd eller en beskrivning av problemet.

Husläkaren tyckte också att detta problem var viktigare än andra krämpor som jag också har men som är svårare att påvisa.

Men hur kan läkaren ens påstå något sådant, han lever väl inte i min kropp ?

Sedan heter det ju också att husläkaren ska fastställa diagnos etc. inom 8 minuter för en given patient som kan vara plågad av olika för denne okända saker.

Hur är det möjligt ?

Dessutom, jag misstänker att risken för missförstånd och andra obehagligheter är stort för folk med AS när de besöker läkare och andra vårdgivare. Nu senast när jag gick till husläkaren med frågor fick jag svaret: "Du kan allt" rakt i ansiktet.

Om jag nu som patient skulle kunna allt inom vårdapparaten vad fyller då husläkaren för funktion ?

Är husläkaren endast till för att tjäna höga löner av offentliga medel ?

Känns som att gå ut på ett slagfält när man söker vård nuförtiden.

Risken att få psykiska skador av uruselt bemötande är högst påtaglig.

Är knappast bra för samhället på sikt.

Med LSS-läkare som har kunskap och insikt i olika typer av funktionshinder skulle missförhållanden, urusla bemötanden och missförstånd kunna undvikas.

Det är ju allmänt känt att en person med AS är beroende av klar och tydlig information och just detta borde uppmärksammas när det gäller sjukvården.

När jag gick till vårdcentralen och ville titta i min journal blev jag nekad med följande kommentar: "Det kan vara skadligt för dig att veta vad som står i din journal"

Oftast kan man mer än husläkaren.
Betänk hans arbete. Hans utbildning. Hans uppdrag och erfarenhet.

Jag slår många Överläkare i psykiatri på fingrarna när det gäller mediciner och tillstånd jag eller mina nära bekanta har. Det beror i båda fallen på att de hanterar sjuka, överlag, jag behöver bara tänka på MIG, eller på mina näras problem. Jag vet mer hur jag har det än läkaren, ingen läkare har tex velat besöka mitt hem. Först under AS utredning så ville de träffa och tala med släktingar etc.

Om du nu kunde allt, vad valde du för terapier, mediciner sjukgymnastik, psykologbehandling? Säger Dr så så...

Berätta gärna mer om vad du har för problem och så. Har du kontakt med psykiatriker? Äter du meds?


2/4 ska jag besöka min nya, vikarierande, husläkare.
Diskutera helhetsbilden. Jag får bara prata AS och ADHD. Eller ngn "akut" smärta, min GERD var det länge sen jag fick annat än en losecburk för, husläkaren verkar inte ha ngt GAF-system. http://en.wikipedia.org/wiki/Global_Assessment_of_Functioning Ska fö inte berätta att jag har AS för husläkaren. Kommer inte att begära ngn psykmeds heller, kanske lite Imovane om det "går bra".

Jobbig sits, känner igen problemet med 'att veta allt'. Förstår inte hur någon kan veta det dock, för isåfall måste de ju veta mer än mig o det är tvärtom vad de menar. Det räknas väl som trakasserier?
Överfymynderiet är oxå helt galet. Om det nu står något som du kan ta skada av så är det väl bara att radera skiten då? Hemligheter mår ingen bättre av.
Du kan be någon du känner hämta ut journalen ifall du känner att du behöver ta del av den, med ditt tillstånd såklart så ska det gå. Om denna är en person som har en viktig funktion i ditt vardagsliv o behöver veta så mycket som möjligt så kan de väl inte neka en tycker jag. Istället för att gå rättsligt tillväga.
http://www.vardguiden.se/Article.asp?c=2870

Information till dig

Du har rätt att få information om ditt hälsotillstånd och om vilka metoder för undersökning, vård och behandling som finns att tillgå. Du ska få informationen på ett sådant sätt att du förstår vad den innebär. Om du har behov av språktolk eller tolk för döva och hörselskadade har du rätt till det.
Informationen ska inte bara vara allmän, den ska utgå från din situation, ditt behov av vård och dina förutsättningar. Den information du får ska även antecknas i din journal.

Om informationen inte kan lämnas till dig på grund av ditt tillstånd, ska den ges till en närstående. En förutsättning för det är jordsekretessprövning, det vill säga att vårdpersonalen måste kontrollera att information lämnas till rätt person. Din rätt till second opinion (en andra bedömning)

Juridiska, utkrävbara rättigheter
Vissa patienträttigheter är formulerade i lag och kan utkrävas i domstol. Det gäller till exempel rätten att läsa sin patientjournal och sjukvårdpersonalens skyldighet att inte lämna ut uppgifter om patienter till obehöriga. Lagarna gäller för all hälso- och sjukvård i hela landet.

Rättigheter som bygger på vårdens skyldigheter
En del rättigheter bygger på vårdens skyldigheter som visserligen regleras i lag, men som inte anger den enskilda patientens rättigheter i detalj. Som patient kan man inte gå till domstol för att utkräva dem. Hit hör till exempel patienters rätt till information om sitt hälsotillstånd, och information om olika metoder för undersökning, vård och behandling. Dessa patienträttigheter gäller i hela landet, men i vissa landsting kan man ha lokala regler som förtydligar hur de ska tillämpas.

Rättigheter som bygger på överenskommelser
En särskild slags rättigheter bygger på överenskommelser mellan staten och ett enskilt landsting. Överenskommelserna är beroende av politiska ambitioner och ekonomi, och kan därför se olika ut för olika landsting. Exempel är återbetalning av patientavgiften om man väntat länge, eller krav på remiss för specialistvård. Eftersom överenskommelserna skiljer sig från olika landsting får man ta reda på vad som gäller där man själv bor.

Parvlon skrev:Jobbig sits, känner igen problemet med 'att veta allt'. Förstår inte hur någon kan veta det dock, för isåfall måste de ju veta mer än mig o det är tvärtom vad de menar. Det räknas väl som trakasserier?

Ja, om det var sarkastiskt sagt. Det ska man fråga rakt ut: Är du sarkastisk nu?
Annars vet du väl mer än de flesta om just dina problem, om du nu inte har hjärncancer eller dylikt. Jag menar dina "normalproblem" som besvär med mage, ont i muskler/nerver/leder, psykiatriska besvär, hur du fungerar, om du tex behöver en lugnande eller en sömntablett ett tag .
Och får du hjärncancer, och läser på rejält, så är du troligen bättre på det om 6 mån än din husläkare, som har alla möjliga besvär att "kunna". Men tyvärr är han inte, som i tex England, samordnade på samma sätt som där, jag har 7-10 specialister och alla skiter i varann. En bekant fick just allvarlig allergisk reaktion, han läser inte fass, han bara äter det han får, när jag läste i fass visade det sig att hans ena medicin potentierade den andra extremt. Och läkaren höjer denna potentierade medicin. Snacka snubben såg skum ut, uppumpad med en cykelpump i rumpan och sen sluddrandes. Doktorn frågade om han var drogad, ja, jag äter ju antipsykotika och antidepp, sa han.

Problemet är alltså att han fått antipsykotika i en starkare dos än den starkaste dosen som finns pga antideppens "pågasning".

Mardröm skrev:
Ja, om det var sarkastiskt sagt. Det ska man fråga rakt ut: Är du sarkastisk nu?

Jo så lär va bättre än att svara; 'vad är allt?'/'vet ej lika mycket som du'/'hur vet DU det'/'jag lär mig' osv. jag gör ofta fel där. Men Läkare som har pratat med mig tycker jag har ställt så dumma frågor så ja har svarat dumt tillbax. Har tur att inte ha haft med dom att göra så ofta. Står nog inte så mycket om mig ändå men farsan får inte läsa sina journaler.
Misstänker att det står om hypokondri, för så mycket fel som han hittar på sig själv är helt sanslöst. Han har en del hälsoböcker hemma, vilket förmodligen inte gör det bättre samtidigt som de på vårdcentralerna avfärdar allting så blir han ju inte direkt smartare/mindre orolig när de gömmer journaler. Okompetensen sprider sig i onödan isf.

Information till dig

Du har rätt att få information om ditt hälsotillstånd och om vilka metoder för undersökning, vård och behandling som finns att tillgå. Du ska få informationen på ett sådant sätt att du förstår vad den innebär. Om du har behov av språktolk eller tolk för döva och hörselskadade har du rätt till det.
Informationen ska inte bara vara allmän, den ska utgå från din situation, ditt behov av vård och dina förutsättningar. Den information du får ska även antecknas i din journal.

Om informationen inte kan lämnas till dig på grund av ditt tillstånd, ska den ges till en närstående. En förutsättning för det är jordsekretessprövning, det vill säga att vårdpersonalen måste kontrollera att information lämnas till rätt person. Din rätt till second opinion (en andra bedömning)

Finns det något av ovanstående text som har med verkligheten att göra ?

Ett exempel, om jag är i sådant tillstånd att jag har svårt att tillgodogöra mig information på ett adekvat sätt och även saknar närstående som kan ta emot den, vad gäller då ????

Vet ej men du kan ju läsa. Skriftligen borde det väl gå att begära?

Den läkare som säger nej till att lämna ut en journal har skyldighet att genast överlämna frågan till Socialstyrelsen för prövning. Läkaren ska skicka med en förklaring sitt beslut.

Är man inte nöjd har man möjlighet att överklaga läkarens beslut till länsrätten.

http://www.sjukvardsradgivningen.se/artikel.asp?CategoryID=22763&PreView=

Undantag från rätten skrev:
Man kan bli nekad att läsa sin journal om den ansvarige läkaren bedömer att det är synnerligen viktigt att man inte läser journalen. Detta händer oftast inom psykiatrin. Man kan också nekas om läkaren bedömer att någon person som omnämns i journalen riskerar att utsättas för våld eller annan skada.

Det kanske inte var fara för dig de menade egentligen.
Tydligen så får inget raderas i journaler så är det något pucko som skrivit om din personlighet t.ex så vill h*n nog inte att du ska få reda på det.
Fast det är ju fel att säga att det är för Din skull du inte får läsa den då.

Är det överhuvudtaget någon mening att ha en sjukjournal om inte ens den det berör får ta del av den ???

Någon som vet syftet med en sjukjournal ? Är det "storebrorserdig"-syndromet som ligger bakom ?

Den som är berörd har som sagt laglig rätt att ta del av den.

För det första så får alla myndiga personer ta ut sin egen journal ur landstingets databas,.

http://www.orebroll.se/oll/page_wostripe____19300.aspx - Du har rätt att läsa din journal.

I patientjournalen registreras alla uppgifter om den vård du får och de undersökningar du genomgår. Du har som regel rätt att läsa din journal, skriva av uppgifter i den eller få en kopia mot fastställd avgift. Avgiften är 50 kronor för beställning om tio sidor och för varje sida därutöver 2 kronor. Under tio sidor är gratis. Du har däremot inte rätt att ta originalen med dig. De ska alltid förvaras hos din vårdgivare.

Råd och stöd/LSS - http://www.orebroll.se/oll/page____23649.aspx#1

Du måste sjäv söka stöd ur LSS - lagen för att kunna beviljas en insats.

Syftet med journalen är väl uppenbart? Det är för att all information om en patient ska finnas samlad och lätt tillgänglig, så att en vårdgivare (t.ex. en läkare) kan se vad patienten har och har haft för sjukdomar och andra åkommor, se vilka mediciner och andra behandlingar patienten har, vilka mediciner patienten som patienten kanske tidigare har visat symptom på att inte tåla etc. etc. Det skulle nog inte bli någon vidare kvalitet på vården om inte journalen fanns, och risken för felbehandlingar och andra problem skulle öka katastrofalt. Om sedan bara läkarna hade tid att läsa journalen ordentligt innan de träffar en patient första gången så vore det ännu bättre.

Och som Pemer säger så har man rätt att ta del av sin journal, men jag är osäker på hur det går till rent praktiskt. Jag tror man har rätt att få en kopia av journalen en gång om året (och det tror jag gäller alla myndighetsuppgifter överhuvudtaget, med vissa undantag som SÄPOs register). Jag tror att man numera även har möjlighet att få läsa sin journal på sjukhuset/vårdcentralen om man sitter där och läser den.

Millan
Du har som regel rätt att läsa din journal

Betyder inte att alla har rätt. De vill kanske att du ska tro det, men det står ju i klartext; I regel vilket jag läser som inte alltid.

Grimuald har ju redan sagt att han blev nekad att ta del av den så jag fattar inte vad det är som inte går in?

Okej, syftet med journalen kanske är uppenbar, men jag har själv haft problem med den eftersom de få gånger som jag har tittat i den har jag hittat uppenbara fel, dvs vårdgivare har angett saker som inte har med min verklighet att göra. Det kan till exempel stå att man är sjukskriven vid en given tidpunkt men man har inte kontrollerat att uppgifterna stämmer med försäkringskassan etc.

Alltså, borde det inte vara mycket viktigt att uppgifterna som finns i journalen är korrekta och stämmer med verkligheten.

Personligen tycker att allt som sägs vid ett läkarbesök mellan läkare och patient bokförs i journalen, även dolda budskap, ironiska "skämt" osv.

Ett alternativ i dagens multimediasamhälle är väl att man filmar alla möten och att filmen hamnar i patientens journal, eller ännu bättre att patienten får en kopia av filmen efter mötet.

Vad sägs om det ?

mer kameror, nej tack.

Grimuald skrev:Okej, syftet med journalen kanske är uppenbar, men jag har själv haft problem med den eftersom de få gånger som jag har tittat i den har jag hittat uppenbara fel, dvs vårdgivare har angett saker som inte har med min verklighet att göra. Det kan till exempel stå att man är sjukskriven vid en given tidpunkt men man har inte kontrollerat att uppgifterna stämmer med försäkringskassan etc.

Alltså, borde det inte vara mycket viktigt att uppgifterna som finns i journalen är korrekta och stämmer med verkligheten.

Givetvis ska uppgifterna i journalen vara korrekta, i synnerhet de rent medicinska uppgifterna. Sedan kan ju vissa uppgifter av annan karaktär handla om missförstånd. Vem hade rätt i falllet om sjukskrivningen, till exempel, och vem hade sjukskrivit? Hade du själv sjukskrivit dig så det kan ha blivit något missförstånd när du berättade det för den läkare som skrev in uppgifterna, eller hade någon läkare sjukskrivit dig och skrivit fel datum?

Att vårdgivaren kan uppfatta saker väsentligt annorlunda än patienten är givetvis ett problem, och speciellt i fallet psykiska besvär så kan det vara ett bra skäl att ta del av sin journal för att kunna påpeka eventuella allvarliga missförstånd.

Om inte missförstånden talar för en politiskt.

Jag skulle på ett sätt gärna jobbat med bra lön, eller skita i taxeringen, i 5 år, sen bli helt obotlig psykopat, "i whish i was on an island in the sun, where i dont have to worry how to get things done..."